Publicerad Lämna en kommentar

Förvänta dig en lugn födsel

”Jag spår en trend kring ’naturliga’ förlossningar” skriver författaren Anna Axfors i Sydsvenskan (24 sept 2020) i en lite märklig text om att det kan vara farligt att förvänta sig en bra förlossning. Vi på Föda lugnt hoppas att Anna Axfors spår rätt. Ju fler gravida som känner att de kan föda lugnt och tryggt i en lugn och trygg miljö, desto färre skador och trauman när barn föds. Oavsett om det är på sjukhus eller hemma, med snitt eller oassisterat.

Axfors spådom är inte helt orimlig. Och det är inte heller första gången ”naturliga” födslar blir en ”trend”. Första gången jag var med om det var i slutet av 1990-talet. Jag hade fött ett barn på sjukhus och tre barn hemma mellan -83 och -92. Det var inte alls som att hemfödsel var en trend. Vi som födde hemma var fortfarande knappt en promille av de födande och ansågs fortfarande vara ansvarslösa, självupptagna hippies med noll koll som bara ville ”ha det mysigt”, utan en tanke på barnets välbefinnande. Men amning höll på att segla upp som en trend, kan en säga, i bemärkelsen att en del kändisar talade sig varma för det i glansiga magasin. Under 80-talet hade flaskmatningen ökat, mammor ammade kortare tid och det var mer fokus på det besvärliga med amning (bland annat som ett hinder för kvinnlig frihet och jämlikhet) än det varit på många decennier. Nu kunde det plötsligt vara rosiga mammor i snickisar på Mamas omslag, som ammade (kanske länge!), pratade om attachment parenting (som nära föräldraskap hette då), samsov och till och med funderade på att föda nästa, eller nästnästa barn hemma.

Det kom en backlash såklart. Natursuggor! snäste en feministisk ikon, och snart var trenden över. Naturliga vill ju många kändisar vara, men sugga? Nej tack, inga suggor hamnar på omslaget till Mama, det vet alla. Så vi som födde hemma var mer ute i kylan än någonsin.

Omslagssugga med gulliga ungar. Foto: Michal Renco/Pixabay

Men intresset för nära föräldraskap dog inte ut. Kanske berodde det på att det lyhörda, empatiska föräldraskapet är nånting en gör varje dag, tillräckligt länge för att börja läka själv i bästa fall. Det är en självreflekterande handling på ett annat sätt än amning och hemfödsel, även om alla de tre ofta kommer ur en ideologi. Den som vill vara en empatisk förälder måste öppna öron och ögon för allt möjligt som faktiskt var helt nytt för de flesta av oss på 90-talet. Att små barn är lika värda respekt som vuxna. Att vuxna kan lära sig mycket, kanske de allra viktigaste sakerna, av sina barn. Att det blir lättare att vara förälder om en inte har bråttom, om en inte är arg, rädd eller stressad. Att när en lyssnar på riktigt till sina barn så lyssnar nånting inom en också på sig själv, på de egna behoven som ens egna föräldrar kanske missade (ännu oftare med döttrar). Behovet av att bli lyssnad på till exempel. Bemött med respekt, med lugn och tillit.

Kanske är det därför allt fler vill bli bemötta med respekt, lugn och tillit när de ska föda. I vilket fall är det något bra. Det är något stort. Ett stort skifte, som kommer att ta tid och kräva mycket av oss alla. Mycket respekt, från alla håll. Att vi lyssnar på varandra. På oss själva. På våra barn, även de som väntar på att komma.

Förvänta dig att föda lugnt. Vi på Föda lugnt tror att det är bra att ha rimliga förväntningar. Det är inte samma sak som att acceptera dåliga förhållanden. Det är att ställa rimliga krav: på omgivningen och på dig själv. Det är att förvänta sig att bli respekterad, sedd och lyssnad på. Att det ska få ta den tid din kropp behöver när du föder barn. Att de runt omkring dig ska tro på dig, visa respekt för vad din kropp kan om den får vad den behöver. Att du ska få det lugn, den trygghet, den avskildhet, den värme och det milda ljus du behöver för att kunna slappna av så mycket som möjligt. Respekten för dig själv är att du visar din kropp att du litar på den som du aldrig gjort förr, lyssnar på den så djupt du kan, och aldrig känner att det är ett misslyckande om det inte blir som du tänkt dig. Du kan ha förberett dig hur bra som helst, men omständigheterna kan vi inte alltid råda över.

Vi tror att det är bra att titta på filmer av lugna födslar och förlossningar. De utgör en så liten del av alla filmer du (tyvärr) redan sett och (förhoppningsvis inte) kommer att se där kvinnor föder med skrik och panik. Det är så mycket en del av vår patriarkala kultur, ett så starkt sätt att hålla kvinnor på mattan, att visa dem om och om igen att det är farligt att föda och att de måste ha mäns kunskap och räddning för att överleva. Såna traumatiska födselberättelser behöver vi bearbeta, inte föra vidare till andra och därmed ge rädslan för att föda ännu större grogrund. De lugna filmerna, från badkar, sjukhussängar, bäckar, trägolv och operationssalar, ingjuter lite hopp i oss, lite mod, lite respekt för de som har gått före och respekt för oss själva som människor. Det behövs. Såna berättelser har vi faktiskt ett ansvar att dela med oss av.

Läs också för att bli både klokare och lugnare. Det finns många bra böcker, just nu läser jag ”Föda barn med stöd” av Märta Cullhed Engblom (Föda med stöd) och läser om Ina May Gaskins ”Guide to Childbirth”. Det finns många bra texter. Jag har tänkt flera gånger om dagen på den här delningen av barnmorskan Agneta Bergenheim, som liksom gör det dunkla tankevatten vi alla rör oss i helt klart för en stund, och visar hur styrda vi är av våra omedvetna rädslor. Respekten igen! Den är så fundamentalt viktig.
På samma sätt blev jag berörd av Märta Cullhed Engbloms text ”Your body is a battleground”, om hur hon länge intalade sig att det var fake news att kroppen oftast kan om den får det den behöver, och av Asabeas fina och känsliga svar på artikeln i Sydsvenskan.

Så. Det var det jag ville ha sagt. Att förvänta sig att få föda lugnt och tryggt är inte en trend, det är ett helt rimligt krav från nutida blivande föräldrar som inte längre finner sig att förlossningsvården handlar om maktordningar och om att tid är pengar. Och att vi alla måste visa varandra respekt: gravida som vill föda hemma, gravida som vill ha kejsarsnitt, barnmorskor, läkare, feministiska ikoner, natursuggor, män som drabbas av patriarkatet nästan lika mycket som kvinnor. Framförallt: vi måste respektera vårt eget behov av lugn, trygghet och tillit.

Nu kommer en länk till vår viktiga namninsamling för en bättre förlossnings/födslovård så att du kan skriva på eller dela (igen)!

Sen är det slut.

/Anna, Föda lugnt

Publicerad Lämna en kommentar

Marsden Wagner: Födandet måste ut från sjukhusen för att bli säkert

Många är oroliga över utvecklingen i svensk förlossningsvård. Såväl blivande föräldrar som barnmorskor, doulor och andra inom vården. Hur kommer det sig att det bara verkar bli mer och mer stress, fler och fler med förlossningsskador? Att fler barnmorskor tvekar inför att jobba på förlossningen? Allt fler gravida som ser större trygghet i kejsarsnitt eller hemfödsel, än i att föda ”som vanligt” på sjukhus?

Vi på Föda lugnt har varit med i födselvärlden sedan 80-talet, och vi ser bara marginella förbättringar. Hur kan det ta sån tid?

2008 höll barnmorskeorganisationen ”Midwifery Today” en konferens i USA. Den amerikanske läkaren och forskaren Marsden Wagner var där och svarade på frågor från barnmorskor, kvinnor och födelseaktivister, till exempel ”Varför är det så stort gap mellan forskning och praktik”; ”Varför har barnafödandet blivit så tungt medikaliserat”; ”Hur kan vi göra förlossningar mer humana” och ”Finns det en negativ dominoeffekt av interventioner”.

Wagner berättar om hur hans syn på förlossning förändrades totalt när han för första gången fick se en helt ostörd födsel, och hur han fick ifrågasätta allt han lärt sig och upplevt dittills. Vad han bland annat insåg var att ”it was only very recently that the men invaded the world of childbirth, and wanted to take over and control everything” – att män kom in bara alldeles nyligen i födanderummen, och genast ville ta makten och kontrollera allt.

”My hope for the future is that birth should belong to the woman and her family, who will have absolute control over everything that goes on. That will never happen – in the hospital. I’m sorry. It will never happen in the hospital. Because the doctors are in control.”

De här orden sas inte av nån allmän tyckare. Marsden Wagner (1930–2014) var läkare med klinisk specialutbildning i pediatri, perinatologi (neonatologi och obstetrik) och en avancerad vetenskaplig examen i perinatal vetenskap. Efter flera års klinisk praktik på heltid och några år som fakultetsmedlem vid UCLA (University of California at Los Angeles) på heltid blev han chef för mödra-och barnhälsan på hälsomyndigheten i Kalifornien. Efter sex år i Danmark som chef för University of Copenhagen-UCLA Health Research Center arbetade han i 15 år som chef för kvinnors och barns hälsa för Världshälsoorganisationen (WHO), och var ordförande för de tre konsensuskonferenser som sammankallades av WHO om vilken teknologi som var lämplig vid förlossning. Wagner var ordförande för den arbetsgrupp som 1958 tog fram WHO-studien ”Having a baby in Europe”, som baserade sig på enkätsvar från 23 europeiska länder (och som avslöjade stora skillnader i praxis). Han föreläste i över 50 länder och var sakkunnig åt bland annat USA:s, Storbritanniens, Frankrikes, Italiens och Rysslands parlament, och skrev minst 131 vetenskapliga artiklar och 14 böcker.

Och efter allt detta menade han alltså att de födande borde ha total kontroll över allt som sker vid födseln, och att det aldrig kommer att hända om vi inte låter de friska födande (cirka 80–90 % av alla) föda med barnmorskor på små, barnmorskeledda kliniker, i födselcenter eller hemma.

Konferensen var för tolv år sen, men Wagners ord är lika brännande aktuella idag.

Publicerad Lämna en kommentar

Fler kan föda hemma i Stockholm

Äntligen får forskningen styra utvecklingen mot fler hemfödslar i Sverige – men det finns många fallgropar på vägen. Ökad ojämlikhet i Sverige och ”sjukhusanpassade” hemfödslar är två av dem.

I augusti 2019 drogs hemförlossningsbidraget i Stockholm in efter mer än 30 år, av oklara skäl. Samtidigt har de hembarnmorskor som jobbar privat fått allt svårare att få tillgång till de läkemedel som Socialstyrelsen anser vara nödvändiga att ha med vid en förlossning. Att bidraget drogs in blev en alltför tung sten lagd på den tidigare bördan, och flera hembarnmorskor slutade ta uppdrag. Protesterna lät inte vänta på sig, och ganska snart beslöt Region Stockholm att försöka reparera skadan, genom att erbjuda samtliga sjukhus i Stockholmsregionen att åta sig ansvaret för hemförlossningar under vårdvalet.

Det tog dock ganska lång tid innan något sjukhus nappade på idén, men nu har BB Karolinska i Huddinge tagit på sig att erbjuda hemfödslar, inom ramarna för Karolinskas projekt ”Min Barnmorska”.  De gravida som har ingått i projektet har haft samma barnmorska genom graviditeten, förlossningen och eftervården (forskningen visar att detta hjälper den födande att känna sig trygg under förlossningen, och att förlossningsupplevelsen blir säkrare och mer positiv). De gravida som ingår i projektet och som uppfyller de kriterier som var en förutsättning för att få hemfödselbidraget kommer att kunna välja att föda hemma med ”sina egna” barnmorskor, helt avgiftsfritt eftersom det sker inom ramen för den regionala vården. Projektets barnmorskor får också tillgång till de läkemedel som behövs.

Vi är glada för de kvinnor som nu får möjlighet att få föda hemma genom detta nya avtal, men ser också risker: dels en ökad ojämlikhet då det endast gäller ett fåtal av alla födande kvinnor i Sverige, dels att hemfödslar kan tvingas att bli mer anpassade till sjukhusets rutiner.

***

Förlossningsvården är redan djupt ojämlik. Det finns ett behov av nationella riktlinjer, så att rutinerna blir desamma på alla förlossningskliniker i hela landet, och så att alternativen till att föda på sjukhus är lika för alla. Detta är inte kontroversiellt: enligt hälso- och sjukvårdslagen har kvinnor rätt att föda hemma, i hela landet. I flera andra västländer är hemförlossningar en välanvänd och säker vårdform som ingår i övrigt vårdutbud. Sverige har sedan länge stuckit ut i sitt ovetenskapliga motstånd mot hemfödsel.

Världshälsoorganisationen såväl som svenska barnmorskeförbundet har tydligt uttalat sig i frågan: Det är mycket säkert för friska omföderskor som föder i rätt tid att föda hemma. Detta grundar sig på forskning, statistiskt utfall och rätten att välja vårdform. Denna nya, vetenskapligt grundade syn på hemförlossning från vårdens sida går hand i hand med att allt fler blivande föräldrar vill föda hemma. Ökningen började redan för flera år sedan och hänger samman med de förlossningsskador och traumatiska upplevelser som förlossningsvårdens organisation ger upphov till. Samtidigt lämnar allt fler barnmorskor vården och övergår till att arbeta med hemfödslar privat, på grund av ohållbara arbetsförhållanden.

Det är kritiskt att upprätta nationella riktlinjer för samarbetsformerna mellan olika vårdinstanser så att kvinnor kan föda säkert hemma. Hemfödsel måste bli ett subventionerat alternativ i alla regioner. Och nödvändiga läkemedel måste omgående göras tillgängliga för alla hembarnmorskor.

Checking in. Foto: Jason Lander/Flickr

 

Det andra problemet vi ser är att hemfödslar kan tvingas att bli mer anpassade till sjukhusets rutiner, om det bara är de åtagande sjukhusens anställda barnmorskor som får tillgång till läkemedel och som får ta hemfödslar på betald arbetstid. I så fall exkluderas nästan alla de barnmorskor som har stor erfarenhet av hemfödslar.

Hembarnmorskorna har en unik kunskap om hur födandet kan ske säkert, och ofta lugnt, utan risktänkande och interventioner. Att det kan ske utan tillgång till sjukhusets högteknologiska och läkemedelsbaserade resurser – men med insikt om hur kroppen arbetar ostört, när det egna oxytocinet får göra sitt jobb.

Av naturliga skäl sker detta inte på sjukhus. Ytterst få sjukhusbaserade barnmorskor och nästan inga läkare har idag sett en helt ostörd födsel, det vill säga helt utan interventioner. Interventioner som dessvärre ofta leder till ytterligare komplikationer. Forskning visar att kvinnor (med komplikationsfri graviditet) som planerade att föda hemma hade väsentligt mindre sannolikhet för förlossningsblödning; kejsarsnitt, tredje eller fjärde gradens bristning; sugklocka, tång etc; episiotomi; värkstimulerande dropp; epidural och infektion efter förlossningen, jämfört med kvinnor (med komplikationsfri graviditet) som planerade att föda på sjukhus.

De äldre hembarnmorskorna, som deltagit vid många hundra, ibland tusentals födslar, har både erfarenhet av att observera och stödja utan att störa, vilket minskar risken för komplikationer. De har också en unik, erfarenhetsbaserad kunskap om den födande kroppens sätt att signalera hur det står till, och vilka minimala insatser som kan lösa eventuella problem.

Förutom detta flagranta kunskapstapp, som utgör både en samhällsrisk och en orättvisa mot de kvinnor som inte får stöd att föda på sina egna premisser, finns det en stor risk att synen på hur en hemfödsel ”ska gå till” börjar utgå ifrån hur barn föds på sjukhus, istället för tvärtom (som det borde vara, med tanke på säkerheten). En barnmorska som arbetar inom sjukhusets verksamhetsramar har redovisningsskyldighet gentemot arbetsgivaren. Vi befarar att den kommer att grunda sig i sjukhusets risktänk och önskan att kontrollera födelseprocessen. Detta kan leda till onödiga överföringar till sjukhus eftersom man måste följa sjukhusets PM och riktlinjer även i hemmet, när det är tid och tillit som egentligen behövs för en trygg och stärkande födelse.

Ytterligare en aspekt av att utesluta de mest kunniga hembarnmorskorna är att man inte tar till vara och utvecklar den specialistkompetens som de besitter. Den är extra viktig i krissituationer som exempelvis covid-19-pandemin, men även med tanke på ett hållbart och resilient samhälle i en alltmer osäker framtid.

Vi vill se att de blivande föräldrar som vill föda hemma ska få välja vilken barnmorska de vill, så länge hen uppfyller de nationella kraven på en hembarnmorska. Samt att den kunskap som de erfarna hembarnmorskorna besitter får ligga till grund för sjukhusens arbete med hemfödslar, och att de får samverka med sjukhusens barnmorskor.

***

Om du själv vill ha möjligheten att föda hemma, eller att andra ska få ha den: ta kontakt med de ansvariga i din kommun, med sjukhusledning och lokal press. Alla måste dra sitt strå till stacken! För att få verklig förändring till stånd måste vi ta individuellt ansvar och agera utifrån det. Tänk på vad andra folkrörelser fått göra för att driva igenom viktiga förändringar som vi idag tar för givet. Politikerna kommer inte att lösa detta åt oss utan omfattande och långvariga påtryckningar.

Publicerad Lämna en kommentar

Föda utan barnmorska (oassisterat)

Just nu funderar fler än vanligt på att föda hemma utan barnmorska närvarande.
Är du en av dem?

Vi på Föda lugnt ser ett ökande intresse för att föda oassisterat, det vill säga utan stöd av barnmorska. Vissa vill föda helt själva, andra tillsammans med sin partner, och/eller en doula.
Det finns olika skäl till att blivande föräldrar planerar att föda oassisterat, eller som vissa föredrar att uttrycka det: självständigt. Vi ska titta på några av dem.

Covid-19

Coronapandemin är en bidragande orsak till det ökande intresset för att föda oassisterat. Det har blivit mer osäkert om man får ha med sig sin partner, och om förlossningsvården kommer att se ut som vanligt när hela sjukhuset utsätts för större påfrestningar. Smittorisken kan kännas som ett problem, och det kan kännas säkrast ur smittsynpunkt att inte ha med någon utomstående.
Eller så önskar man att föda hemma med barnmorska, men har helt enkelt inte råd.

Ekonomi

Kostnaden för en barnmorska är kanske det vanligaste skälet att planera för att föda oassisterat.
I många andra länder finns det inom vården minst tre olika platser att välja på för den som ska föda: på sjukhus, på mindre födselcenter (oftast barnmorskeledda) eller hemma med barnmorska. Ofta finns det både offentligt finansierade och privata alternativ i alla de tre fallen. Sverige har bara ett av dessa alternativ inom offentlig vård: att föda på sjukhus, oftast storsjukhus. Det finns inga barnmorskeledda födselcenter, och vill du föda hemma måste du betala barnmorskan med dina egna pengar. En barnafödsel hemma kan kosta 10–30 000 kronor, beroende på om du är förstföderska eller omföderska, hur långt barnmorskan måste åka, och om du vill ha en barnmorska eller två; om det ingår till exempel pool, PKU-provtagning, postpartumsamtal om födseln och vaginal undersökning. Det kan bli billigare om barnmorskan går på timpenning (men då finns ändå en grundavgift som alltid måste betalas).
I vilket fall är det mycket pengar för många blivande föräldrar.

Vissa tror att en doula är detsamma som en hembarnmorska, och eftersom det oftast är betydligt billigare att ha med en doula väljer de det istället. Det är dock inte alls samma sak. Att anta det är skadligt både för den födande och doulan. (Vi kommer inom kort med en artikel om doulans roll!)

Brist på hembarnmorskor

Just nu räcker inte de få privatpraktiserande hembarnmorskorna till för alla som vill föda hemma med barnmorska. Detta är ännu ett skäl för föräldrar som trots det vill föda hemma att göra det oassisterat.

Rädsla för förlossningsvåld

En bidragande orsak till det ökande antalet som väljer att föda hemma (med eller utan barnmorska) är tyvärr bristerna i förlossningsvården. Tidigare traumatiska förlossningar, medias rapportering om förlossningsskador, vänner som berättar om kränkande behandling, myndigheters alarmerande rapporter om förlossningsvåld (se till exempel WHO-rapporten ”A human rights-based approach to mistreatment and violence against women in reproductive health services with a focus on childbirth and obstetric violence” från 2019).

Önskan att föda utan barnmorska

Några väljer oassisterat, eller ”freebirthing” som det kallas på engelska, för att de känner sig tryggare med det valet. De kanske känner att de bara kan slappna av tillräckligt mycket för att låta kroppen göra vad den ska om ingen annan, eller i alla fall ingen som inte är välkänd, är i rummet. Eller så finns det någon annan anledning.

Att föda självständigt behöver dessutom inte alls betyda att det inte finns en barnmorska i närheten – bara inte i rummet där du föder. Att ha barnmorskan i köket kan vara den perfekta lösningen för någon som behöver avskildhet under födseln, men där hen, eller partnern, känner det tryggt att ha en barnmorska nära till hands när barnet väl är fött.

Foto: Isaac Quesada @ Unsplash

Är oassisterat något för mig?

Om du vill föda utan barnmorska för att det är något du känner starkt är det rätta för dig så har du säkert redan läst på och tänkt igenom det hela. Du kanske har läst Laura Shanleys ”Unassisted Childbirth” eller någon annan bok i ämnet. Våra råd är samma som gäller vid all ”vanlig” hemfödsel (läs mer på födahemma.se om du vill) minus, förstås, barnmorskan.
Brittiska stiftelsen ”Birthrights” som bevakar de födandes mänskliga rättigheter har sammanställt fakta kring oassisterad födsel – de gäller naturligtvis brittiska och inte svenska förhållanden men kan ändå vara intressanta att läsa. National Health Service (NHS, den offentliga sjukvården i Storbritannien) avråder från freebirthing men har ändå en rådgivningstelefon, och hänvisar till Birthrights. (Tänk om den svenska sjukvården vore lika vidsynt!)

Obs att det kan vara bra att vara ute i mycket god tid med att hitta en barnläkare som vill komma hem efter födseln och göra de undersökningar som annars sker innan hemgång från BB. Barnläkaren kan också skriva ett så kallat ”modersintyg” som kan underlätta om du sedan vill få att barnet ska få ett personnummer av Skatteverket.

 

Alltså är det barnmorskan, i mycket högre grad än sjukhuset, som är en viktig faktor för säkerhet och trygghet.

Argument för att föda med barnmorska

Barnmorskans roll som kunnig stödperson vid födandet har funnits så länge människor fött barn, men under den allra senaste snutten av mänsklig historia (en minut eller en mikrosekund av människans historia, beroende på hur en räknar) har födandet flyttats över till sjukhus. Idag blir vi intalade från tidig ålder att tro att det är farligt att föda barn. Den moderna myten är att kvinnokroppen inte är pålitlig och att akutsjukhusen räddar livet på otaliga mammor och bebisar som annars skulle ha dött varje år.
Men forskning (se sist i artikeln) visar tydligt att det är lika tryggt för friska födande att föda utanför sjukhus med barnmorska. Alltså är det barnmorskan, i mycket högre grad än sjukhuset, som är en viktig faktor för säkerhet och trygghet.

Så vad är det en barnmorska kan göra som gör så stor skillnad?

Hembarnmorskans första uppgift är att göra barnets födsel lugn och säker. För många blivande föräldrar är den främsta orsaken att välja en hemfödsel just att de får lära känna sin barnmorska under graviditeten och kan prata genom tankar och känslor inför förlossningen och skapa en relation. Det lugnar dem att känna den person som ska hjälpa dem när de föder barn, och att barnmorskan kommer hem till dem, är gäst i deras hem, istället för att de ska vara gäster/patienter på en förlossningsavdelning där de aldrig träffat personalen tidigare.

En hembarnmorska kan ge dig blodstillande läkemedel om det skulle behövas, hjälpa dig hitta rätt ställning vid en eventuell komplikation, lyssna på barnets hjärtljud och med stor säkerhet veta hur barnet mår.

Hembarnmorskan kan hjälpa dig att fatta rätt beslut om överföring. Cirka 12 % av alla förstföderskor som föder hemma med barnmorska överförs till sjukhus under födseln. Det betyder inte att kvinnan har ”misslyckats” eller att något farligt har hänt. Oftast beror det på att kvinnan är uttröttad och behöver få läkemedel eller dropp för att kunna vila. I undantagsfall upptäcker barnmorskan en allvarlig komplikation under födseln och rekommenderar kvinnan att åka in till sjukhus där medicinska interventioner kan utföras, som kan vara livräddande och hjälpa kvinnor att föda vaginalt.

(Obs att en doula inte har något medicinskt ansvar alls! Hen är i första hand där för att stödja dig och för att föra din talan under födelsearbetet.)

 

Att ha barnmorskan i köket kan vara den perfekta lösningen för någon som behöver avskildhet under födseln, men där hen, eller partnern, känner det tryggt att ha en barnmorska nära till hands när barnet väl är fött.

Ingen ska behöva föda utan barnmorska mot sin önskan

I boken ”Birthing Outside the System – The Canary in the Coalmine” (Routledge, 2020) varnar forskaren Hannah Dahlen för att många kvinnor idag väljer att föda utanför sjukhus på grund av det förlossningsvåld och den kränkande behandling de utsatts för vid tidigare sjukhusförlossningar. Detta har också uppmärksammats av Världshälsoorganisationen i skriften ”The prevention and elimination of disrespect and abuse during facility-based childbirth” (WHO, 2015) (pdf-fil)

Reaktionen mot förlossningsvåldet har lett till en polarisering av hur kvinnor försöker återta kontrollen över sitt födande. De medicinska interventionerna i födandet har idag antagit epidemiska proportioner (Dahlen et al, 2013; FIGO, 2018; WHO, 2018).

Å ena sidan ökar kejsarsnitten i hela världen, år efter år, utan att bättre utfall uppnås – tvärtom. Många gånger väljer kvinnor kejsarsnitt eftersom de inte vill utsätta sig för vad de ser som förnedrande, skadlig och våldsam behandling (Boerma et al., 2018). Den andra ytterligheten utgörs av de oassisterade födslarna. För att undvika kränkande behandling och hot tvingas kvinnor alltså välja mellan en operation eller att föda helt utan någon som kan förstöra förloppet.

(Ja, vi håller på att skriva en debattartikel om detta 😊 )

Vad är dina tankar om oassisterat / självständigt födande / freebirthing? Skriv och berätta!

Här och här kan du läsa födselberättelser från föräldrar som fött utan barnmorska.

Forskning

“Perinatal or neonatal mortality among women who intend at the onset of labour to give birth at home compared to women of low obstetrical risk who intend to give birth in hospital: A systematic review and meta-analyses” Metanalys av en halv miljon planerade hemfödslar. Det finns ingen skillnad i risk för att mamman eller barnet dör vid födseln mellan att föda hemma eller på sjukhus.

“Maternal and perinatal outcomes by planned place of birth among women with low-risk pregnancies in high-income countries: A systematic review and meta-analysis” Systematisk sammanställning av 28 studier från höginkomstländer. Högkvalitativ evidens som visar att val av födelseplats inte påverkar barnadödligheten för lågriskgraviditeter. Den ökade risken för mödradödlighet och obstetriska interventioner ger stöd för att födelsecentra utanför sjukhus bör införlivas i förlossningsvården, samt för att hemfödslar bör rekommenderas för lågriskgraviditeter.

”Perinatal and maternal outcomes by planned place of birth for healthy women with low risk pregnancies: the Birthplace in England national prospective cohort study” För friska omföderskor finns inga högre risker för barnets hälsa att föda hemma jämförelsevis med sjukhus. En hemfödsel för friska omföderskor leder dessutom till färre interventioner än om samma kvinna hade fött på sjukhus.

”Hemförlossningar i Sverige 1992–2005. Förlossningsutfall och kvinnors erfarenheter” Kvinnor som planerade att föda sitt barn hemma hade oftare en spontan vaginal födsel med mindre allvarliga bristningar än de kvinnor som fött på sjukhus.

Publicerad Lämna en kommentar

Barnmorskorna: Förlossningsvården har blivit kvinnofientlig

Situationen i förlossningsvården är kvinnofientlig och oacceptabel, skriver ordföranden i Svenska Barnmorskeförbundet, Eva Nordlund på Aftonbladet Debatt.

Det är svårt att välja citat från texten för allt är så bra, så sakligt och så sant! Men här är några favoritstycken:

”Barnmorskor, nästan alltid kvinnor, löser situationen dygnet runt trots underbemanning och ett personligt lidande över att inte räcka till. Det är inte gnäll; det är fakta.”

”Att föda barn är oftast en frisk händelse. Det som alltid behövs är en kompetent barnmorska med ögon för det som avviker, närhet och en trygg miljö för att våga hantera smärtan och födandet. Forskningen visar att en födande kvinna som får kontinuerligt stöd drabbas av färre komplikationer och ingrepp. Självklart och billigt i slutänden eftersom färre interventioner och mer barnmorskenärvaro kostar mindre.”

”Barnmorskor har under många år informerat politiker och tjänstemän om den bristfälliga situationen. Det saknas ett samlat nationellt grepp för hur förlossningsvården ska organiseras. Kvinnors behov borde väga tungt tillsammans med all forskning som finns. Individualiserad och kvinnocentrerad vård ska vara en självklarhet men den svenska förlossningsvården är utformad utifrån ett medicinskt perspektiv där risktänk tar allt större plats och skapar en miljö som i sig kan skapa problem och ge upphov till stress, oro och komplikationer hos födande kvinnor.”

”Att välja var det känns tryggt att föda är vanligt förekommande i andra länder men inte i svensk förlossningsvård. Vad som är tryggt är olika för kvinnor. Forskningen stödjer olika vårdnivåer, små barnmorskeledda enheter, hemförlossningar med mera men trots det fortsätter centraliseringen till stora förlossningskliniker.”

”Vi barnmorskor är trötta på ignoransen både kring kvinnors behov men också att svensk förlossningsvård är likriktad och inte utgår från födandet som något normalt för de flesta.”

Men läs hela själva förstås!

 

Publicerad Lämna en kommentar

Tröst och hopp om att föda barn! (brev till Malin Lernfelt)

Malin Lernfelt / ledarsidan Upsala Nya Tidning

Hej Malin, vi läser att du vill varna för hemförlossningar och att du känner att det är ”något av det mest riskfyllda en kvinna kan utsätta sig för” att bära och föda barn. Vi hoppas kunna glädja dig med att det finns helt nya kunskaper om detta som visar att det INTE är så!

(Eller nya och nya, egentligen lika gamla som mänskligheten själv, men nyfunna eller nyvakna kan vi kanske säga.)

För det första: det är jämförelsevis inte farligare att bära och föda barn för de allra flesta kvinnor i i-länder än det är att till exempel köra bil, rida på hästar eller gå över en trafikerad gata. Att bära och föda barn kommer låååångt ner på listan över dödsorsaker för svenska kvinnor. Varje år dör cirka fem svenska kvinnor i samband med graviditet och förlossning (sorgligt nog är majoriteten av dem utlandsfödda), och fast det naturligtvis är en katastrof för alla inblandade är det samtidigt alltså väldigt ovanligt.

Så redan här kan du känna dig trygg! Om du är gravid i vårt rika land och har möjlighet att ta hand om dig så är risken att något farligt ska hända försvinnande liten.

För det andra: det är inte farligare att föda hemma än det är på sjukhus. Forskningen har varit tydlig med det i många år, och i många andra länder har man förstått detta. Men just svenska förlossningsläkare och klinikchefer har inte vela ta det till sig, oklart varför. Kan det ha något med det omedvetna behovet av makt att göra? Vi vet inte. Men i Nederländerna har under lång tid cirka vart tredje barn fötts hemma. Och under hela den tiden låg landet på topp tre av lägsta barna- och mödramorbiditet och -mortalitet. Nu har antalet hemfödslar minskat i Holland, och samtidigt blir siffrorna sämre.

Här finns mycket forskning att läsa om just hemfödsel: https://www.födahemma.se/forskning/forskning/

(Vi bifogar några källor om just mödra- och spädbarnsdödligheten också, sist i brevet)

Det finns en anledning att Svenska barnmorskeförbundet (som har den ABSOLUT största erfarenheten av graviditet och barnafödsel i Sverige) skrev ett policydokument i maj i år där de anser att kvinnor som vill föda barn i hemmet med stöd av barnmorska ska erbjudas denna vårdform inom offentlig verksamhet.

Ur dokumentet:

”… sannolikheten för en okomplicerad vaginal förlossning ökar om kvinnan föder utanför obstetriska enheter och de neonatala utfallen är jämförbara med förlossning på sjukhus. För förstföderskor rapporteras dock ett större antal incidenter vid förlossning i hemmet jämfört med förlossning på fristående eller sjukhusanslutna barnmorskeledda enheter samt på obstetrisk avdelning.”

”Resultaten visar att kvinnor som planerat att föda hemma hade tre gånger högre sannolikhet att föda spontant vaginalt jämfört med kvinnor som födde på sjukhus (OR 3.25, 95% CI 1.97–5.38). Förekomsten av förlossningsskador (bristningar grad 3–4) och blödning >1000 ml var lägre bland kvinnorna i hemförlossningsgruppen. Det var ingen statistiskt signifikant skillnad i perinatal morbiditet eller mortalitet mellan grupperna. För omföderskor rapporteras en statistiskt signifikant lägre risk för överföring av barnet till neonatal intensivvård.”

”… riskerna för perinatal död är lika vid hem- och sjukhusförlossning i de länder där verksamheten är väl integrerad både för först- och omföderskor. Däremot bedöms riskerna som betydligt högre i länder där hemförlossning inte ingår i hälso- och sjukvårdssystemet, även om resultaten inte visar statistiskt signifikanta skillnader. Att integrera hemförlossning med utbildade barnmorskor som kan bistå föräldrarna i hemmet, har tillgång till de läkemedel som kan behövas vid en förlossning samt ha tillgång till ett välfungerande transportsystem är enligt författarna det mest framgångsrika sättet att förhålla sig till hemförlossning som vårdform.”

”Överföring på grund av akuta komplikationer är ovanligt, främst sker överföring på grund av långsam progress och vid vattenavgång utan värkar.”

”… hemförlossning minskar risken för kejsarsnitt och sugklocka, både för först- och omföderskor, liksom risken för allvarlig bristning i bäckenbotten och stor blödning hos omföderskor.”


Slutligen vill vi bara säga att det är en sorglig och kvinnofientlig myt att föräldrar skulle välja hemfödsel för sin egen bekvämlighet eller nåt annat flummigt. De allra flesta som väljer att föda hemma är betydligt mycket mer pålästa än de flesta som föder på sjukhus, och väljer att stanna hemma för att de är övertygade om att det är det säkraste och tryggaste alternativet för just dem, och det bästa för just deras bebis.

Vi hoppas att de som läst din ledare inte ska känna sig rädda för att föda barn! Det vi alla behöver sträva efter är att göra det mindre stressigt att föda på sjukhus, där ligger den verkliga faran. Och du som ledarskribent kan förhoppningsvis bidra till den strävan!

med vänlig hälsning,
redaktionerna på Födalugnt.se och Födahemma.se

Läs mer om barna- och mödradödlighet i Sverige:

 
Publicerad 2 kommentarer

Inbjudan till en dröm

Hej! Du kanske undrar varför det varit så tyst från oss ett tag. Det beror lite på corona men mest på att vi har insett att vi vill hålla på med Föda lugnt på heltid.

När vi började i november förra året var det mest en nyfikenhet som drev oss. Vad innebär det att föda lugnt? Vad behövs för att du ska känna dig trygg när du föder? Är det att föda på sjukhus, på ett litet födselcenter, hemma eller i skogen? Är det att vara ensam, ha sina närmaste eller professionella omkring sig? Är det att föda vaginalt eller med snitt?

Ju mer vi lyssnar på er och ju mer vi läser och pratar med barnmorskor, läkare och forskare, desto mer inser vi att lugn, riktigt djupt lugn alltså, och trygghet är

1) en förutsättning för en så säker, smärtfri och rolig födsel som möjligt,

och

2) en bristvara på svenska födselkliniker.

Istället har vi lärt oss leva med bilden av att en förlossning är stressig, farlig, smärtsam och skrikig.

Hur blev det så?
Och vad kan göras åt det?

Vi tror att ett första steg är att skapa en gemenskap. Vi behöver prata med varandra och inse att vi inte alls är så olika som vi tror, att vi har samma önskningar och förhoppningar för oss själva och våra barn: att de ska få födas i lugn och ro, få en bra anknytning till oss föräldrar, få vara en del av gemenskap som bryr sig om dem, om oss själva och vår miljö.

Vi har varit med i den här gravid-bebis-föräldrar-svängen länge. Vi har sett trender komma och gå. Metoder, forskningsrapporter, expertråd. Allt från Dublinmodellen till nära föräldraskap. Vi har lärt känna många fantastiska utövare, eldsjälar, föräldrar, barnmorskor, läkare och forskare. Nu vill vi dra ihop detta kunniga nätverk och bygga en gemenskap med dem och med dig, och med alla blivande och nyblivna föräldrar som letar efter det bästa för sina barn. Det som skapar mest lugn, minst skada, mest glädje!

Vi vill bygga ut fodalugnt.se till en webbplats där du som blivande mamma, pappa, mor- eller farförälder, vän och syskon kan hitta allt du har letat efter: kurser, föreläsningar, workshops; doulastöd, erfarna barnmorskor, kunniga barnläkare; hållbara leksaker och presenter, bärsjalar, böcker, allt du behöver. Och framförallt: gemenskap.

På sikt skulle vi också vilja ha en fysisk träffpunkt. Vi har våra hjärtan i en lokal på söder, med en fantastisk liten inhägnad park utanför, där vi ser för vårt inre öga hur föräldrar rullar sina barnvagnar, barn leker och mormorar fikar. Så snart corona-restriktionerna är över …

Hur som helst: vi har rullat igång vår dröm, och vi hoppas att du vill följa med!

Just nu händer det mycket, och fodalugnt.se kommer att se annorlunda ut, och det kanske tar ett tag innan vi får allt att funka. Men vi lovar att försöka hålla er uppdaterade, och ni får gärna höra av er med idéer och tankar om vad vår webbplats borde innehålla!

Vi på Föda lugnt

Publicerad Lämna en kommentar

Inga svar från myndigheterna, nästan inga från klinikerna

Under april månad skrev vi två brev till Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG), Barnmorskeförbundet, Vårdförbundet och elva av Sveriges regioner (de vi hade adresser till):
Skydda de födandes trygghet och hälsa under pandemin” och
Inför nationella riktlinjer omgående i förlossningsvården!
Det senaste brevet publicerades även som debattartikel i Aftonbladet. Breven fanns att läsa i våra sociala kanaler.

Vi har fått flera förfrågningar från er om vi har fått svar så här kommer en uppdatering till er.

Av de elva regionerna är det bara en som har svarat: BB Södertälje. Ledningen där beskriver att de på eget initiativ kontaktat Hälso- och Sjukvårdsförvaltningen och meddelat sin synpunkt att hemfödsel bör införas i Sverige och vara ett statligt finansierat alternativ för de föräldrar som känner sig tryggast med att föda hemma.
Dock vill de inte införa hemfödsel nu, under pågående coronakris. Detta trots det budskap vi och flera andra brukarorganisationer har fört fram; att många gravida känner stark oro över hur det kommer att vara att föda på sjukhus, och att en del kvinnor idag hellre väljer att föda oassisterat hemma än på sjukhus.
Ledningen på BB Södertälje skriver också att det finns god bemanning på förlossningsavdelningen, smärtlindring för de som vill ha och behöver och att de inte ser någon orsak att oroa sig.

Att ingen av de andra regionerna har svarat alls känns deppigt, med tanke på de många blivande föräldrar som nu försöker förbereda sig, med helt olika förutsättningar beroende på var i landet de ska föda.

Vidare har det kommit in några automatiska meddelanden om att vårt brev har kommit fram och att de tackar för synpunkterna.
En representant för SFOG skrev till oss (privat). Hen höll med om att vården i Sverige är ojämlik men tyckte att vi borde fokusera på all vård: stroke, cancervård etc.

***

Utifrån de samtal vi haft med blivande föräldrar, och med både svensk och internationell forskning i ryggen, har vi framfört flera önskemål till de ansvariga för svensk förlossningssjukvård. Till exempel att varje födande får ha en och samma barnmorska hos sig under förlossningen; att barnmorskor ska slippa jobba under stress; att den födande ska få optimala förutsättningar för att det egna oxytocinet flödar ostört; att symtomfria partners/stödpersoner tillåts under hela förlossningen och på BB; att friska gravida får föda i mobila enheter utanför sjukhus eller i hotellrum; att regeringen återaktiverar hemförlossningsbidraget som alternativ till att föda på sjukhus för att minska risken för smitta; att alla planerade Aurorasnitt blev av, antingen på planerad klinik, eller annan.

Men det i grund och botten viktigaste är att svensk förlossningsvård måste vila på nationella riktlinjer. Att den inte gör det är mycket allvarligt. Konsekvenserna syns allt mer under pågående coronakris då vården är både ojämlik, snabbt föränderlig och skiftar från klinik till klinik.

Visst finns det också ljuspunkter! Vi gillar BB Södertäljes tydliga ställningstaganden, och att de driver frågan om hemfödsel. Svenska barnmorskeförbundet gick också nyligen ut med ett policydokument om hemfödsel som alternativ i Sverige. Det är ett mycket stort steg att förbundet har samlat sig i denna fråga och att de på grunder av både tungt vägande forskning och välbeprövad erfarenhet från våra grannländer med flera har kommit fram till att hemfödsel bör ingå som förlossningsalternativ. Det finns hopp om att en förändring är i rullning.

Vi jobbar vidare såklart, fortsätter att ställa krav och hoppas att makthavarna har modet att lyssna.

Publicerad Lämna en kommentar

Pandemi-planera – råd inför att föda på sjukhus i covidtider

Kommer din förlossning att påverkas av pandemin? Kanske, kanske inte. Bra att vara förberedd dock, så här kommer några tips från proffsen!

Till att börja med vill vi säga att det säkert kommer att gå bra och bli fint! Den här insta-serien om ett par som födde på Östra Sjukhuset i Göteborg för en vecka sen är en uppmuntran och inspiration.

Men preppa är alltid bra!

1) Ha en plan A, en plan B och sen en plan C. Var förberedd på lugn och på kaos. Tänk igenom hur du bäst kan hantera situationer där det inte blir som du hade hoppats. Se framför dig hur du själv är lugn, och hur du får det stöd du behöver. Se framför dig hur du kommer hem med din fina lilla bebis och hur bra och lugnt det kommer att bli. (Lugnt kanske det sällan är, första tiden med bebis, men det skadar inte att visualisera!)

2) Partner? Har du en medförälder eller annan nära person som ska vara med? Förbered er på att det kanske inte blir så. Olika kliniker har olika regler för smittskydd, ring och fråga (se punkt 4!) Om partnern får vara med: se till att hen håller sig frisk och borta från smitta så långt det bara går. Om kliniken säger nej, eller i det fall din partner blir sjuk precis när du ska föda: planera för att hen är med på video istället.

Märta på Föda med stöd skriver fint: ”Närhet behöver inte vara fysisk närhet. Närhet kan vara ord, småprat, skratt, tystnad och gråt på Facetime. Din partner kommer med största sannolikhet att kunna vara närvarande under hela förlossningen – på ett eller annat sätt.”

3) Skriv ett förlossningsbrev. Det kan tyckas onödigt i dessa tider när smittskyddet går utanpå så mycket annat, men dels är det olika från klinik till klinik hur man prioriterar, och från barnmorska till barnmorska hur mycket roll brevet får spela. Så skriv! Om inte annat hjälper det dig/er att tänka igenom hur du/ni vill ha det.

Du kan också använda brevet för att beskriva för din eventuella doula/stödperson vad du tror att du kommer att ha för behov av stöd. ”Kanske vet du hur du reagerar på smärta, hur du vill bli berörd för att bli lugnad och känna trygghet, hur du vill bli bemött samt vad du har för önskemål avseende medicinsk smärtlindring” skriver Födelsehuset på sin hemsida.

4) Ring förlossningen, ställ frågor! Kolla först på hemsidan, om det finns en, och tänk på att den kanske uppdateras från dag till dag. Får du inte svar på alla dina frågor, ring! Du får fråga så mycket du vill, personalen hjälper dig gärna, och ju mer du vet, desto lugnare och mer beredd kan du vara när du kommer in. Du kanske vill fråga hur intagningen kommer att gå till? Om du kommer att testas för covid, och hur det går till? Kommer din partner att testas? Din doula, om du har en? Kommer personalen att ha skyddsutrustning även om du inte har konstaterad covid? Kommer du att ha personal på rummet hela tiden? Hur är tillgången till smärtlindring? Finns det badkar, och om svaret är ja, hur länge får du stanna i vattnet? Finns det wifi? Ska jag ha med nåt särskilt?

Franka Cadée, ordförande för ICM (International Confederation of Midwives) säger i en artikel för Unicef att du självklart kan ställa frågor som ”riskerar jag att smittas med covid-19 hos er?”, ”har det varit någon där med konstaterad smitta?”, ”hur separerar ni smittade från inte smittade?”, ”har personalen skyddsutrustning?”. Andra tänkbara frågor: Får min partner vara med? Om nej, varför inte? Kommer jag att få ha kvar min bebis hos mig hela tiden? Om nej, varför inte? Är det mer eller mindre troligt att jag får kejsarsnitt nu, på grund av smittan? Varför?

5) Doula Anlita en doula! Även om det kanske är osäkert nu om du får ha med en doula på sjukhuset. Hör med henne om hon, som plan B, kan ge stöd via telefon, eller annars hur sent du kan avboka –sjukhusets regler kan ju ändras. Doulan är ett stöd både före, under och efter födseln. ”Hon har erfarenhet av förlossningar och är tränad i att ge stöd och information till den födande och hennes närmaste. Doulans mål är att bidra till en förlossningsupplevelse som föräldrarna kan minnas med glädje”, skriver Födelsehuset. Du hittar utbildade doulor på Födelsehusets hemsida samt på doula.nu.

Doula | Foto: Jefferson Rudy/Agência Senado @Flickr

Barnmorskan Sepideh Ghasemi som driver Akut barnmorskestöd underströk i ett webinar hos Own Your Birth hur viktigt det är att inte avboka doulan i det här läget. ”Behovet av doula är större än någonsin just nu, för att man måste förbereda sig bättre och kanske måste åka hem tidigare. Även om hon kanske inte kan vara med under hela födseln finns det så mycket som doulor kan göra före och efter”.

6) Ha reserv-stödpersoner ”Om din partner skulle vara sjuk när det är dags att åka in till förlossningsavdelning, vem eller vilka kan du tänka dig ha med under förlossningen? Gör gärna en lista med 1–3 personer att välja mellan som du tror och känner skulle kunna ge dig det stöd du behöver” skriver Födelsehuset. ”Hör med dina back-up stödpersoner om de vill och har möjlighet att stötta dig under förlossningen vid behov. Hör med dem om det är vissa dagar eller tider de inte kan, så att ni täcker in så mycket tid som möjligt.”

7) Ha en teknikplan. Om du/ni planerar att partner, doula, annan stödperson eller familjen ska kunna vara med på video eller telefon när det behövs är det klokt att ha en teknikplan. Trist om det inte funkar för att det saknas en sladd eller för att du inte kommer ihåg en url i stundens hetta! Tänk igenom vad ni ska använda av Zoom, Facetime etc, eller bara telefonen. Göra gärna ett test så ni vet att det funkar, gärna många tester så att ni kan göra det utan att bli distraherade. Spara viktiga bokmärken i en mapp. Se till att packa fungerande hörlurar, handsfree, stativ, laddare eller vad du tror att du behöver!

8) Utbilda dig/er. Du kanske redan vet allt du behöver veta om hur en födsel går till och vad du behöver för att få en så lugn och fin upplevelse som möjligt. Annars är det här den perfekta tiden att läsa böcker, delta i kurser online och se filmer! (Vi jobbar just nu på en tips-lista 💚)

9) Barnvakt? Har du större barn så är det bra att ha en plan A, B och C även för vem som ska passa dem tills du är hemma igen.

10) Tänk igenom dina alternativ för smärtlindring. Även i vanliga fall kan det hända att man får vänta på epidural och kejsarsnitt. Men nu finns det en ökad risk för det, av väldigt goda skäl. Om sjukhuset går in i ett katastrofläge där platserna är helt slut kommer narkospersonalen (som är de som ger epidural och som söver vid snitt) inte att ha tid. Därför är det väldigt bra att läsa på om, och försöka hitta, alternativa smärtlindringsmetoder.

”Ett gott stöd är jätteviktigt” säger Sepideh Ghasemi. ”En partner eller doula eller stödperson som kan ge hjälp och stöd att hantera värkarna hemma. Lär er i god tid hur det funkar med icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder. Hur god lindring man kan få av värme och av vatten som är väldigt avslappnande och sänker adrenalinnivån.”

Det skiljer sig från klinik till klinik vilken tillgång man har till epidural och hur man satsar på alternativ. Ring och fråga! Vissa framåttänkande sjukhus, som BB Södertälje, utbildar alla barnmorskor i akupunktur, TENS och Aktiv/Spinning Baby. Läkarna och barnmorskorna har fått en uppdatering i att lägga PCB (paracervikalblockad). De erbjuder bad som smärtlindring, och vattenfödsel till födande som inte har konstaterad covid-19. Alla födande, oavsett om de har covid eller ej, får andas lustgas om de vill.

11) Stanna hemma tills du är i aktiv fas. De två sista faserna av födselarbetet är latensfasen (läs om den på Föda med stöd) och den aktiva fasen. ”Om ni känner er trygga med att vara hemma under latensfasen, utnyttja den tiden väl och så länge det känns lugnt och tryggt samt om din partner/stödperson är frisk nog att finnas där som stöd” skriver Födelsehuset.

Det är en fördel att vänta med att åka till sjukhuset tills man är i aktiv fas, säger Sepideh Ghasemi. ”När man fortfarande är i latensfas är det risk att värkarbetet ska stanna av eftersom man får adrenalinpåslag av förflyttningen, och oxytocinfrisättningen minskar. När man har kommit igång ordentligt i aktiv fas är man mindre känslig för förflyttningen.”

Men hur vet du säkert att du är i aktiv fas? ”Det kan vara svårt när det är första barnet” säger Sepideh Ghasemi. ”Om man har fött flera barn vet man ofta hur det kändes sist när livmodermunnen var öppen si eller så mycket. Första gången kan det vara svårt att veta och då hjälper det att prata med en barnmorska. Förlossningen har öppet dygnet runt och kan telefonvägleda. Man kan få mycket stöd på avstånd, både var man är i förloppet och vad man kan göra i det skedet, så att man kan fortsätta att vara hemma och känna sig trygg i det.”

”Självklart ska man inte stanna hemma länge och vara otrygg och vara rädd” fortsätter hon. ”Det ska vara hanterbart. Men man kan ringa till förlossningen en gång i timmen och få råd.”

Märta på Föda med stöd skriver: ”Doulan kan vara den som guidar och stöttar er båda under latensfasen i hemmet, så att ni kanske kan dra ut lite på den tiden som ni stannar hemma. Helt enkelt för att ni då har så mycket trygghet och stöd runt er”.

Sammanfattningsvis är råden från de sakkunniga att det är bättre att stanna hemma – så länge det känns lugnt – och ringa till BB en gång i timmen, än att åka in till sjukhuset och vara där i flera timmar innan den aktiva fasen sätter igång. Om du är på sjukhus i flera timmar och det inte händer någonting eller stannar av finns det risk att personalen vill göra interventioner, som att ta hål på hinnorna eller ge värkstimulerande dropp. Och när man gör det ökar smärtsamheten i värkarna, och därmed behovet av epidural, vilket kan leda till onödiga komplikationer och skador.

12) Var beredd på tidig hemgång. En del kliniker vill att man åker hem sex timmar efter födseln, om allt har gått bra och familjen mår bra. ”Vissa blir förskräckta och undrar hur de ska klara sig hemma, men de allra flesta förstår att det är för deras skull” säger Sepideh Ghasemi. ”Hemmet är det ställe där det är minst risk att bli smittad. Föräldrarna har ofta varit kloka och självisolerat sig under graviditeten, medan personalen möter sjuka varje dag, så risken att bli smittad i sjukhusmiljö och av personalen är mycket större.”

Sepidehs råd är att ni planerar och tänker igenom den första tiden hemma. ”Se till att du har stöd från andra erfarna kvinnor som har ammat och som kan stötta dig under nyföddhetsperioden! kanske din syster, en kollega, vem som helst som du känner dig trygg med och som du har pratat med innan.”

”Du kan ringa till BB dygnet runt första veckan och ställa frågor. Man har också ökat möjligheten till återbesök, så att det finns fler återbesökstider just nu på BB eftersom det är fler som åker hem tidigt” säger Sepideh Ghasemi.

Publicerad 1 kommentar

Brev till SFOG: Skydda de födandes trygghet och hälsa under pandemin

Här är ett brev vi skickat till SFOG (Svensk förening för obstetrik och gynekologi) idag:

Vad finns det för skyddsnät när gravida inte får ha med sin partner eller doula, när det kanske inte finns tillgång till epidural eller lustgas, när vårdpersonal kan smitta och det inte ens finns möjlighet att föda hemma?

Varje födsel har rätt att vara lugn, trygg och säker. I en redan belastad förlossningsvård blir det ibland mer kaotiskt. Men de som föder nu kan tvingas vara ensamma på rummet med väldigt lite kontakt med barnmorskan, utan medicinsk smärtlindring och med risk att de själva eller deras nyfödda bebis blir smittade av personal.

Självklart är det en nödsituation nu och smittskyddet måste gå före en massa andra saker. Men vi ser att problemet också ligger i att förlossningsvården sedan 70-talet har tappat kunskapen om hur man ger smärtlindring utan epidural, hur man bibehåller flödet av oxytocin. Man har också försökt slimma vården så att barnmorskor får allt mindre kontakt med de födande och allt mer stress i jobbet, vilket gör att allt färre vill jobba som förlossningsbarnmorska. Så nu har vi en förlossningsvård som helt förlitar sig på att kunna ge epidural. Men under pandemin kan det bli ett stort problem eftersom anestesiologerna, narkosläkarna, behövs hos de covid-19-sjuka på intensiven. Om de inte kan eller vill prioritera de födande kan det bli både kaotiskt och onödigt smärtsamt att föda.

Vi hör stark oro från många blivande föräldrar. De undrar hur hur deras förlossning kommer bli, och känner sig också illa till mods över att behöva belasta vården onödigt mycket fast de själva känner sig helt friska. Därför har vi tagit fram förslag, önskemål och krav som i möjligaste mån kan öka chanserna för en frisk och trygg förlossning.

Sharon McCutcheon / Unsplash

Smärtlindring

Flera svenska förlossningskliniker har antingen slutat använda lustgas eller funderar på att sluta. Detta är helt i onödan. Dels finns det ingen ökad smittrisk med lustgas [1]. Dels finns det filter att sätta in i lustgasmaskerna (detta är redan infört på bland annat BB Södertälje).

Det kan bli svårt att få epidural, som vi har beskrivit ovan.

Alternativen paracervikalblockad och pudendusblockad, som båda ges med spruta inne i slidan, är inte alls lika effektiva, och dessutom är det väldigt få barnmorskor som kan lägga dessa eftersom de inte längre utbildas i det, så det kommer troligen inte att ske.

Troligen kommer ingen att få föda i vatten eller ens bada varmt under värkarbetet, eftersom det riskerar att öka smittspridningen.

Den enklaste, billigaste och säkraste formen av smärtlindring är naturligt oxytocin. Det är ett hormon som skickas från den födandes hjärna och ut i kroppen. Det får livmodern att pressa ut barnet och dämpar smärtimpulserna. Oxytocinet är dock känsligt för stress. Om den födande möts av förutsättningar som skapar rädsla, stress…” eller övergiven kommer oxytocinet inte ens att sätta igång. Det kan bli som att föda i krig. När det kroppsegna oxytocinet uteblir så uteblir värkarna, livmoderns arbete. Då måste den födande få värkstimulerande dropp med syntetiskt oxytocin (vilket redan 70 % av svenska förstföderskor får). Detta gör värkarna ännu mer smärtsamma och riskerar att ge barnet syrebrist. I vanliga fall ger då personalen epidural, men nu kommer det alltså kanske inte att ske. Så hur ska detta lösas?

Vi vill att varje födande får ha en och samma barnmorska hos sig under förlossningen, att den barnmorskan inte är stressad, är van att att ge kontinuerligt stöd och att få den födande att känna sig så lugn som möjligt.

Vi vill att vårdpersonalen absolut inte ger värkstimulerande dropp om förlossningen går långsamt, eftersom det riskerar att öka smärtan och ge barnet syrebrist. Låt förlossningen ta den tid den tar. Få den födande att känna sig så avslappnad som det är möjligt så att oxytocinet kan börja jobba.

Vi vill att symtomfria partners/stödpersoner tillåts under hela förlossningen och på BB. Detta minskar behovet av vårdpersonal på rummet och ökar tryggheten för den födande.

En barnmorska per födande/familj reducerar antalet kontakter under födande och eftervård vilket minskar smittspridningen. Det finns många fler barnmorskor att få tillbaka in i förlossningsvården som de lämnat just för att den är så stressad och inte ser till kvinnans bästa. Se till att de vill återvända!

 

Separata barnmorskeledda enheter

Om friska födande med okomplicerad graviditet kan få föda på särskilda barnmorskeledda enheter, i anslutning till (men utanför) sjukhusen, kan det bli ett stöd i en förlossningssjukvård som redan är uttänjd till bristningsgränsen av coronaepidemin. Detta ökar dessutom chanserna att göra förlossningen till en lugnare upplevelse för föräldrarna, i enlighet med WHO:s riktlinjer [2]. Vi har i ett brev till socialministern [3] beskrivit hur exempelvis Nederländerna har infört förlossningsenheter i form av hotellrum; Kalifornien har satt upp mobila enheter utanför sjukhus.

Svenska Barnmorskeförbundet stödjer i sitt ställningstagande om vårdformer i samband med graviditet och barnafödande [4] en differentierad vård och utveckling av vårdformer med kontinuerligt stöd av barnmorska, såsom ovan nämnda exempel.
SFOG (Svensk förening för obstetrik och gynekologi) har däremot uttryckligen sagt att de inte vill ha barnmorskeledda enheter. De vetenskapliga grunderna för deras motstånd är dock oklara.

Vi vill att friska gravida som haft en okomplicerad graviditet får möjlighet att föda separat från sjukhus, exempelvis i mobila enheter utanför sjukhus eller i hotellrum, med dedikerad vårdpersonal som bara arbetar med friska födande.

 

Föda hemma

Sedan flera år vill allt fler blivande föräldrar föda hemma. De känner sig mer trygga hemma, med en erfaren barnmorska, än på sjukhus och känner att det är det säkraste och bästa alternativet för barnet som ska födas.

Sverige är dock ett av få länder i Europa som motarbetat detta. Svenska makthavare inom vården har inte velat ta till sig forskning från till exempel WHO, Cochrane med flera som tydligt visar att hemfödsel är ett säkert alternativ för friska födande med okomplicerad graviditet [5]. Därför har föräldrar som valt att föda hemma fått betala själva för sin förlossning i Sverige, till skillnad från alla andra födande. Staten har också gjort det allt svårare för hembarnmorskorna, bland annat genom att neka dem förskrivningsrätt till de läkemedel de behöver ha. Barnmorskan måste be en läkare om att skriva ut de nödvändiga medicinerna, trots att barnmorskan ofta har mycket större erfarenhet av förlossningar än läkare. Detta är ett kvinnoföraktande och föråldrat hanterande som går ut över föräldrarna, eftersom de får allt svårare att hitta en praktiserande hembarnmorska.

Nu i covid-19-tider har det skett en kraftig ökning av föräldrar som vill föda hemma för att undvika risken att tvingas föda ensam och att bli smittad i onödan. Det finns barnmorskor i alla län som kan svara upp mot det behovet, om de får nödvändiga läkemedel eller förskrivningsrätten. International Confederation of Midwives rekommenderar i sitt uttalande om covid-19 hemfödslar med barnmorskestöd under rådande pandemi [6].

Vi vill att regeringen återaktiverar hemförlossningsbidraget som alternativ till att föda på sjukhus för att minska risken för smitta, i alla regioner.

Vi vill att alla barnmorskor ges möjlighet att bistå offentligt finansierade hemförlossningar genom att kunna hämta läkemedel på sjukhusen.

Vi vill att regionerna utökar hemsjukvården i form av hembesök och BB-hemma samt fortsätter den påbörjade satsningen av distansvård med hjälp av informations- och kommunikationsteknik under graviditet, latensfas och eftervård.

/Nätverket Föda lugnt

Referenser
[1] RCOG Covid-19 pregnancy guidelines
[2] WHO Q&A on COVID-19, pregnancy, childbirth and breastfeeding
[3] Föda lugnt: Förslag till socialministern: låt friska gravida få föda på särskilda enheter
[4] Svenska Barnmorskeförbundet (2019): Policydokument Vårdformer
(5) Föda hemma: Forskning
(6) International Confederation of Midwives (ICM): 2020 ICM Official Statement and updates (pdf)