Publicerad Lämna en kommentar

Födselorgasm, del 3: Onani som smärtlindring under förlossningen

De flesta förlossningsberättelser handlar inte om sex. Vi får höra att det är kaotiskt, smärtsamt och absolut inte sexigt att föda barn. Så när Angela Gallo, doula och förlossningsfotograf, bloggade om att hon onanerat under förlossningen väckte det starka reaktioner: kvällstidningarna skrev om det, chockerade och förfärade kommentarer vällde in.

Gallo säger att hon är tacksam för att hon kunde föda sitt andra barn på sina egna villkor – och att hon tillfredsställde sig själv bidrog till det. Hon beskriver sin första sjukhusförlossning som en interventionskaskad med 20 timmars värkarbete, igångsättning och epidural, verkningslösa krystvärkar i tre timmar och till slut en frisk flicka som förlöstes med sugklocka.

När hon skulle föda sitt andra barn valde hon att göra det mesta av förlossningsarbetet hemma, med hjälp av sin partner och en doula. ”När jag närmade mig utdrivningsfasen kände jag mig väldigt sårbar och stressad. Jag tog en dusch för att få lindring och min partner frågade om jag ville ha sex. Jag sa nej, men det påminde mig om att jag kunde tillfredsställa mig själv”, berättar hon. ”Så fort jag började stimulera klitoris så kändes vilan mellan värkarna behagligare och jag fick mer kraft att möta värktopparna”. Gallo beskriver det som att det ”tog udden av” smärtan, mer än som sexuell njutning.

Förutom vid befruktningen pratar man sällan om sambandet mellan sex och födandet. De flesta ”vet” bara att födandet är smärtsamt och att man kan bajsa på sig. På de flesta sjukhus finns inget utrymme för sexualitet i förlossningsrummet.

Samtidigt förklarar Kate Dimpfl, grundare av Holistic Childbirth, att ”det är exakt samma hormoner som styr födandet som styr sex”, och hänvisar till oxytocin, som bokstavligen betyder ”föda snabbt” på grekiska. Oxytocin frisläpps vid orgasm, men också under födandet, genom hud-mot-hud med det nyfödda barnet och under amningen. Oxytocinutsöndringen ökar också utsöndringen av endorfiner, som minskar smärtupplevelsen.

hej vad det går

”Jag hade sex och smekte mig själv under förlossningen, och fick orgasm” säger Laura Kaplan Shanley, författare till Unassisted Childbirth. ”När vi frigör oss från skammen och tar tillbaka makten över vår sexualitet blir födandet också bättre och säkrare.”

De flesta experter uppmuntrar inte till att föda utan läkare eller barnmorska, men kärnan i Shanleys filosofi är att något som varit normalt i tusentals år har fallit i glömska de senaste hundra åren. De allra flesta födslar är ”normala” och medicinska interventioner behövs inte. Istället bör fokus vara på att förebygga rädsla, minimera interventioner och hantera förlossningssmärtan genom andning, kyssar, massage, stimulans av bröstvårtorna och andra typer av beröring.

Forskning visar att sex ger upphov till en oxytocintopp och att sperma kan mjuka upp livmoderhalsen. Men Dimpfl betonar att det finns fler anledningar att föra in sexualiteten i födelserummet: ”Om vi ser på födandet som en sexuell handling kommer vårdpersonalen att bete sig annorlunda, exempelvis genom att be kvinnan om lov att röra henne.”

På sjukhus glöms integritet och samtycke ofta bort när vaginalundersökning ska göras för den tionde gången eller barnmorskan bestämmer att det är dags att snabba på förlossningen. Det är, som Gallo säger, ”väldigt lätt att halka in i systemet”. Hon jämför sin första ”extremt medikaliserade” förlossning med den andra. ”Om du förstår hur din kropp fungerar när du föder barn ökar sannolikheten för att du ska få en bra upplevelse och ett positivt utfall.”

Foto: @rushesandwaves

”Nästan alla kvinnor får bristfällig vård när de föder, eftersom vi har otillräcklig kunskap om vår fysiologi” säger Dimpfl. ”När vi inte ser på födandet som en del av sexualiteten där kvinnor har rätt att bestämma över sina egna kroppar tas hela processen ur våra händer. En tredjedel av födande i USA beskriver sin förlossning som traumatisk ”, säger hon. ”Att bortse från sexualiteten under födandet är enormt skadligt för kvinnor.”

Detta är en översättning och sammanfattning av en artikel i Vice: ”The argument for masturbating during childbirth”.

Publicerad Lämna en kommentar

Födselorgasm, del 2: Extatisk födsel

Att föda barn är för många inte bara en fantastisk upplevelse utan kan vara enormt stärkande för både ens självkänsla och sexualitet. Det finns kvinnor som får en fysisk orgasm under slutet av krystfasen, när barnet är på väg ut, men många fler upplever att förlossningen är extatisk på ett känslomässigt och andligt plan.

Doulan Debra Pascali-Bonaro är en internationell känd förlossningspedagog och doulalärare som myntade begreppet ”orgasmic birth” (orgasmisk förlossning) med sin prisbelönta dokumentärfilm Orgasmic Birth. Filmen fick en väldig genomslagskraft runtom i världen och inspirerade henne och barnmorskan Elizabeth Davis att skriva en bok med samma namn (Orgasmic birth – your guide to a safe, satisfying, and pleasurable birth experience) som guidar kvinnor till en extatisk förlossning.

I boken betonar de vikten av att förbereda sig och bestämma hur, var och med vem kvinnan vill föda. De menar att det endast är i en trygg och sensuell miljö – där kvinnan kan föda bortom intellektet – som en extatisk och till och med orgasmisk födsel kan ske. Därför uppmuntrar de kvinnor att utforska sin sexualitet under graviditeten och ta itu med obearbetade händelser som kan påverka sexualiteten och känslan för den egna kroppen och dess förmåga.

”Om du inte vet vad dina valmöjligheter är, så har du inga. Om du inte vet att orgasmisk förlossning är möjlig eller hur du skapar en miljö där det är möjligt att ha en orgasmisk förlossning kommer du kanske inte att få uppleva det.”
Debra Pascali-Bonaro

Samma hormoner är i omlopp under en förlossning där kvinnan känner sig trygg, som under sex när kvinnan är sexuellt upphetsad. Kärleksfullt stöd, sensuell miljö med exempelvis tända ljus, skön musik, bad, massageolja och aromaterapi är saker som ökar oxytocinflödet i kroppen. Bröstvårtsmassage, djupa kyssar, smek och klitorisstimulans med fingrar eller vibrator under förlossningen är andra saker som kan öka det naturliga oxytocinflödet i hela kroppen, och blodflödet i livmodern och vulvan. Smärtan blir då mindre påtaglig, livmodern öppnar sig i stadigare takt och den födande kan komma in i ett transliknande tillstånd där hon är totalt avslappnad mellan värkarna.

Texten är ett lite omarbetat utdrag ur boken Föd på dina villkor

Följ instagramkontot Orgasmic Birth, och se trailern till filmen här:

Publicerad Lämna en kommentar

Födselorgasm, del 1: Att föda barn handlar om sex

Barnet blev till genom sex och det är samma fysiologi som barnet kommer ut genom.

Det har inte forskats mycket om sambanden mellan sexualitet och barnafödande, men det som finns visar att en del kvinnor kan få orgasm när de föder barn. Under själva framfödandet frisläpps mer oxytocin i hjärnan än någonsin annars under hela livet – och det är samma hormon som frisläpps när du får orgasm.

”What gets the baby in gets the baby out”
Ina May Gaskin

Den kulturella normen säger oss att det är smärtsamt och farligt att föda barn, och fler och fler kvinnor utsätts för medicinska interventioner under förlossningen. Men det som gör att det går för oss vid sex liknar det som händer när vi föder – stimulering av slidan, livmoderhalsen och klitoris och livmodern som drar ihop sig. Hjärnan under förlossning utlöser också stora mängder prolaktin och beta-endorfiner, som tillsammans med oxytocinet bildar de molekyler ligger bakom upplevelsen av extas.

Foto: Andrea Bertozzini/Unsplash

De delar av hjärnan som aktiveras under förlossningen (främre gördelvindlingen och insulära loben) aktiveras också av smärta. Forskning visar att den födande kan minska smärtupplevelsen genom att samtidigt stimulera slidan eller klitoris.

Att tillfredsställa sig själv blockerar de signalsubstanser som skapar smärtupplevelsen och ökar oxytocinflödet. En del kvinnor väljer därför att smeka sig själva eller ha sex under förlossningen.

Kulturella värderingar om kvinnors sexualitet kan hindra oss från att uttrycka vår sexualitet i samband med förlossningen – att bli upphetsad och få orgasm kanske uppfattas som skamligt, och det kan vara svårt att släppa in i det offentliga rummet där barnafödandet idag oftast sker. Precis som när det går för dig hemma vill du troligtvis vara ostörd om du ska kunna komma i kontakt din sensualitet när du föder barn.

Läs mer:
’Birthgasm’: A Literary Review of Orgasm as an Alternative Mode of Pain Relief in Childbirth. – PubMed – NCBI

Publicerad 1 kommentar

Syntetiskt oxytocin och ditt eget: så funkar det

Vad är skillnaden mellan syntetiskt oxytocin och det kroppsegna oxytocinet som kvinnor utsöndrar under förlossningen?

Den kemiska strukturen på syntetiskt oxytocin är identisk med det naturliga (kroppsegna) oxytocin som kroppen producerar under förlossningen.

Ditt egna naturliga oxytocin skapas dock i hjärnan och frisläpps genom blodomloppet i hela kroppen, där oxytocinpulser når livmodern och orsakar sammandragningar. Eftersom det utsöndras i hjärnan så kan det kroppsegna oxytocinet också verka där, vilket gör att det har en lugnande och smärtlindrande effekt på mamman.

Under förlossningen motverkar oxytocinet i hjärnan den stress och smärta som värkarna ger upphov till. Samtidigt aktiverar oxytocinet i hjärnan njutningscentrum och belöningssystemet för att förbereda den födande på att knyta an till sitt barn.

Syntetiskt oxytocin

Det syntetiska oxytocinet ges intravenöst (med dropp), det vill säga direkt in i blodomloppet genom en infart i armen. Därifrån når det livmodern och gör att den börjar dra ihop sig kraftfullt. Den stora skillnaden mot kroppseget oxytocin är att det syntetiska inte når hjärnan. Det finns ett skyddande membran, avsett att hindra toxiner och bakterier från att nå den känsliga och livsviktiga hjärnan, som kallas blod-hjärnbarriären. Det syntetiska oxytocinet kan inte ta sig igenom det.

Det innebär att kvinnan inte får några av de lugnande och smärtlindrande effekterna av oxytocinet när det ges intravenöst. Hon får bara de värkstimulerande effekterna direkt via blodet som når livmodern.

Det syntetiska oxytocinet ges också i konstant höga doser till skillnad från de lägre, pulserande doser som hjärnan utsöndrar. Det kan leda till dubbelt så höga oxytocinnivåer hos mamman jämfört med som de som utsöndras under det naturliga (fysiologiska) värkarbetet.

Det innebär att det syntetiska oxytocinet ger längre, starkare och tätare värkar än kvinnans kropp skapar naturligt, speciellt i början av förlossningen. Dessutom når det inte hjärnan och motverkar därför inte den ökade stressen och smärtan.

Detta gör att stressystemet aktiveras i större utsträckning hos kvinnor som ges höga doser syntetiskt oxytocin under förlossningen, jämfört med under fysiologisk förlossning.

För barnet innebär de längre, starkare värkarna från det syntetiska oxytocinet ett minskat blodflöde och försämrad syresättning, vilket ökar risken för syrebrist. Därför behöver kvinnor som får syntetiskt oxytocin under förlossningen alltid CTG för att övervaka barnets hjärta för tecken på syrebrist.

Vissa studier visar på ökade risker för syrebrist och långsiktiga konsekvenser för barn som utsatts för syntetiskt oxytocin under förlossningen, även om mer forskning behövs.
Långvariga höga doser av syntetiskt oxytocin kan också störa mammans oxytocinsystem genom att det reducerar oxytocinreceptorerna i hennes livmoder.
Denna “receptor-avtrubbning” minskar livmoderns förmåga att svara på oxytocin, och minskar också oxytocinets (naturligt eller syntetiskt) förmåga att skapa effektiva sammandragningar, även efter framfödandet. Det gör att kvinnor som får syntetiskt oxytocin under förlossningen har en ökad risk för post-partum-blödningar. Man ger då extra läkemedel (mer syntetiskt oxytocin) för att motverka denna risk.

Varför ökar värkarna i styrka?

Oxytocinutsöndringen under förlossningen kontrolleras inte av kroppens vanliga regleringssystem. Vanligtvis försöker kroppen dämpa ovanligt höga nivåer av något. Exempelvis kontrolleras blodtrycket genom att när de kroppsliga systemen upptäcker högt blodtryck så leder det till förändringar som drar ner blodtrycket till normala nivåer. Dessa så kallade ”negativa feedbackloopar” finns i de flesta biologiska system, och bidrar till att upprätthålla homeostas – fysiologisk stabilitet – när kroppen utsätts för externa förändringar.

Men att föda barn är inte en homeostatisk process! Under förlossningen behöver värkarna öka i styrka – det vill säga inte hållas stabila – för att så småningom bli så starka att de kan pressa fram barnet genom förlossningskanalen. Denna förstärkning kräver positiva, inte negativa, feedback-loopar.

Upplevelsen av starka värkar ger feedback till hjärnan som då utsöndrar oxytocin, vilket skapar ännu starkare sammandragningar, ännu starkare förnimmelser, mer oxytocinutsöndring och så vidare. Denna positiva feedback-loop ger upphov till de höga oxytocinnivåer (3–4 gånger högre vid framfödandet) som krävs för att den födande kvinnan ska få effektiva värkar.

Hur påverkar kombinationen epidural / syntetiskt oxytocin förlossningen?

Om man ger syntetiskt oxytocin (utan epidural) minskas inte denna positiva feedbackloop. Inte heller den naturliga oxytocinutsöndringen minskas. I stället kan det syntetiska oxytocinet förstärka den positiva feedback-loopen (det vill säga öka det hjärnproducerade oxytocinet) genom att de starkare sammandragningarna ger starkare sinnesförnimmelser.

Men kvinnor som får syntetiskt oxytocin ges också vanligtvis epiduralbedövning för att motverka den ökande smärtan. På samma sätt behöver kvinnor som fått epidural ofta syntetiskt oxytocin eftersom epiduralen minskar den naturliga oxytocinutsöndringen.

Vid epidural dämpas dock upplevelsen av värkarna, som också driver den positiva feedback-loopen. Detta bromsar eller till och med avbryter feedbackloopen, och därför bromsas eller avbryts också oxytocinutsöndringen.

Kombinationen av epidural och höga doser syntetiskt oxytocin kan därför öka den fysiologiska stressen under förlossningen. Samtidigt minskas oxytocinutsöndringen i den födandes hjärna, vilket annars skulle motverka den kroppsliga stressen. Stressen utgörs av den extra biologiska påfrestning som livmodern utsätts för av de starkare värkarna, och denna kan uppstå även om den födande kvinnan inte förnimmer smärtan.

Kombinationen epidural/syntetiskt oxytocin gör att den födande kvinnan förlorar de naturliga fördelar som uppstår ur det kroppsegna oxytocinet (minskar den kroppsliga stressen, är anti-inflammatoriskt och en antioxidant).

Långvariga, höga doser av syntetiskt oxytocin kan också störa oxytocinsystemet genom att livmoderns oxytocinreceptorer minskar.

Epidural

Sammanfattningsvis är syntetiskt oxytocin alltså kemiskt identiskt med det naturliga oxytocin som utsöndras under förlossningen. Det har dock en annan effekt eftersom det ges intravenöst och inte når den födandes hjärna.

Naturligt oxytocin utsöndras däremot direkt i hjärnan, vilket ger en lugnande, smärtlindrande effekt som motverkar förlossningsstressen. Det oxytocin som utsöndras i hjärnan aktiverar också belöningssystemet och njutningscentrum, och förbereder mamman för att knyta an till barnet.

Även om det syntetiska oxytocinet inte minskar mammans egen oxytocinutsöndring, så minskar den vanliga interventionen epidural+igångsättning oxytocinutsöndringen betydligt. Detta kan få förlossningen att stanna av och minskar oxytocinets fördelar: det reducerar den fysiologiska stressen, har anti-inflammatoriska egenskaper och är en antioxidant. Kombinationen av dessa faktorer kan ge en förklaring till några av de långsiktiga effekter av syntetiskt oxytocin som upptäckts.

 

Detta är en nedkortad och redigerad översättning av Sarah Buckleys artikel om skillnaderna mellan syntetiskt och kroppseget oxytocin från 2019. Den bygger på forskning av Sarah och bland andra svenska Kerstin Uvnäs-Moberg, som även uppmärksammats mycket för sin forskning om oxytocin.

Sarah Buckley är en läkare med obstetrisk inriktning från Nya Zealand som forskar på oxytocin och det autonoma nervsystemet under födandet, och hur det påverkas av interventioner. Hon är författare och hennes artiklar har publicerats i många forskningsjournaler och tidskrifter världen runt. Hon föreläser över hela världen om sin forskning.

Källor:

Publicerad Lämna en kommentar

Oxytocinet: din bästa vän när du föder

Hormoner som endorfiner och oxytocin frigörs under en lugn födsel. De hjälper kroppen att föda utan fara och dämpar smärtan.

Enligt Jordbruksverket är det förbjudet att förflytta dräktiga kor eller kvigor inom 28 dygn före den beräknade kalvningen, eftersom det finstämda hormonsystemet kan rubbas om djuret blir förflyttat. Alla som arbetar med djur vet att en förflyttning kan medföra allvarliga förlossningskomplikationer för både ko och kalv. Människors hormonsystem fungerar exakt likadant som de andra däggdjurens. Det är samma slags hormoner som är i omlopp i en människas kropp som i vilket annat däggdjur som helst under en förlossning. Skillnaden är att rutinerna i förlossningsvården i regel inte tar hänsyn till en människas hormonsystem och känslomässiga tillstånd under förlossningen.

Oxytocin är ett av de hormoner som spelar extra viktig roll under förlossningen. Utsöndringen av oxytocin är nödvändigt för att mamman ska klara av att hantera intensiteten och smärtan under förlossningen. Oxytocinet hjälper henne att slappna av, livmodern att dra ihop sig och massera ut barnet. Samma hormon ser sedan till att moderkakan kommer ut utan för mycket blödning, att mamman är lugn efter förlossningen, att hon knyter an till det nyfödda barnet och att amningen sätter igång.

Utsöndringen av oxytocin kan stoppas även av väldigt små störningar, hos alla födande däggdjur. Det kan vara att den födande blir kall, orolig, känner sig iakttagen, måste svara på frågor, att någon kommer in i rummet eller pratar högt. Då slutar flödet av oxytocin och istället släpps adrenalin ut i vår kropp, vilket får värkarbetet att stanna upp. Detta är en överlevnadsmekanism som under evolutionen har hjälpt oss att rädda oss själva och våra barn från fara. På det sättet har adrenalinet bidragit till vår (däggdjurens) överlevnad.

Att färdas från en plats till en annan och komma till en ny miljö – hemifrån till sjukhuset – stannar upp värkarbetet för många kvinnor, eftersom adrenalinet frisätts och oxytocin-nivåerna går ner. På sjukhuset kallas detta fenomen för ”värksvaghet” och leder antingen till att kvinnan får åka hem igen, eller till att förlossningen sätts igång med värkstimulerande medel.

Ett sådant värkstimulerande medel är syntetiskt oxytocin (produkterna heter till exempel Oxytocin Pilum eller Syntocinon). Det ges vid så kallad ”värksvaghet” och ofta när den födande har fått en epiduralbedövning, eftersom den kan göra att förlossningen saktar av.

Men syntetiskt oxytocin hjälper inte kroppen på samma sätt som naturligt oxytocin. Syntetiskt oxytocin stör det naturliga hormonella flödet. Kvinnan kan komma att uppleva förlossningen som mycket mer smärtsam och kaotisk, vilket ofta leder till en epidural och/eller andra syntetiska smärtlindringsmedel, som i sin tur ofta leder till andra interventioner och förlossningskomplikationer. När syntetiskt oxytocin ges får kvinnan en infart i handen (vilket ofta är obekvämt och gör ont), hon måste vara kontinuerligt uppkopplad till en CTG-maskin, en skalpelektrod sätts på barnets huvud för att kolla barnets hjärtljud och sladdar kommer ur kvinnans underliv. Allt detta försvårar rörligheten hos kvinnan.

Värkarna som kommer med det syntetiska oxytocinet varar längre och kommer tätare, vilket kan orsaka minskat blodflöde till bebisen, som i sin tur blir stressad. Bebisen får också svårare att rotera och lägga sig i optimal fosterposition, vilket kan försvåra vägen ut under krystfasen.

Om kvinnan istället får hjälp att känna sig trygg och lugn – till exempel genom att få vara i ett varmt och dunkelt rum med avslappnande musik och aromaterapi, få lägga sig i ett varmt bad, få massage, stöd, uppmuntrande ord, kärlek (även fysisk; kyssar, smek och bröstvårtsstimulation av en eventuell partner) – ökar oxytocinproduktionen igen och värkarbetet kommer igång av sig självt.

Kvinnor behöver framförallt tid och ro att föda barn i sin egen takt. Kropp och psyke behöver tid att ställa om sig, öppna upp och låta bebisen rotera och födas i sin egen takt. Så länge som bebisens hjärtljud är bra behövs bara tålamod och en gynnsam miljö.

Det är sannolikt att bebisen känner av mammans nivåer av adrenalin och oxytocin, och det kanske gör att förlossningen har svårt att sätta igång.
Om du har möjlighet, försök att gå ner i varv och ta det lugnt I flera veckor innan beräknat förlossningsdatum. Bebisen är egentligen färdig redan i vecka 38, så det bästa för både dig och bebisen är om du kan sluta jobb i god tid före vecka 38 och istället fokusera på olika sätt att må bra. Det kommer att hjälpa dig att känna dig redo för bebisens ankomst.