Publicerad Lämna en kommentar

Pandemi-planera – råd inför att föda på sjukhus i covidtider

Kommer din förlossning att påverkas av pandemin? Kanske, kanske inte. Bra att vara förberedd dock, så här kommer några tips från proffsen!

Till att börja med vill vi säga att det säkert kommer att gå bra och bli fint! Den här insta-serien om ett par som födde på Östra Sjukhuset i Göteborg för en vecka sen är en uppmuntran och inspiration.

Men preppa är alltid bra!

1) Ha en plan A, en plan B och sen en plan C. Var förberedd på lugn och på kaos. Tänk igenom hur du bäst kan hantera situationer där det inte blir som du hade hoppats. Se framför dig hur du själv är lugn, och hur du får det stöd du behöver. Se framför dig hur du kommer hem med din fina lilla bebis och hur bra och lugnt det kommer att bli. (Lugnt kanske det sällan är, första tiden med bebis, men det skadar inte att visualisera!)

2) Partner? Har du en medförälder eller annan nära person som ska vara med? Förbered er på att det kanske inte blir så. Olika kliniker har olika regler för smittskydd, ring och fråga (se punkt 4!) Om partnern får vara med: se till att hen håller sig frisk och borta från smitta så långt det bara går. Om kliniken säger nej, eller i det fall din partner blir sjuk precis när du ska föda: planera för att hen är med på video istället.

Märta på Föda med stöd skriver fint: ”Närhet behöver inte vara fysisk närhet. Närhet kan vara ord, småprat, skratt, tystnad och gråt på Facetime. Din partner kommer med största sannolikhet att kunna vara närvarande under hela förlossningen – på ett eller annat sätt.”

3) Skriv ett förlossningsbrev. Det kan tyckas onödigt i dessa tider när smittskyddet går utanpå så mycket annat, men dels är det olika från klinik till klinik hur man prioriterar, och från barnmorska till barnmorska hur mycket roll brevet får spela. Så skriv! Om inte annat hjälper det dig/er att tänka igenom hur du/ni vill ha det.

Du kan också använda brevet för att beskriva för din eventuella doula/stödperson vad du tror att du kommer att ha för behov av stöd. ”Kanske vet du hur du reagerar på smärta, hur du vill bli berörd för att bli lugnad och känna trygghet, hur du vill bli bemött samt vad du har för önskemål avseende medicinsk smärtlindring” skriver Födelsehuset på sin hemsida.

4) Ring förlossningen, ställ frågor! Kolla först på hemsidan, om det finns en, och tänk på att den kanske uppdateras från dag till dag. Får du inte svar på alla dina frågor, ring! Du får fråga så mycket du vill, personalen hjälper dig gärna, och ju mer du vet, desto lugnare och mer beredd kan du vara när du kommer in. Du kanske vill fråga hur intagningen kommer att gå till? Om du kommer att testas för covid, och hur det går till? Kommer din partner att testas? Din doula, om du har en? Kommer personalen att ha skyddsutrustning även om du inte har konstaterad covid? Kommer du att ha personal på rummet hela tiden? Hur är tillgången till smärtlindring? Finns det badkar, och om svaret är ja, hur länge får du stanna i vattnet? Finns det wifi? Ska jag ha med nåt särskilt?

Franka Cadée, ordförande för ICM (International Confederation of Midwives) säger i en artikel för Unicef att du självklart kan ställa frågor som ”riskerar jag att smittas med covid-19 hos er?”, ”har det varit någon där med konstaterad smitta?”, ”hur separerar ni smittade från inte smittade?”, ”har personalen skyddsutrustning?”. Andra tänkbara frågor: Får min partner vara med? Om nej, varför inte? Kommer jag att få ha kvar min bebis hos mig hela tiden? Om nej, varför inte? Är det mer eller mindre troligt att jag får kejsarsnitt nu, på grund av smittan? Varför?

5) Doula Anlita en doula! Även om det kanske är osäkert nu om du får ha med en doula på sjukhuset. Hör med henne om hon, som plan B, kan ge stöd via telefon, eller annars hur sent du kan avboka –sjukhusets regler kan ju ändras. Doulan är ett stöd både före, under och efter födseln. ”Hon har erfarenhet av förlossningar och är tränad i att ge stöd och information till den födande och hennes närmaste. Doulans mål är att bidra till en förlossningsupplevelse som föräldrarna kan minnas med glädje”, skriver Födelsehuset. Du hittar utbildade doulor på Födelsehusets hemsida samt på doula.nu.

Doula | Foto: Jefferson Rudy/Agência Senado @Flickr

Barnmorskan Sepideh Ghasemi som driver Akut barnmorskestöd underströk i ett webinar hos Own Your Birth hur viktigt det är att inte avboka doulan i det här läget. ”Behovet av doula är större än någonsin just nu, för att man måste förbereda sig bättre och kanske måste åka hem tidigare. Även om hon kanske inte kan vara med under hela födseln finns det så mycket som doulor kan göra före och efter”.

6) Ha reserv-stödpersoner ”Om din partner skulle vara sjuk när det är dags att åka in till förlossningsavdelning, vem eller vilka kan du tänka dig ha med under förlossningen? Gör gärna en lista med 1–3 personer att välja mellan som du tror och känner skulle kunna ge dig det stöd du behöver” skriver Födelsehuset. ”Hör med dina back-up stödpersoner om de vill och har möjlighet att stötta dig under förlossningen vid behov. Hör med dem om det är vissa dagar eller tider de inte kan, så att ni täcker in så mycket tid som möjligt.”

7) Ha en teknikplan. Om du/ni planerar att partner, doula, annan stödperson eller familjen ska kunna vara med på video eller telefon när det behövs är det klokt att ha en teknikplan. Trist om det inte funkar för att det saknas en sladd eller för att du inte kommer ihåg en url i stundens hetta! Tänk igenom vad ni ska använda av Zoom, Facetime etc, eller bara telefonen. Göra gärna ett test så ni vet att det funkar, gärna många tester så att ni kan göra det utan att bli distraherade. Spara viktiga bokmärken i en mapp. Se till att packa fungerande hörlurar, handsfree, stativ, laddare eller vad du tror att du behöver!

8) Utbilda dig/er. Du kanske redan vet allt du behöver veta om hur en födsel går till och vad du behöver för att få en så lugn och fin upplevelse som möjligt. Annars är det här den perfekta tiden att läsa böcker, delta i kurser online och se filmer! (Vi jobbar just nu på en tips-lista 💚)

9) Barnvakt? Har du större barn så är det bra att ha en plan A, B och C även för vem som ska passa dem tills du är hemma igen.

10) Tänk igenom dina alternativ för smärtlindring. Även i vanliga fall kan det hända att man får vänta på epidural och kejsarsnitt. Men nu finns det en ökad risk för det, av väldigt goda skäl. Om sjukhuset går in i ett katastrofläge där platserna är helt slut kommer narkospersonalen (som är de som ger epidural och som söver vid snitt) inte att ha tid. Därför är det väldigt bra att läsa på om, och försöka hitta, alternativa smärtlindringsmetoder.

”Ett gott stöd är jätteviktigt” säger Sepideh Ghasemi. ”En partner eller doula eller stödperson som kan ge hjälp och stöd att hantera värkarna hemma. Lär er i god tid hur det funkar med icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder. Hur god lindring man kan få av värme och av vatten som är väldigt avslappnande och sänker adrenalinnivån.”

Det skiljer sig från klinik till klinik vilken tillgång man har till epidural och hur man satsar på alternativ. Ring och fråga! Vissa framåttänkande sjukhus, som BB Södertälje, utbildar alla barnmorskor i akupunktur, TENS och Aktiv/Spinning Baby. Läkarna och barnmorskorna har fått en uppdatering i att lägga PCB (paracervikalblockad). De erbjuder bad som smärtlindring, och vattenfödsel till födande som inte har konstaterad covid-19. Alla födande, oavsett om de har covid eller ej, får andas lustgas om de vill.

11) Stanna hemma tills du är i aktiv fas. De två sista faserna av födselarbetet är latensfasen (läs om den på Föda med stöd) och den aktiva fasen. ”Om ni känner er trygga med att vara hemma under latensfasen, utnyttja den tiden väl och så länge det känns lugnt och tryggt samt om din partner/stödperson är frisk nog att finnas där som stöd” skriver Födelsehuset.

Det är en fördel att vänta med att åka till sjukhuset tills man är i aktiv fas, säger Sepideh Ghasemi. ”När man fortfarande är i latensfas är det risk att värkarbetet ska stanna av eftersom man får adrenalinpåslag av förflyttningen, och oxytocinfrisättningen minskar. När man har kommit igång ordentligt i aktiv fas är man mindre känslig för förflyttningen.”

Men hur vet du säkert att du är i aktiv fas? ”Det kan vara svårt när det är första barnet” säger Sepideh Ghasemi. ”Om man har fött flera barn vet man ofta hur det kändes sist när livmodermunnen var öppen si eller så mycket. Första gången kan det vara svårt att veta och då hjälper det att prata med en barnmorska. Förlossningen har öppet dygnet runt och kan telefonvägleda. Man kan få mycket stöd på avstånd, både var man är i förloppet och vad man kan göra i det skedet, så att man kan fortsätta att vara hemma och känna sig trygg i det.”

”Självklart ska man inte stanna hemma länge och vara otrygg och vara rädd” fortsätter hon. ”Det ska vara hanterbart. Men man kan ringa till förlossningen en gång i timmen och få råd.”

Märta på Föda med stöd skriver: ”Doulan kan vara den som guidar och stöttar er båda under latensfasen i hemmet, så att ni kanske kan dra ut lite på den tiden som ni stannar hemma. Helt enkelt för att ni då har så mycket trygghet och stöd runt er”.

Sammanfattningsvis är råden från de sakkunniga att det är bättre att stanna hemma – så länge det känns lugnt – och ringa till BB en gång i timmen, än att åka in till sjukhuset och vara där i flera timmar innan den aktiva fasen sätter igång. Om du är på sjukhus i flera timmar och det inte händer någonting eller stannar av finns det risk att personalen vill göra interventioner, som att ta hål på hinnorna eller ge värkstimulerande dropp. Och när man gör det ökar smärtsamheten i värkarna, och därmed behovet av epidural, vilket kan leda till onödiga komplikationer och skador.

12) Var beredd på tidig hemgång. En del kliniker vill att man åker hem sex timmar efter födseln, om allt har gått bra och familjen mår bra. ”Vissa blir förskräckta och undrar hur de ska klara sig hemma, men de allra flesta förstår att det är för deras skull” säger Sepideh Ghasemi. ”Hemmet är det ställe där det är minst risk att bli smittad. Föräldrarna har ofta varit kloka och självisolerat sig under graviditeten, medan personalen möter sjuka varje dag, så risken att bli smittad i sjukhusmiljö och av personalen är mycket större.”

Sepidehs råd är att ni planerar och tänker igenom den första tiden hemma. ”Se till att du har stöd från andra erfarna kvinnor som har ammat och som kan stötta dig under nyföddhetsperioden! kanske din syster, en kollega, vem som helst som du känner dig trygg med och som du har pratat med innan.”

”Du kan ringa till BB dygnet runt första veckan och ställa frågor. Man har också ökat möjligheten till återbesök, så att det finns fler återbesökstider just nu på BB eftersom det är fler som åker hem tidigt” säger Sepideh Ghasemi.

Publicerad 1 kommentar

Brev till SFOG: Skydda de födandes trygghet och hälsa under pandemin

Här är ett brev vi skickat till SFOG (Svensk förening för obstetrik och gynekologi) idag:

Vad finns det för skyddsnät när gravida inte får ha med sin partner eller doula, när det kanske inte finns tillgång till epidural eller lustgas, när vårdpersonal kan smitta och det inte ens finns möjlighet att föda hemma?

Varje födsel har rätt att vara lugn, trygg och säker. I en redan belastad förlossningsvård blir det ibland mer kaotiskt. Men de som föder nu kan tvingas vara ensamma på rummet med väldigt lite kontakt med barnmorskan, utan medicinsk smärtlindring och med risk att de själva eller deras nyfödda bebis blir smittade av personal.

Självklart är det en nödsituation nu och smittskyddet måste gå före en massa andra saker. Men vi ser att problemet också ligger i att förlossningsvården sedan 70-talet har tappat kunskapen om hur man ger smärtlindring utan epidural, hur man bibehåller flödet av oxytocin. Man har också försökt slimma vården så att barnmorskor får allt mindre kontakt med de födande och allt mer stress i jobbet, vilket gör att allt färre vill jobba som förlossningsbarnmorska. Så nu har vi en förlossningsvård som helt förlitar sig på att kunna ge epidural. Men under pandemin kan det bli ett stort problem eftersom anestesiologerna, narkosläkarna, behövs hos de covid-19-sjuka på intensiven. Om de inte kan eller vill prioritera de födande kan det bli både kaotiskt och onödigt smärtsamt att föda.

Vi hör stark oro från många blivande föräldrar. De undrar hur hur deras förlossning kommer bli, och känner sig också illa till mods över att behöva belasta vården onödigt mycket fast de själva känner sig helt friska. Därför har vi tagit fram förslag, önskemål och krav som i möjligaste mån kan öka chanserna för en frisk och trygg förlossning.

Sharon McCutcheon / Unsplash

Smärtlindring

Flera svenska förlossningskliniker har antingen slutat använda lustgas eller funderar på att sluta. Detta är helt i onödan. Dels finns det ingen ökad smittrisk med lustgas [1]. Dels finns det filter att sätta in i lustgasmaskerna (detta är redan infört på bland annat BB Södertälje).

Det kan bli svårt att få epidural, som vi har beskrivit ovan.

Alternativen paracervikalblockad och pudendusblockad, som båda ges med spruta inne i slidan, är inte alls lika effektiva, och dessutom är det väldigt få barnmorskor som kan lägga dessa eftersom de inte längre utbildas i det, så det kommer troligen inte att ske.

Troligen kommer ingen att få föda i vatten eller ens bada varmt under värkarbetet, eftersom det riskerar att öka smittspridningen.

Den enklaste, billigaste och säkraste formen av smärtlindring är naturligt oxytocin. Det är ett hormon som skickas från den födandes hjärna och ut i kroppen. Det får livmodern att pressa ut barnet och dämpar smärtimpulserna. Oxytocinet är dock känsligt för stress. Om den födande möts av förutsättningar som skapar rädsla, stress…” eller övergiven kommer oxytocinet inte ens att sätta igång. Det kan bli som att föda i krig. När det kroppsegna oxytocinet uteblir så uteblir värkarna, livmoderns arbete. Då måste den födande få värkstimulerande dropp med syntetiskt oxytocin (vilket redan 70 % av svenska förstföderskor får). Detta gör värkarna ännu mer smärtsamma och riskerar att ge barnet syrebrist. I vanliga fall ger då personalen epidural, men nu kommer det alltså kanske inte att ske. Så hur ska detta lösas?

Vi vill att varje födande får ha en och samma barnmorska hos sig under förlossningen, att den barnmorskan inte är stressad, är van att att ge kontinuerligt stöd och att få den födande att känna sig så lugn som möjligt.

Vi vill att vårdpersonalen absolut inte ger värkstimulerande dropp om förlossningen går långsamt, eftersom det riskerar att öka smärtan och ge barnet syrebrist. Låt förlossningen ta den tid den tar. Få den födande att känna sig så avslappnad som det är möjligt så att oxytocinet kan börja jobba.

Vi vill att symtomfria partners/stödpersoner tillåts under hela förlossningen och på BB. Detta minskar behovet av vårdpersonal på rummet och ökar tryggheten för den födande.

En barnmorska per födande/familj reducerar antalet kontakter under födande och eftervård vilket minskar smittspridningen. Det finns många fler barnmorskor att få tillbaka in i förlossningsvården som de lämnat just för att den är så stressad och inte ser till kvinnans bästa. Se till att de vill återvända!

 

Separata barnmorskeledda enheter

Om friska födande med okomplicerad graviditet kan få föda på särskilda barnmorskeledda enheter, i anslutning till (men utanför) sjukhusen, kan det bli ett stöd i en förlossningssjukvård som redan är uttänjd till bristningsgränsen av coronaepidemin. Detta ökar dessutom chanserna att göra förlossningen till en lugnare upplevelse för föräldrarna, i enlighet med WHO:s riktlinjer [2]. Vi har i ett brev till socialministern [3] beskrivit hur exempelvis Nederländerna har infört förlossningsenheter i form av hotellrum; Kalifornien har satt upp mobila enheter utanför sjukhus.

Svenska Barnmorskeförbundet stödjer i sitt ställningstagande om vårdformer i samband med graviditet och barnafödande [4] en differentierad vård och utveckling av vårdformer med kontinuerligt stöd av barnmorska, såsom ovan nämnda exempel.
SFOG (Svensk förening för obstetrik och gynekologi) har däremot uttryckligen sagt att de inte vill ha barnmorskeledda enheter. De vetenskapliga grunderna för deras motstånd är dock oklara.

Vi vill att friska gravida som haft en okomplicerad graviditet får möjlighet att föda separat från sjukhus, exempelvis i mobila enheter utanför sjukhus eller i hotellrum, med dedikerad vårdpersonal som bara arbetar med friska födande.

 

Föda hemma

Sedan flera år vill allt fler blivande föräldrar föda hemma. De känner sig mer trygga hemma, med en erfaren barnmorska, än på sjukhus och känner att det är det säkraste och bästa alternativet för barnet som ska födas.

Sverige är dock ett av få länder i Europa som motarbetat detta. Svenska makthavare inom vården har inte velat ta till sig forskning från till exempel WHO, Cochrane med flera som tydligt visar att hemfödsel är ett säkert alternativ för friska födande med okomplicerad graviditet [5]. Därför har föräldrar som valt att föda hemma fått betala själva för sin förlossning i Sverige, till skillnad från alla andra födande. Staten har också gjort det allt svårare för hembarnmorskorna, bland annat genom att neka dem förskrivningsrätt till de läkemedel de behöver ha. Barnmorskan måste be en läkare om att skriva ut de nödvändiga medicinerna, trots att barnmorskan ofta har mycket större erfarenhet av förlossningar än läkare. Detta är ett kvinnoföraktande och föråldrat hanterande som går ut över föräldrarna, eftersom de får allt svårare att hitta en praktiserande hembarnmorska.

Nu i covid-19-tider har det skett en kraftig ökning av föräldrar som vill föda hemma för att undvika risken att tvingas föda ensam och att bli smittad i onödan. Det finns barnmorskor i alla län som kan svara upp mot det behovet, om de får nödvändiga läkemedel eller förskrivningsrätten. International Confederation of Midwives rekommenderar i sitt uttalande om covid-19 hemfödslar med barnmorskestöd under rådande pandemi [6].

Vi vill att regeringen återaktiverar hemförlossningsbidraget som alternativ till att föda på sjukhus för att minska risken för smitta, i alla regioner.

Vi vill att alla barnmorskor ges möjlighet att bistå offentligt finansierade hemförlossningar genom att kunna hämta läkemedel på sjukhusen.

Vi vill att regionerna utökar hemsjukvården i form av hembesök och BB-hemma samt fortsätter den påbörjade satsningen av distansvård med hjälp av informations- och kommunikationsteknik under graviditet, latensfas och eftervård.

/Nätverket Föda lugnt

Referenser
[1] RCOG Covid-19 pregnancy guidelines
[2] WHO Q&A on COVID-19, pregnancy, childbirth and breastfeeding
[3] Föda lugnt: Förslag till socialministern: låt friska gravida få föda på särskilda enheter
[4] Svenska Barnmorskeförbundet (2019): Policydokument Vårdformer
(5) Föda hemma: Forskning
(6) International Confederation of Midwives (ICM): 2020 ICM Official Statement and updates (pdf)

Publicerad Lämna en kommentar

Födselorgasm, del 3: Onani som smärtlindring under förlossningen

De flesta förlossningsberättelser handlar inte om sex. Vi får höra att det är kaotiskt, smärtsamt och absolut inte sexigt att föda barn. Så när Angela Gallo, doula och förlossningsfotograf, bloggade om att hon onanerat under förlossningen väckte det starka reaktioner: kvällstidningarna skrev om det, chockerade och förfärade kommentarer vällde in.

Gallo säger att hon är tacksam för att hon kunde föda sitt andra barn på sina egna villkor – och att hon tillfredsställde sig själv bidrog till det. Hon beskriver sin första sjukhusförlossning som en interventionskaskad med 20 timmars värkarbete, igångsättning och epidural, verkningslösa krystvärkar i tre timmar och till slut en frisk flicka som förlöstes med sugklocka.

När hon skulle föda sitt andra barn valde hon att göra det mesta av förlossningsarbetet hemma, med hjälp av sin partner och en doula. ”När jag närmade mig utdrivningsfasen kände jag mig väldigt sårbar och stressad. Jag tog en dusch för att få lindring och min partner frågade om jag ville ha sex. Jag sa nej, men det påminde mig om att jag kunde tillfredsställa mig själv”, berättar hon. ”Så fort jag började stimulera klitoris så kändes vilan mellan värkarna behagligare och jag fick mer kraft att möta värktopparna”. Gallo beskriver det som att det ”tog udden av” smärtan, mer än som sexuell njutning.

Förutom vid befruktningen pratar man sällan om sambandet mellan sex och födandet. De flesta ”vet” bara att födandet är smärtsamt och att man kan bajsa på sig. På de flesta sjukhus finns inget utrymme för sexualitet i förlossningsrummet.

Samtidigt förklarar Kate Dimpfl, grundare av Holistic Childbirth, att ”det är exakt samma hormoner som styr födandet som styr sex”, och hänvisar till oxytocin, som bokstavligen betyder ”föda snabbt” på grekiska. Oxytocin frisläpps vid orgasm, men också under födandet, genom hud-mot-hud med det nyfödda barnet och under amningen. Oxytocinutsöndringen ökar också utsöndringen av endorfiner, som minskar smärtupplevelsen.

hej vad det går

”Jag hade sex och smekte mig själv under förlossningen, och fick orgasm” säger Laura Kaplan Shanley, författare till Unassisted Childbirth. ”När vi frigör oss från skammen och tar tillbaka makten över vår sexualitet blir födandet också bättre och säkrare.”

De flesta experter uppmuntrar inte till att föda utan läkare eller barnmorska, men kärnan i Shanleys filosofi är att något som varit normalt i tusentals år har fallit i glömska de senaste hundra åren. De allra flesta födslar är ”normala” och medicinska interventioner behövs inte. Istället bör fokus vara på att förebygga rädsla, minimera interventioner och hantera förlossningssmärtan genom andning, kyssar, massage, stimulans av bröstvårtorna och andra typer av beröring.

Forskning visar att sex ger upphov till en oxytocintopp och att sperma kan mjuka upp livmoderhalsen. Men Dimpfl betonar att det finns fler anledningar att föra in sexualiteten i födelserummet: ”Om vi ser på födandet som en sexuell handling kommer vårdpersonalen att bete sig annorlunda, exempelvis genom att be kvinnan om lov att röra henne.”

På sjukhus glöms integritet och samtycke ofta bort när vaginalundersökning ska göras för den tionde gången eller barnmorskan bestämmer att det är dags att snabba på förlossningen. Det är, som Gallo säger, ”väldigt lätt att halka in i systemet”. Hon jämför sin första ”extremt medikaliserade” förlossning med den andra. ”Om du förstår hur din kropp fungerar när du föder barn ökar sannolikheten för att du ska få en bra upplevelse och ett positivt utfall.”

Foto: @rushesandwaves

”Nästan alla kvinnor får bristfällig vård när de föder, eftersom vi har otillräcklig kunskap om vår fysiologi” säger Dimpfl. ”När vi inte ser på födandet som en del av sexualiteten där kvinnor har rätt att bestämma över sina egna kroppar tas hela processen ur våra händer. En tredjedel av födande i USA beskriver sin förlossning som traumatisk ”, säger hon. ”Att bortse från sexualiteten under födandet är enormt skadligt för kvinnor.”

Detta är en översättning och sammanfattning av en artikel i Vice: ”The argument for masturbating during childbirth”.

Publicerad Lämna en kommentar

Födselorgasm, del 2: Extatisk födsel

Att föda barn är för många inte bara en fantastisk upplevelse utan kan vara enormt stärkande för både ens självkänsla och sexualitet. Det finns kvinnor som får en fysisk orgasm under slutet av krystfasen, när barnet är på väg ut, men många fler upplever att förlossningen är extatisk på ett känslomässigt och andligt plan.

Doulan Debra Pascali-Bonaro är en internationell känd förlossningspedagog och doulalärare som myntade begreppet ”orgasmic birth” (orgasmisk förlossning) med sin prisbelönta dokumentärfilm Orgasmic Birth. Filmen fick en väldig genomslagskraft runtom i världen och inspirerade henne och barnmorskan Elizabeth Davis att skriva en bok med samma namn (Orgasmic birth – your guide to a safe, satisfying, and pleasurable birth experience) som guidar kvinnor till en extatisk förlossning.

I boken betonar de vikten av att förbereda sig och bestämma hur, var och med vem kvinnan vill föda. De menar att det endast är i en trygg och sensuell miljö – där kvinnan kan föda bortom intellektet – som en extatisk och till och med orgasmisk födsel kan ske. Därför uppmuntrar de kvinnor att utforska sin sexualitet under graviditeten och ta itu med obearbetade händelser som kan påverka sexualiteten och känslan för den egna kroppen och dess förmåga.

”Om du inte vet vad dina valmöjligheter är, så har du inga. Om du inte vet att orgasmisk förlossning är möjlig eller hur du skapar en miljö där det är möjligt att ha en orgasmisk förlossning kommer du kanske inte att få uppleva det.”
Debra Pascali-Bonaro

Samma hormoner är i omlopp under en förlossning där kvinnan känner sig trygg, som under sex när kvinnan är sexuellt upphetsad. Kärleksfullt stöd, sensuell miljö med exempelvis tända ljus, skön musik, bad, massageolja och aromaterapi är saker som ökar oxytocinflödet i kroppen. Bröstvårtsmassage, djupa kyssar, smek och klitorisstimulans med fingrar eller vibrator under förlossningen är andra saker som kan öka det naturliga oxytocinflödet i hela kroppen, och blodflödet i livmodern och vulvan. Smärtan blir då mindre påtaglig, livmodern öppnar sig i stadigare takt och den födande kan komma in i ett transliknande tillstånd där hon är totalt avslappnad mellan värkarna.

Texten är ett lite omarbetat utdrag ur boken Föd på dina villkor

Följ instagramkontot Orgasmic Birth, och se trailern till filmen här:

Publicerad Lämna en kommentar

Födselorgasm, del 1: Att föda barn handlar om sex

Barnet blev till genom sex och det är samma fysiologi som barnet kommer ut genom.

Det har inte forskats mycket om sambanden mellan sexualitet och barnafödande, men det som finns visar att en del kvinnor kan få orgasm när de föder barn. Under själva framfödandet frisläpps mer oxytocin i hjärnan än någonsin annars under hela livet – och det är samma hormon som frisläpps när du får orgasm.

”What gets the baby in gets the baby out”
Ina May Gaskin

Den kulturella normen säger oss att det är smärtsamt och farligt att föda barn, och fler och fler kvinnor utsätts för medicinska interventioner under förlossningen. Men det som gör att det går för oss vid sex liknar det som händer när vi föder – stimulering av slidan, livmoderhalsen och klitoris och livmodern som drar ihop sig. Hjärnan under förlossning utlöser också stora mängder prolaktin och beta-endorfiner, som tillsammans med oxytocinet bildar de molekyler ligger bakom upplevelsen av extas.

Foto: Andrea Bertozzini/Unsplash

De delar av hjärnan som aktiveras under förlossningen (främre gördelvindlingen och insulära loben) aktiveras också av smärta. Forskning visar att den födande kan minska smärtupplevelsen genom att samtidigt stimulera slidan eller klitoris.

Att tillfredsställa sig själv blockerar de signalsubstanser som skapar smärtupplevelsen och ökar oxytocinflödet. En del kvinnor väljer därför att smeka sig själva eller ha sex under förlossningen.

Kulturella värderingar om kvinnors sexualitet kan hindra oss från att uttrycka vår sexualitet i samband med förlossningen – att bli upphetsad och få orgasm kanske uppfattas som skamligt, och det kan vara svårt att släppa in i det offentliga rummet där barnafödandet idag oftast sker. Precis som när det går för dig hemma vill du troligtvis vara ostörd om du ska kunna komma i kontakt din sensualitet när du föder barn.

Läs mer:
’Birthgasm’: A Literary Review of Orgasm as an Alternative Mode of Pain Relief in Childbirth. – PubMed – NCBI

Publicerad 1 kommentar

Syntetiskt oxytocin och ditt eget: så funkar det

Vad är skillnaden mellan syntetiskt oxytocin och det kroppsegna oxytocinet som kvinnor utsöndrar under förlossningen?

Den kemiska strukturen på syntetiskt oxytocin är identisk med det naturliga (kroppsegna) oxytocin som kroppen producerar under förlossningen.

Ditt egna naturliga oxytocin skapas dock i hjärnan och frisläpps genom blodomloppet i hela kroppen, där oxytocinpulser når livmodern och orsakar sammandragningar. Eftersom det utsöndras i hjärnan så kan det kroppsegna oxytocinet också verka där, vilket gör att det har en lugnande och smärtlindrande effekt på mamman.

Under förlossningen motverkar oxytocinet i hjärnan den stress och smärta som värkarna ger upphov till. Samtidigt aktiverar oxytocinet i hjärnan njutningscentrum och belöningssystemet för att förbereda den födande på att knyta an till sitt barn.

Syntetiskt oxytocin

Det syntetiska oxytocinet ges intravenöst (med dropp), det vill säga direkt in i blodomloppet genom en infart i armen. Därifrån når det livmodern och gör att den börjar dra ihop sig kraftfullt. Den stora skillnaden mot kroppseget oxytocin är att det syntetiska inte når hjärnan. Det finns ett skyddande membran, avsett att hindra toxiner och bakterier från att nå den känsliga och livsviktiga hjärnan, som kallas blod-hjärnbarriären. Det syntetiska oxytocinet kan inte ta sig igenom det.

Det innebär att kvinnan inte får några av de lugnande och smärtlindrande effekterna av oxytocinet när det ges intravenöst. Hon får bara de värkstimulerande effekterna direkt via blodet som når livmodern.

Det syntetiska oxytocinet ges också i konstant höga doser till skillnad från de lägre, pulserande doser som hjärnan utsöndrar. Det kan leda till dubbelt så höga oxytocinnivåer hos mamman jämfört med som de som utsöndras under det naturliga (fysiologiska) värkarbetet.

Det innebär att det syntetiska oxytocinet ger längre, starkare och tätare värkar än kvinnans kropp skapar naturligt, speciellt i början av förlossningen. Dessutom når det inte hjärnan och motverkar därför inte den ökade stressen och smärtan.

Detta gör att stressystemet aktiveras i större utsträckning hos kvinnor som ges höga doser syntetiskt oxytocin under förlossningen, jämfört med under fysiologisk förlossning.

För barnet innebär de längre, starkare värkarna från det syntetiska oxytocinet ett minskat blodflöde och försämrad syresättning, vilket ökar risken för syrebrist. Därför behöver kvinnor som får syntetiskt oxytocin under förlossningen alltid CTG för att övervaka barnets hjärta för tecken på syrebrist.

Vissa studier visar på ökade risker för syrebrist och långsiktiga konsekvenser för barn som utsatts för syntetiskt oxytocin under förlossningen, även om mer forskning behövs.
Långvariga höga doser av syntetiskt oxytocin kan också störa mammans oxytocinsystem genom att det reducerar oxytocinreceptorerna i hennes livmoder.
Denna “receptor-avtrubbning” minskar livmoderns förmåga att svara på oxytocin, och minskar också oxytocinets (naturligt eller syntetiskt) förmåga att skapa effektiva sammandragningar, även efter framfödandet. Det gör att kvinnor som får syntetiskt oxytocin under förlossningen har en ökad risk för post-partum-blödningar. Man ger då extra läkemedel (mer syntetiskt oxytocin) för att motverka denna risk.

Varför ökar värkarna i styrka?

Oxytocinutsöndringen under förlossningen kontrolleras inte av kroppens vanliga regleringssystem. Vanligtvis försöker kroppen dämpa ovanligt höga nivåer av något. Exempelvis kontrolleras blodtrycket genom att när de kroppsliga systemen upptäcker högt blodtryck så leder det till förändringar som drar ner blodtrycket till normala nivåer. Dessa så kallade ”negativa feedbackloopar” finns i de flesta biologiska system, och bidrar till att upprätthålla homeostas – fysiologisk stabilitet – när kroppen utsätts för externa förändringar.

Men att föda barn är inte en homeostatisk process! Under förlossningen behöver värkarna öka i styrka – det vill säga inte hållas stabila – för att så småningom bli så starka att de kan pressa fram barnet genom förlossningskanalen. Denna förstärkning kräver positiva, inte negativa, feedback-loopar.

Upplevelsen av starka värkar ger feedback till hjärnan som då utsöndrar oxytocin, vilket skapar ännu starkare sammandragningar, ännu starkare förnimmelser, mer oxytocinutsöndring och så vidare. Denna positiva feedback-loop ger upphov till de höga oxytocinnivåer (3–4 gånger högre vid framfödandet) som krävs för att den födande kvinnan ska få effektiva värkar.

Hur påverkar kombinationen epidural / syntetiskt oxytocin förlossningen?

Om man ger syntetiskt oxytocin (utan epidural) minskas inte denna positiva feedbackloop. Inte heller den naturliga oxytocinutsöndringen minskas. I stället kan det syntetiska oxytocinet förstärka den positiva feedback-loopen (det vill säga öka det hjärnproducerade oxytocinet) genom att de starkare sammandragningarna ger starkare sinnesförnimmelser.

Men kvinnor som får syntetiskt oxytocin ges också vanligtvis epiduralbedövning för att motverka den ökande smärtan. På samma sätt behöver kvinnor som fått epidural ofta syntetiskt oxytocin eftersom epiduralen minskar den naturliga oxytocinutsöndringen.

Vid epidural dämpas dock upplevelsen av värkarna, som också driver den positiva feedback-loopen. Detta bromsar eller till och med avbryter feedbackloopen, och därför bromsas eller avbryts också oxytocinutsöndringen.

Kombinationen av epidural och höga doser syntetiskt oxytocin kan därför öka den fysiologiska stressen under förlossningen. Samtidigt minskas oxytocinutsöndringen i den födandes hjärna, vilket annars skulle motverka den kroppsliga stressen. Stressen utgörs av den extra biologiska påfrestning som livmodern utsätts för av de starkare värkarna, och denna kan uppstå även om den födande kvinnan inte förnimmer smärtan.

Kombinationen epidural/syntetiskt oxytocin gör att den födande kvinnan förlorar de naturliga fördelar som uppstår ur det kroppsegna oxytocinet (minskar den kroppsliga stressen, är anti-inflammatoriskt och en antioxidant).

Långvariga, höga doser av syntetiskt oxytocin kan också störa oxytocinsystemet genom att livmoderns oxytocinreceptorer minskar.

Epidural

Sammanfattningsvis är syntetiskt oxytocin alltså kemiskt identiskt med det naturliga oxytocin som utsöndras under förlossningen. Det har dock en annan effekt eftersom det ges intravenöst och inte når den födandes hjärna.

Naturligt oxytocin utsöndras däremot direkt i hjärnan, vilket ger en lugnande, smärtlindrande effekt som motverkar förlossningsstressen. Det oxytocin som utsöndras i hjärnan aktiverar också belöningssystemet och njutningscentrum, och förbereder mamman för att knyta an till barnet.

Även om det syntetiska oxytocinet inte minskar mammans egen oxytocinutsöndring, så minskar den vanliga interventionen epidural+igångsättning oxytocinutsöndringen betydligt. Detta kan få förlossningen att stanna av och minskar oxytocinets fördelar: det reducerar den fysiologiska stressen, har anti-inflammatoriska egenskaper och är en antioxidant. Kombinationen av dessa faktorer kan ge en förklaring till några av de långsiktiga effekter av syntetiskt oxytocin som upptäckts.

 

Detta är en nedkortad och redigerad översättning av Sarah Buckleys artikel om skillnaderna mellan syntetiskt och kroppseget oxytocin från 2019. Den bygger på forskning av Sarah och bland andra svenska Kerstin Uvnäs-Moberg, som även uppmärksammats mycket för sin forskning om oxytocin.

Sarah Buckley är en läkare med obstetrisk inriktning från Nya Zealand som forskar på oxytocin och det autonoma nervsystemet under födandet, och hur det påverkas av interventioner. Hon är författare och hennes artiklar har publicerats i många forskningsjournaler och tidskrifter världen runt. Hon föreläser över hela världen om sin forskning.

Källor:

Publicerad Lämna en kommentar

Oxytocinet: din bästa vän när du föder

Hormoner som endorfiner och oxytocin frigörs under en lugn födsel. De hjälper kroppen att föda utan fara och dämpar smärtan.

Enligt Jordbruksverket är det förbjudet att förflytta dräktiga kor eller kvigor inom 28 dygn före den beräknade kalvningen, eftersom det finstämda hormonsystemet kan rubbas om djuret blir förflyttat. Alla som arbetar med djur vet att en förflyttning kan medföra allvarliga förlossningskomplikationer för både ko och kalv. Människors hormonsystem fungerar exakt likadant som de andra däggdjurens. Det är samma slags hormoner som är i omlopp i en människas kropp som i vilket annat däggdjur som helst under en förlossning. Skillnaden är att rutinerna i förlossningsvården i regel inte tar hänsyn till en människas hormonsystem och känslomässiga tillstånd under förlossningen.

Oxytocin är ett av de hormoner som spelar extra viktig roll under förlossningen. Utsöndringen av oxytocin är nödvändigt för att mamman ska klara av att hantera intensiteten och smärtan under förlossningen. Oxytocinet hjälper henne att slappna av, livmodern att dra ihop sig och massera ut barnet. Samma hormon ser sedan till att moderkakan kommer ut utan för mycket blödning, att mamman är lugn efter förlossningen, att hon knyter an till det nyfödda barnet och att amningen sätter igång.

Utsöndringen av oxytocin kan stoppas även av väldigt små störningar, hos alla födande däggdjur. Det kan vara att den födande blir kall, orolig, känner sig iakttagen, måste svara på frågor, att någon kommer in i rummet eller pratar högt. Då slutar flödet av oxytocin och istället släpps adrenalin ut i vår kropp, vilket får värkarbetet att stanna upp. Detta är en överlevnadsmekanism som under evolutionen har hjälpt oss att rädda oss själva och våra barn från fara. På det sättet har adrenalinet bidragit till vår (däggdjurens) överlevnad.

Att färdas från en plats till en annan och komma till en ny miljö – hemifrån till sjukhuset – stannar upp värkarbetet för många kvinnor, eftersom adrenalinet frisätts och oxytocin-nivåerna går ner. På sjukhuset kallas detta fenomen för ”värksvaghet” och leder antingen till att kvinnan får åka hem igen, eller till att förlossningen sätts igång med värkstimulerande medel.

Ett sådant värkstimulerande medel är syntetiskt oxytocin (produkterna heter till exempel Oxytocin Pilum eller Syntocinon). Det ges vid så kallad ”värksvaghet” och ofta när den födande har fått en epiduralbedövning, eftersom den kan göra att förlossningen saktar av.

Men syntetiskt oxytocin hjälper inte kroppen på samma sätt som naturligt oxytocin. Syntetiskt oxytocin stör det naturliga hormonella flödet. Kvinnan kan komma att uppleva förlossningen som mycket mer smärtsam och kaotisk, vilket ofta leder till en epidural och/eller andra syntetiska smärtlindringsmedel, som i sin tur ofta leder till andra interventioner och förlossningskomplikationer. När syntetiskt oxytocin ges får kvinnan en infart i handen (vilket ofta är obekvämt och gör ont), hon måste vara kontinuerligt uppkopplad till en CTG-maskin, en skalpelektrod sätts på barnets huvud för att kolla barnets hjärtljud och sladdar kommer ur kvinnans underliv. Allt detta försvårar rörligheten hos kvinnan.

Värkarna som kommer med det syntetiska oxytocinet varar längre och kommer tätare, vilket kan orsaka minskat blodflöde till bebisen, som i sin tur blir stressad. Bebisen får också svårare att rotera och lägga sig i optimal fosterposition, vilket kan försvåra vägen ut under krystfasen.

Om kvinnan istället får hjälp att känna sig trygg och lugn – till exempel genom att få vara i ett varmt och dunkelt rum med avslappnande musik och aromaterapi, få lägga sig i ett varmt bad, få massage, stöd, uppmuntrande ord, kärlek (även fysisk; kyssar, smek och bröstvårtsstimulation av en eventuell partner) – ökar oxytocinproduktionen igen och värkarbetet kommer igång av sig självt.

Kvinnor behöver framförallt tid och ro att föda barn i sin egen takt. Kropp och psyke behöver tid att ställa om sig, öppna upp och låta bebisen rotera och födas i sin egen takt. Så länge som bebisens hjärtljud är bra behövs bara tålamod och en gynnsam miljö.

Det är sannolikt att bebisen känner av mammans nivåer av adrenalin och oxytocin, och det kanske gör att förlossningen har svårt att sätta igång.
Om du har möjlighet, försök att gå ner i varv och ta det lugnt I flera veckor innan beräknat förlossningsdatum. Bebisen är egentligen färdig redan i vecka 38, så det bästa för både dig och bebisen är om du kan sluta jobb i god tid före vecka 38 och istället fokusera på olika sätt att må bra. Det kommer att hjälpa dig att känna dig redo för bebisens ankomst.