Publicerad Lämna en kommentar

Önska egen barnmorska!

Vill du att ”min barnmorska” ska bli standard i svensk förlossningsvård? Att de som väntar barn ska få ha barnmorskor som de har lärt känna, hela vägen genom graviditeten, under förlossningen och den första tiden med bebisen?

Ring då 08-58584060 till Min barnmorska-projektet på Karolinska i Huddinge och tala om att du också vill ha en obruten vårdkedja, att du också vill känna dig trygg med att din barnmorska under förlossningen redan känner dig, vet vem du är och hur du vill ha det! För om de födande inte begär det, hur ska då politikerna och de som organiserar vården veta att det efterfrågas?

Om du inte bor i Stockholm: ring ändå! Säg att du vill att projektet fortsätter även på din ort.

All forskning bekräftar att ”min barnmorska”-metoden är bra. Som vi skrev i tisdags har 15 randomiserade studier med över 17 000 kvinnor visat (bland annat) att födande som fått kontinuerlig barnmorskeledd vård var i mindre behov av epidural, klipp, sugklocka eller tång. Chansen ökade för en spontan vaginal födelse. Färre barn föddes för tidigt, och färre barn dog vid födseln. Forskarna har inte sett några negativa effekter jämfört med andra metoder.

Faktum är att metoden ökar både nöjdheten och säkerheten så pass att NHS (National Health Service, den statliga organisation som ansvarar för den offentliga sjukvården i Storbritannien) har satt upp ett mål att 50 % av alla gravida kvinnor ska erbjudas ”one to one midwifery” år 2022. De sjukhus som inte erbjuder kontinuerlig barnmorskeledd vård kommer få betala vite!

Läs mer om projektet här.

PS På engelska kallas det ”caseload midwifery”, ”one to one midwifery” eller ”continuity care”.

Publicerad Lämna en kommentar

Segerhuva

Lugn födsel med segerhuva! Mamman har valt att sitta upp och föda vilket nog underlättar mycket (obs att det är möjligt att hitta bra ställningar även med en väl placerad epidural).

Filmerna är tagna på den brasilianska förlossningsläkaren Priscila Huguets klinik.

del 1

del 2

Segerhuva betyder att barnet föds med fostersäckens hinnor runt sig, vattnet har alltså inte gått, säcken har inte brustit. Det anses föra tur med sig för barnet resten av livet!
Cirka ett barn på tusen föds med delvis intakta hinnor – att hela säcken är intakt händer väldigt sällan, kanske en gång på 80 000 födslar.

 

Publicerad Lämna en kommentar

Ökad trygghet med egen barnmorska!

Min Barnmorska” är ett projekt som startades på BB Karolinska i Huddinge i november förra året, som går ut på att erbjuda gravida samma barnmorska genom graviditeten, förlossningen och eftervården. Projektet riktar sig till alla som önskar en kontinuerlig vårdkedja. Det enda kriteriet för att skriva in sig är att den gravida planerar för en vaginal förlossning.

Enligt Camilla Särnholm, en av barnmorskorna i projektet, är den största vinsten för de födande när de kommer in på förlossningen och slipper möta okända människor som varken känner till deras bakgrund eller vilka behov de har.

”Istället för att be om hennes legitimation kan vi ge henne en kram. Vi känner ju henne redan; vi har hunnit prata om rädslor och tidigare förlossningar och gjort en förlossningsplan,” säger Camilla.

Det är inte heller ovanligt att barnmorskan redan har varit hemma hos kvinnan under latensfasen, innan hon åkte in till förlossningen.

Detta är en vårdform som passar alla, men enligt Camilla ger Min Barnmorska framförallt ökad trygghet till sekundärt förlossningsrädda, alltså omföderskor som har upplevt en tidigare traumatisk förlossning.

Projektet består i nuläget av tre team med tre barnmorskor i varje team. De tre barnmorskorna i varje team får träffa alla blivande föräldrar som blir inskrivna i teamet. Sedan går barnmorskorna på ett roterande schema där de träffar de gravida och deras eventuella partner i sitt team på mödravårdscentralen i Älvsjö och Liljeholmen, förlossningen på Huddinge och under eftervården i hemmet. Förutom förlossningsförberedande samtal erbjuder barnmorskorna också förlossningsförberedande klasser för sina familjer.

Varje gravid som skriver in sig får en huvudbarnmorska som hon först träffar några gånger och sedan får hon vid olika tillfällen träffa de andra barnmorskorna i teamet. Det är tänkt att huvudbarnmorskan ska vara med på förlossningen, men de andra i teamet är i beredskap.

”Det är en otroligt stor trygghet att känna de som kommer vara närvarande på förlossningen, även om det inte blir ens huvudbarnmorska,” säger Camilla.

Min Barnmorska bygger på konceptet ”Caseload Midwifery” som är väl beprövat internationellt. Vårdformen har visat sig vara väldigt effektiv, med färre ingrepp under förlossningen, fler spontana födslar, nöjdare kvinnor och en billigare vård, enligt en översiktsartikel i Cochrane där 15 randomiserade studier med över 17 000 kvinnor ingick (se nedan).

Förlossningsdepression ökar i Sverige men Min Barnmorska hoppas kunna förebygga det hos sina gravida. Genom att hjälpa den födande att hantera sin förlossningsrädsla, förbereda sig inför förlossningen, vara närvarande genom hela födseln och sedan ge stöd och rådgivning i hemmet efter familjen kommit hem från BB.

Förutom att ge bättre förutsättningar för den gravida är Min Barnmorska också ett försök att förbättra barnmorskornas arbetssituation.

”Det här är ett mycket mer hållbart sätt att arbeta på för oss barnmorskor,” säger Camilla. ”Det känns meningsfullt och roligt eftersom vi skapar kontakt med kvinnorna och slipper stressen att ta hand om flera kvinnor samtidigt under en förlossning.”

Text/intervju: Maria Bengtsson Lenn

 

Publicerad Lämna en kommentar

Familjevänligt kejsarsnitt, del 3

Från maktlöshet till empowered

När Anna R Landaeus skulle föda sitt tredje barn hade hon redan erfarenhet av två kejsarsnitt. Första gången gick själva snittet bra, men hon fick inte ha sin bebis hos sig direkt och det var jobbigt. Andra gången hade Anna velat föda vaginalt, och hade förberett sig noga, men det blev ett snitt till slut, och under otrevliga omständigheter. Ur Annas berättelse:

”Min man, min doula och jag var hemma i många timmar innan vi åkte in till sjukhuset. När jag väl kom in var jag öppen runt fyra centimeter och jag kände att jag hanterade värkarna bra. Trots det blev det ganska snabbt beslutat att de skulle snitta mig igen. Den här gången inte i direkt samråd med mig utan mer som ett ultimatum konstaterat på ett otroligt okänsligt sätt av den ansvarige läkaren på plats. Med ord som: “Ja du kan ju fortsätta såhär (med mitt, enligt läkaren, oeffektiva värkarbete) i några timmar till men det kommer ändå sluta med snitt (baserat på att det blev snitt vid 4 cm förra gången)”. Min doula föreslog alternativ men läkaren och barnmorskan (som dessutom var höggravid och jobbade sin sista dag den dagen) var inte intresserade av att lyssna utan betedde sig väldigt auktoritära och beslutsamma.

Det skedde många olika överträdelser mot min vilja under de få timmarna jag var på förlossningsavdelningen men det är så svårt i en sådan skör situation, som det är under en förlossning, att hitta kraften att stå upp för sig själv och våga lyssna till sin kropp.

Efter förlossningen och lång tid efter var jag mycket nedstämd och så här i efterhand kan jag se att det hade att göra med allt som hände den dagen på sjukhuset. Allt sköttes så dåligt även efteråt. Läkaren kom exempelvis aldrig in efter snittet och återkopplade inte med mig, vilket är något som egentligen ska göras. Flera personer som arbetar inom förlossningsvården, både läkare och barnmorskor, har läst min journal från den förlossningen och kan inte förstå varför det blev kejsarsnitt. Ingenting indikerar att bebisen var stressad eller att jag inte skulle ha klarat att föda henne vaginalt.”

Även tredje gången ville Anna helst föda vaginalt, men i svensk förlossningssjukvård är det mer än regel att om de två föregående varit kejsarfödslar så även den tredje bli ett snitt.

En barnmorska tipsade henne om ”Gentle Ceasarean”, familjevänligt kejsarsnitt.

Anna berättar:

”Efter jag läst på om familjevänligt kejsarsnitt kände jag en sådan glädje och hopp. Det här var precis det jag önskade. Så jag bokade tid hos min läkare på förlossningen där mitt planerade snitt skulle vara och berättade i detalj hur jag önskade det (för det är inte en självklarhet att svenska läkare vet hur man utför ett familjevänligt kejsarsnitt).”

Anna hade tur och fick gehör för sina önskemål, och lilla trean föddes så fint som möjligt.

Foto: privat

”För mig blev denna upplevelse helt annorlunda, jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på det. Det var en helt annan närvaro för både mig och min man. Jag fick vara med och bestämma, det var vår födsel mer än ett operativt ingrepp. Det blev precis som jag hade önskat: med bland annat dämpad belysning, tyst i salen så fort de öppnade mig, sen avnavling (min man höll i moderkakan i en påse ovanför vår son tills navelsträngen var tömd på blod). Jag fick honom på mitt bröst på en gång så snart moderkakan var ute. Han sökte bröstet på en gång och barnmorskan sa att hon aldrig sett något liknande vid ett snitt, eftersom bebisarna som kommit ut den vägen brukar behöva lite längre tid på sig. (…) För mig var det här ett sätt att vända känslan av maktlöshet till att bli ”empowered” och det är något jag önskar till alla kvinnor.”

Läs hela Annas berättelse här, på Stronger Mama

Vi har förstått att det inte är alla som får sin önskan om ett familjevänligt snitt tillgodosett – att det skiljer sig från klinik till klinik, hur insatta läkarna är och hur mycket de är villiga att ändra sina rutiner. Har du egen erfarenhet av detta? Berätta gärna här!

Publicerad Lämna en kommentar

Familjevänligt kejsarsnitt, del 2

Del 2 om familjevänligt kejsarsnitt!

Även om det är en lång process med många inblandade på olika håll när det gäller att ändra på rutiner, är det läkaren Nick Fisk, barnmorskan Jenny Smith och narkosläkaren Felicity Plaat som anses vara mammor och pappa till metoden ”gentle caesarean”.

2008 skrev de tillsammans en artikel i BJOG An International Journal of Obstetrics and Gynaecology med titeln “The Natural Caesarean: a woman centred technique”.

The Positive Birth Movement uppmärksammade artikeln tio år senare. Läs den gärna, de har intressanta synpunkter!

2017 gjorde Jenny Smith och jentle childbirth en film om tekniken, här är den.

Publicerad Lämna en kommentar

Familjevänligt kejsarsnitt, del 1

Vad är ett familjevänligt kejsarsnitt? Vi kommer att berätta om det i några olika poster. Här är del 1!

Foto: @meredithwestinphotography, via @mother.ly

I England och USA har familjevänligt kejsarnitt (på engelska kallat ”family-centered cesarean” eller ”gentle cesarean birth”) blivit alltmer populärt men är fortfarande ovanligt i Sverige.

Familjevänligt kejsarsnitt tar något längre tid att utföra och kan inte göras om kejsarsnittet är urakut – det vill säga om mamman eller bebisen är i fara – utan görs om snittet är planerat, eller om bebisen och mamman mår bra men den vaginala förlossningen avslutas som ett akut kejsarsnitt. (Trots att det heter akut kejsarsnitt är bebisen vanligtvis inte i fara och det tar från 20 minuter till 2 timmar innan operationen utförs efter att beslutet är taget.) Studier visar att ett familjevänligt kejsarsnitt hjälper föräldrarna och bebisen att få direktkontakt, gör mamman lugn och ökar möjligheten att amma.

Här kan du läsa om forskningen bakom ”gentle c-section”!

Om du tycker att ett familjevänligt kejsarsnitt skulle passa er i fall du behöver det, eller om du vill föda med ett kejsarsnitt, kan du skriva en förlossningsplan för ett familjevänligt kejsarsnitt.

Några veckor innan ett planerat kejsarsnitt kommer du att få en tid för ett möte med läkaren som ska utföra operationen. Inför detta möte kan du ta med dig förlossningsplanen och läsa upp den för läkaren. Ge gärna en kopia till läkaren så att hen har möjlighet att själv läsa på om familjevänligt kejsarsnitt och innan operationen noga begrunda vad du önskar dig. Du kan också skriva en plan om det skulle bli ett akut kejsarsnitt efter att du startat en vaginal förlossning.

Här är några saker du kan begära för att få en så fin upplevelse som möjligt när du möter ditt barn för första gången:

  • Se till att du kan vara vaken under operationen. Du kommer inte att se själva operationen, men du kan vara närvarande när ditt barn föds. På vissa kliniker i England har mammorna möjlighet att själva lyfta ut barnet från sin buk. Kanske något att be om?
  • Ha med dig din partner eller doula innan, under och efter operationen. Stödet betyder mycket för din upplevelse av operationen.
  • Begär att få ha ditt barn hos dig på en gång, att bebisen inte skiljs från dig och att ni kan ligga hud-mot-hud. De första kontrollerna av bebisen kan göras trots att den ligger hos dig. Din partner eller doula kan hålla bebisen mot ditt bröst om du känner dig svag i armarna om epiduralen tog för mycket och dina armar har domnat.
  • Innan operationen startar, be om att få ha elektroderna på ryggen och sidan istället för på bröstet så att bebisen kan ligga på ditt bröst när den kommer ut.
  • Se till att infarten sätts på din icke-dominanta hand så att du lättare kan hålla ditt barn mot ditt bröst så fort det är fött.
  • Be om dämpad belysning.
  • Be om att bebisen tas ut långsamt.
  • Säg till innan att det är viktigt för dig att ingen pratar under operationen och stör det viktiga ögonblick när du möter ditt barn för första gången.
  • Sen avnavling kan användas även under ett familjevänligt kejsarsnitt. Kom dock ihåg att hålla moderkakan högre än bebisen efter ett kejsarsnitt eftersom moderkakan är ute och blodet behöver hjälp att rinna ner och tillbaka till bebisen. Barnmorskan kan hjälpa till att ”mjölka ur” navelsträngen tills den slutat pulsera och blivit vit.

Läs mer i boken ”Föd på dina villkor” av Maria Bengtsson Lenn och Victoria Häggblom (MiMa förlag, 2019).

Publicerad 1 kommentar

Dyktekniken, del 3

Del 3 i Föda lugnt:s serie om dyktekniken/dykmetoden, utarbetad av Cayenne Ekjordh.

Vi hade tänkt posta två fina hemmafilmer från Youtube men hittade bara den ena nu, den andra är borttagen. Och det är lite typiskt för detta med dyktekniken: väldigt många har använt sig av den (se många många trådar på Familjeliv t ex), ännu fler vill använda sig av den. Men det finns nästan inga kurser, väldigt lite att läsa och det konstigaste av allt: metoden praktiseras knappt alls på BB, trots att den varit möjlig att ta till sig sedan slutet av 80-talet.

Hur kommer det sig? Det finns en enormt kunnig barnmorska som har berättat för sina kollegor om den här metoden, som har hjälpt så många födande i över 30 år, men intresset från BB-klinikernas sida är minst sagt svalt?

Har det att göra med de starkt hierarkiska strukturerna inom förlossningsvården? Är de flesta barnmorskor rädda för att göra något annorlunda och riskera att få kritik? Det är ju inte som att det är något som helst skadligt eller riskabelt med metoden, och den är verkligen inte svår att lära sig. Beror det bara på stress, att det inte finns tillräckligt med tid under en förlossning på sjukhus för att låta den födande bli helt lugn, på gränsen till att somna?

Vi vet inte, men vi beklagar verkligen att det typ bara är de som föder hemma som får en chans att testa detta!

Om du har varit med om dyktekniken, hemma eller på sjukhus, med mer eller mindre bra resultat, berätta gärna här!

Här är del 1 och del 2 om dyktekniken finns

Du kan läsa mer om dyktekniken här, här och här.

Och här är Lena Alnebos lilla film från en hemfödsel, och en stund med Cayenne och dyktekniken.

Publicerad Lämna en kommentar

Dyktekniken, del 2

Vi fortsätter att utforska dyktekniken!

Här är del 2: Cayenne Ekjordh berättar själv om metoden (texten tidigare publicerad 2009 på barnmorska.net)

Cayenne Ekjordh (bild: Anna Toss)

”Sedan slutet av 80 talet har jag praktiserat en teknik som jag döpt till Dyktekniken. Förvånansvärt ofta har jag lyckats hjälpa kvinnorna att föda sina barn utan smärtlindring. Tekniken har fungerat på både de kvinnor som önskat föda utan smärtlindring och de som önskat föda med smärtlindring.

🐬 Bakgrund

Jag var i San Francisco 1978 och hade precis tagit mig en dusch, i ett hus med utsikt över havet. Av någon märklig anledning flåsade jag som en blåsbälg när jag torkade mig med handduken, vilket var högst anmärkningsvärt för en elitidrottare, som jag var på den tiden. Varför så andfådd? En djup tystnad följdes av en mycket pinsam insikt: Jag hade hållit andan under hela duschningsceremonin, av rädsla att få vatten i näsan. Först då insåg jag hur skräckslagen jag var för att drunkna.

🐬 Från sandkorn till Robinson Crusoe

Vid flera tillfällen hade jag sett bodysurfare på stranden och känt mig avundsjuk. Det såg helt underbart ut. Eftersom jag var mycket mån om mitt atletiska rykte, tog jag inga som helst risker att göra bort mig inför publik. Så klockan fem en morgon, inte en själ så långt ögat nådde, gick jag ner till ”Stilla” Havet, för att testa. Vågorna var så där en cirka två-tre meter höga. Nu skulle det ske. Nu stod jag mitt i kitteln, såg vågen, började sprattla med armarna. Here We Go! …

NEJ! Nej. Ni anar inte, jo, ni kanske anar, men jag anade inte. På en tiondels sekund förvandlades min existens till nästan ingenting. Från att ha varit en människa förvandlades jag till ett sandkorn på en knapp sekund. Vilken transformation! Vilken kraft!

Jag hade ingen aning om vad som var upp eller ner. Ingen aning. Det fanns ingenting, absolut ingenting jag kunde göra. Genom min hjärna for en blixtsnabb tanke:

– Gör ingenting! Följ med så finns det möjligtvis en chans att du överlever.

Någonstans i mitt bakhuvud visste jag hur en våg rör sig och den logiska slutsatsen jag – sandkornet – drog därinne i vågen var:

– Om du inte gör någonting kommer vågen, kraften i sig själv att ta upp dig till ytan.

Efter en lång evighet spolades min kropp upp på stranden. Nu hade jag förvandlats från ett sandkorn till Robinson Cruise. Jag var en något omtumlad överlevare. Jag kröp upp på stranden, och där fick jag sedan en helt fantastisk ljud- och färgupplevelse där jag låg uppkrupen i ”säkerheten”.

Gud vad jag skämdes efteråt. Jag menar, har man varit på Kanarieöarna och stått i två decimeter högt tidvatten och känt den styrkan, borde jag förstått. Men icke, sa Nicke.

🐬 Transformation

Sedan tog det mig tio år innan jag fattade vad jag lärt mig. Plötsligt en dag på förlossningsavdelningen, (jag hade precis fått in en förstföderska) sa det bara SMACK i hela kroppen. (Så är det för mig när jag lär mig något nytt.) Det går starka vågor genom hela min kropp, orsakade av en ny tanke som lyckats ta sej förbi mina tjatiga, bjäbbiga vardagstankar, och mitt intellekt börjar genast protestera: ”Det kan inte vara sant, det kan inte vara sant”, detta samtidigt som tanken dånar in i min kropp med dunder och brak. Alltid två gånger. Tanken som kom var:

”Värkarna är att betraktas och är av samma dignitet för den födande kvinnan, som vågorna i Stilla Havet var för dig den där morgonen.”

Nej! skrek mitt intellekt, det kan inte vara sant. Då kom orden en gång till och sedan blev det tyst…

Jag testade direkt på kvinnan jag hade framför mig och det fungerade!

Trodde självklart att det var en lyckträff, men idag femton år senare vet jag att det fungerar och att det inte var en lyckträff.

🐬 Ge dig inför naturkrafterna …

Vågar vi det? Den här kraften och styrkan skrämmer, i dom flesta fallen, skiten ur oss västerlänningar. Vi har en kultur som säger att det är vi som bestämmer och kan kontrollera livet. Men vi har inte den kontrollen.

Styrkan, kraften, den otämjbara, opåverkbara, obändiga lever sitt eget liv och kräver det. När vi försöker styra, motarbeta, tämja eller i värsta fall stoppa den, så ”dödar” den oss. Utan pardon. Enda chansen vi har är att ge efter, ge sig helt åt Gud, naturen, strunt samma vad man väljer att kalla det för. Den sekunden man ifrågasätter, kliver man in i helvetet. Det blir bara för jävligt.

🐬 Sitt bekvämt

Så till det praktiska: Sitt så bekvämt det bara är möjligt med fötterna stadigt på golvet. Använd gärna en saccosäck som stöd. Meningen är att Du inte ska behöva använda någon som helst kraft att hålla dig upprätt. Det går åt lika mycket energi att föda ett barn, som en skogsarbetare gör av med på en vecka, och så kallas vi det svaga könet …

🐬 Ge upp! Följ med och du överlever

Så till tekniken. Det finns två saker du ska göra när värken börjar och det är:

Släpp käkarna och släpp ner axlarna.

Dessa två saker ska du göra sekund ett och då menar jag sekund ett och inte efter att du haft sammandragning i två sekunder. Helst ska du se ut som Ringaren av Notre Dame. Sedan gör du ingenting. Total passivitet. Du kan i tanken gå ner i värken, som en upptäcktsresande. Är det varmt, kallt? Svider det? Brinner det? Helt enkelt hur känns det?

Skulle du missa sekund ett kommer hela värken att gå åt helvete. Om Ingmar Stenmark skulle missa sekund ett i starten är hela loppet kört: Samma sak med din värk. Det är omöjligt att ”köra ikapp”. Jag missade vågen i San Fransisco med kanske två sekunder och det höll på att bli min död …

🐬 Träna

Du kan börja träna redan under graviditeten, när du får förvärkarna/sammandragningar. Spring iväg någonstans när du får en förvärk eller stanna omedelbart upp och sjunk ner i livmodern. Skillnaden är enorm, enligt min erfarenhet.

🐬 Tystnad, respekt och mod

Den här tekniken fungerar, om du vågar. För det krävs en stor portion mod, eftersom vi är lärda att göra precis tvärt emot. Fly smärtan, så snabbt som det är möjligt. Dessutom krävs det en del av omgivningen; närvaro, stöd, tystnad och respekt för det enorma arbete du presterar, helt stillasittande.

Tänk om Ingmar Stenmark var tvungen köra ett lopp var femte minut, och det i 24 timmar. Jag är övertygad om att ingen, absolut ingen skulle ha mage att under ett lopp fråga, tilltala eller på minsta sätt kräva Stenmarks uppmärksamhet. Alla skulle vara respektfullt tysta och stöttande, jag tror inte ens dom skulle störa honom i femminuterspauserna.

Ja ord är ord. Hoppas att någon kan ta till sig, vad jag försökt förmedla. Jag önskar att jag bara skulle få en timme med varje födande kvinna, för det är ett mirakel varje gång jag ser att hon hittar tekniken, och jag blir lika lycklig som hon.”

Publicerad Lämna en kommentar

Dyktekniken, del 1

Dyktekniken är en fantastisk metod att slappna av under förlossningen, utarbetad av en av Sveriges mest erfarna barnmorskor, Cayenne Ekjordh. Vi kommer att beskriva den i tre poster på Föda lugnt.

Del 1: Barnmorska Eva-Lotta Funkquist, Uppsala universitet, beskriver dyktekniken.

Publicerad Lämna en kommentar

”Föd som en feminist” – ny bok av Milli Hill

Föda lugnt var igår med på en paneldebatt i London om vad det innebär att föda feministiskt.

Milli Hill, grundaren av The Positive Birth Movement, diskuterade sin nya bok ”Give Birth Like a Feminist” med traumapsykolog Dr Emma Svanberg, oberoende barnmorska och hypnobirthing-instruktör Kemi Johnson och doula Rebecca Schiller.

I sammanfattning handlar det om VALFRIHET 🌈 och MAKT 💪

Vi har bjudit in Kemi (se bild med Föda lugnts Kristina Turner) till Stockholm i vår för att berätta om hur man arbetar som oberoende barnmorska i England, och hur du som födande kan ta makten över din förlossning och föda som en feminist (lugnt!).

Special guest igår var ingen mindre än Ricki Lake (!!!) som ligger bakom den banbrytande filmen Business of Being Born.

Du kan lyssna på paneldebatten och frågestunden i en podd som vi kommer att lägga upp här och via @cribnotesbookclub på Insta.