Publicerad Lämna en kommentar

Fler kan föda hemma i Stockholm

Äntligen får forskningen styra utvecklingen mot fler hemfödslar i Sverige – men det finns många fallgropar på vägen. Ökad ojämlikhet i Sverige och ”sjukhusanpassade” hemfödslar är två av dem.

I augusti 2019 drogs hemförlossningsbidraget i Stockholm in efter mer än 30 år, av oklara skäl. Samtidigt har de hembarnmorskor som jobbar privat fått allt svårare att få tillgång till de läkemedel som Socialstyrelsen anser vara nödvändiga att ha med vid en förlossning. Att bidraget drogs in blev en alltför tung sten lagd på den tidigare bördan, och flera hembarnmorskor slutade ta uppdrag. Protesterna lät inte vänta på sig, och ganska snart beslöt Region Stockholm att försöka reparera skadan, genom att erbjuda samtliga sjukhus i Stockholmsregionen att åta sig ansvaret för hemförlossningar under vårdvalet.

Det tog dock ganska lång tid innan något sjukhus nappade på idén, men nu har BB Karolinska i Huddinge tagit på sig att erbjuda hemfödslar, inom ramarna för Karolinskas projekt ”Min Barnmorska”.  De gravida som har ingått i projektet har haft samma barnmorska genom graviditeten, förlossningen och eftervården (forskningen visar att detta hjälper den födande att känna sig trygg under förlossningen, och att förlossningsupplevelsen blir säkrare och mer positiv). De gravida som ingår i projektet och som uppfyller de kriterier som var en förutsättning för att få hemfödselbidraget kommer att kunna välja att föda hemma med ”sina egna” barnmorskor, helt avgiftsfritt eftersom det sker inom ramen för den regionala vården. Projektets barnmorskor får också tillgång till de läkemedel som behövs.

Vi är glada för de kvinnor som nu får möjlighet att få föda hemma genom detta nya avtal, men ser också risker: dels en ökad ojämlikhet då det endast gäller ett fåtal av alla födande kvinnor i Sverige, dels att hemfödslar kan tvingas att bli mer anpassade till sjukhusets rutiner.

***

Förlossningsvården är redan djupt ojämlik. Det finns ett behov av nationella riktlinjer, så att rutinerna blir desamma på alla förlossningskliniker i hela landet, och så att alternativen till att föda på sjukhus är lika för alla. Detta är inte kontroversiellt: enligt hälso- och sjukvårdslagen har kvinnor rätt att föda hemma, i hela landet. I flera andra västländer är hemförlossningar en välanvänd och säker vårdform som ingår i övrigt vårdutbud. Sverige har sedan länge stuckit ut i sitt ovetenskapliga motstånd mot hemfödsel.

Världshälsoorganisationen såväl som svenska barnmorskeförbundet har tydligt uttalat sig i frågan: Det är mycket säkert för friska omföderskor som föder i rätt tid att föda hemma. Detta grundar sig på forskning, statistiskt utfall och rätten att välja vårdform. Denna nya, vetenskapligt grundade syn på hemförlossning från vårdens sida går hand i hand med att allt fler blivande föräldrar vill föda hemma. Ökningen började redan för flera år sedan och hänger samman med de förlossningsskador och traumatiska upplevelser som förlossningsvårdens organisation ger upphov till. Samtidigt lämnar allt fler barnmorskor vården och övergår till att arbeta med hemfödslar privat, på grund av ohållbara arbetsförhållanden.

Det är kritiskt att upprätta nationella riktlinjer för samarbetsformerna mellan olika vårdinstanser så att kvinnor kan föda säkert hemma. Hemfödsel måste bli ett subventionerat alternativ i alla regioner. Och nödvändiga läkemedel måste omgående göras tillgängliga för alla hembarnmorskor.

Checking in. Foto: Jason Lander/Flickr

 

Det andra problemet vi ser är att hemfödslar kan tvingas att bli mer anpassade till sjukhusets rutiner, om det bara är de åtagande sjukhusens anställda barnmorskor som får tillgång till läkemedel och som får ta hemfödslar på betald arbetstid. I så fall exkluderas nästan alla de barnmorskor som har stor erfarenhet av hemfödslar.

Hembarnmorskorna har en unik kunskap om hur födandet kan ske säkert, och ofta lugnt, utan risktänkande och interventioner. Att det kan ske utan tillgång till sjukhusets högteknologiska och läkemedelsbaserade resurser – men med insikt om hur kroppen arbetar ostört, när det egna oxytocinet får göra sitt jobb.

Av naturliga skäl sker detta inte på sjukhus. Ytterst få sjukhusbaserade barnmorskor och nästan inga läkare har idag sett en helt ostörd födsel, det vill säga helt utan interventioner. Interventioner som dessvärre ofta leder till ytterligare komplikationer. Forskning visar att kvinnor (med komplikationsfri graviditet) som planerade att föda hemma hade väsentligt mindre sannolikhet för förlossningsblödning; kejsarsnitt, tredje eller fjärde gradens bristning; sugklocka, tång etc; episiotomi; värkstimulerande dropp; epidural och infektion efter förlossningen, jämfört med kvinnor (med komplikationsfri graviditet) som planerade att föda på sjukhus.

De äldre hembarnmorskorna, som deltagit vid många hundra, ibland tusentals födslar, har både erfarenhet av att observera och stödja utan att störa, vilket minskar risken för komplikationer. De har också en unik, erfarenhetsbaserad kunskap om den födande kroppens sätt att signalera hur det står till, och vilka minimala insatser som kan lösa eventuella problem.

Förutom detta flagranta kunskapstapp, som utgör både en samhällsrisk och en orättvisa mot de kvinnor som inte får stöd att föda på sina egna premisser, finns det en stor risk att synen på hur en hemfödsel ”ska gå till” börjar utgå ifrån hur barn föds på sjukhus, istället för tvärtom (som det borde vara, med tanke på säkerheten). En barnmorska som arbetar inom sjukhusets verksamhetsramar har redovisningsskyldighet gentemot arbetsgivaren. Vi befarar att den kommer att grunda sig i sjukhusets risktänk och önskan att kontrollera födelseprocessen. Detta kan leda till onödiga överföringar till sjukhus eftersom man måste följa sjukhusets PM och riktlinjer även i hemmet, när det är tid och tillit som egentligen behövs för en trygg och stärkande födelse.

Ytterligare en aspekt av att utesluta de mest kunniga hembarnmorskorna är att man inte tar till vara och utvecklar den specialistkompetens som de besitter. Den är extra viktig i krissituationer som exempelvis covid-19-pandemin, men även med tanke på ett hållbart och resilient samhälle i en alltmer osäker framtid.

Vi vill se att de blivande föräldrar som vill föda hemma ska få välja vilken barnmorska de vill, så länge hen uppfyller de nationella kraven på en hembarnmorska. Samt att den kunskap som de erfarna hembarnmorskorna besitter får ligga till grund för sjukhusens arbete med hemfödslar, och att de får samverka med sjukhusens barnmorskor.

***

Om du själv vill ha möjligheten att föda hemma, eller att andra ska få ha den: ta kontakt med de ansvariga i din kommun, med sjukhusledning och lokal press. Alla måste dra sitt strå till stacken! För att få verklig förändring till stånd måste vi ta individuellt ansvar och agera utifrån det. Tänk på vad andra folkrörelser fått göra för att driva igenom viktiga förändringar som vi idag tar för givet. Politikerna kommer inte att lösa detta åt oss utan omfattande och långvariga påtryckningar.

Publicerad Lämna en kommentar

Vi som vill föda lugnt

Alla gravida vill ha en lugn och säker förlossning – oavsett om de vill få ett kejsarsnitt eller föda hemma. Det är dags att dra bort förhängena och se vårdapparaten där bakom, och patriarkatet som står och drar i spakarna.

Vi är trötta på att höra om krångliga mammor som kräver det ena eller det andra, som inte förstår varken sitt eget eller sitt barns bästa. Vi är ännu tröttare på bilden av kvinnogrupper som står på olika sidor av en konflikt: snittmammor vs hippiemammor, typ.

Noahs birth. Foto: Kala Bernier

Att ställa blivande föräldrar mot varandra är bara dumt. De som gör det försöker antingen plocka hem billiga poänger eller smita ifrån sitt ansvar. I verkligheten vill alla föräldrar samma sak: att deras barn ska födas så tryggt och säkert som möjligt. De allra flesta tror att en vanlig sjukhusförlossning är den bästa garantin för en trygg och säker förlossning. Andra tror att ett planerat kejsarsnitt är det säkraste. Ytterligare andra tror att det blir lugnast och säkrast om de föder hemma, kanske i vatten.

När situationen på förlossningssjukhusen blir alltmer kaotisk blir allt fler osäkra på om en vaginal förlossning på BB verkligen är det säkraste. Då kräver fler att bli snittade, och fler vill föda hemma. Det är ingenting konstigt eller självupptaget med det – det är en helt rimlig och förväntad reaktion på att förlossningsvården har blivit allt mer instabil.

Vi kan ha olika uppfattningar om vad som är det bästa sättet, och det kan vara så att vi faktiskt behöver olika saker. Men målet är detsamma, och nu är det dags för de som styr över förlossningssjukvården att lyssna på oss föräldrar, och på forskningen. Att se till att alla känner sig trygga när de föder, och att de får föda där de känner sig trygga.

Förändringen har redan börjat, och ju fler som ställer krav desto mer kommer att hända! Att få göra informerade val; att få välja födselplats; att få ha en och samma barnmorska under graviditeten, födseln och eftervården; att få föda utan stress, med hänsyn till individuella förutsättningar och behov – allt det kan bli verklighet. Rimliga arbetsvillkor för barnmorskorna, rätt fördelning av resurser och enormt förbättrad hälsa i svenskt födande kan också bli verklighet, om vi tillsammans vågar ifrågasätta gamla dammiga regler och rutiner. Härifrån kan det bara bli bättre!

Pay no attention to that man behind the curtain! The great and powerful patriarkala hierarkiska vårdsystem has spoken!

 

Publicerad Lämna en kommentar

Önska egen barnmorska!

Vill du att ”min barnmorska” ska bli standard i svensk förlossningsvård? Att de som väntar barn ska få ha barnmorskor som de har lärt känna, hela vägen genom graviditeten, under förlossningen och den första tiden med bebisen?

Ring då 08-58584060 till Min barnmorska-projektet på Karolinska i Huddinge och tala om att du också vill ha en obruten vårdkedja, att du också vill känna dig trygg med att din barnmorska under förlossningen redan känner dig, vet vem du är och hur du vill ha det! För om de födande inte begär det, hur ska då politikerna och de som organiserar vården veta att det efterfrågas?

Om du inte bor i Stockholm: ring ändå! Säg att du vill att projektet fortsätter även på din ort.

All forskning bekräftar att ”min barnmorska”-metoden är bra. Som vi skrev i tisdags har 15 randomiserade studier med över 17 000 kvinnor visat (bland annat) att födande som fått kontinuerlig barnmorskeledd vård var i mindre behov av epidural, klipp, sugklocka eller tång. Chansen ökade för en spontan vaginal födelse. Färre barn föddes för tidigt, och färre barn dog vid födseln. Forskarna har inte sett några negativa effekter jämfört med andra metoder.

Faktum är att metoden ökar både nöjdheten och säkerheten så pass att NHS (National Health Service, den statliga organisation som ansvarar för den offentliga sjukvården i Storbritannien) har satt upp ett mål att 50 % av alla gravida kvinnor ska erbjudas ”one to one midwifery” år 2022. De sjukhus som inte erbjuder kontinuerlig barnmorskeledd vård kommer få betala vite!

Läs mer om projektet här.

PS På engelska kallas det ”caseload midwifery”, ”one to one midwifery” eller ”continuity care”.

Publicerad Lämna en kommentar

Ökad trygghet med egen barnmorska!

Min Barnmorska” är ett projekt som startades på BB Karolinska i Huddinge i november förra året, som går ut på att erbjuda gravida samma barnmorska genom graviditeten, förlossningen och eftervården. Projektet riktar sig till alla som önskar en kontinuerlig vårdkedja. Det enda kriteriet för att skriva in sig är att den gravida planerar för en vaginal förlossning.

Enligt Camilla Särnholm, en av barnmorskorna i projektet, är den största vinsten för de födande när de kommer in på förlossningen och slipper möta okända människor som varken känner till deras bakgrund eller vilka behov de har.

”Istället för att be om hennes legitimation kan vi ge henne en kram. Vi känner ju henne redan; vi har hunnit prata om rädslor och tidigare förlossningar och gjort en förlossningsplan,” säger Camilla.

Det är inte heller ovanligt att barnmorskan redan har varit hemma hos kvinnan under latensfasen, innan hon åkte in till förlossningen.

Detta är en vårdform som passar alla, men enligt Camilla ger Min Barnmorska framförallt ökad trygghet till sekundärt förlossningsrädda, alltså omföderskor som har upplevt en tidigare traumatisk förlossning.

Projektet består i nuläget av tre team med tre barnmorskor i varje team. De tre barnmorskorna i varje team får träffa alla blivande föräldrar som blir inskrivna i teamet. Sedan går barnmorskorna på ett roterande schema där de träffar de gravida och deras eventuella partner i sitt team på mödravårdscentralen i Älvsjö och Liljeholmen, förlossningen på Huddinge och under eftervården i hemmet. Förutom förlossningsförberedande samtal erbjuder barnmorskorna också förlossningsförberedande klasser för sina familjer.

Varje gravid som skriver in sig får en huvudbarnmorska som hon först träffar några gånger och sedan får hon vid olika tillfällen träffa de andra barnmorskorna i teamet. Det är tänkt att huvudbarnmorskan ska vara med på förlossningen, men de andra i teamet är i beredskap.

”Det är en otroligt stor trygghet att känna de som kommer vara närvarande på förlossningen, även om det inte blir ens huvudbarnmorska,” säger Camilla.

Min Barnmorska bygger på konceptet ”Caseload Midwifery” som är väl beprövat internationellt. Vårdformen har visat sig vara väldigt effektiv, med färre ingrepp under förlossningen, fler spontana födslar, nöjdare kvinnor och en billigare vård, enligt en översiktsartikel i Cochrane där 15 randomiserade studier med över 17 000 kvinnor ingick (se nedan).

Förlossningsdepression ökar i Sverige men Min Barnmorska hoppas kunna förebygga det hos sina gravida. Genom att hjälpa den födande att hantera sin förlossningsrädsla, förbereda sig inför förlossningen, vara närvarande genom hela födseln och sedan ge stöd och rådgivning i hemmet efter familjen kommit hem från BB.

Förutom att ge bättre förutsättningar för den gravida är Min Barnmorska också ett försök att förbättra barnmorskornas arbetssituation.

”Det här är ett mycket mer hållbart sätt att arbeta på för oss barnmorskor,” säger Camilla. ”Det känns meningsfullt och roligt eftersom vi skapar kontakt med kvinnorna och slipper stressen att ta hand om flera kvinnor samtidigt under en förlossning.”

Text/intervju: Maria Bengtsson Lenn