Publicerad Lämna en kommentar

Familjevänligt kejsarsnitt, del 1

Vad är ett familjevänligt kejsarsnitt? Vi kommer att berätta om det i några olika poster. Här är del 1!

Foto: @meredithwestinphotography, via @mother.ly

I England och USA har familjevänligt kejsarnitt (på engelska kallat ”family-centered cesarean” eller ”gentle cesarean birth”) blivit alltmer populärt men är fortfarande ovanligt i Sverige.

Familjevänligt kejsarsnitt tar något längre tid att utföra och kan inte göras om kejsarsnittet är urakut – det vill säga om mamman eller bebisen är i fara – utan görs om snittet är planerat, eller om bebisen och mamman mår bra men den vaginala förlossningen avslutas som ett akut kejsarsnitt. (Trots att det heter akut kejsarsnitt är bebisen vanligtvis inte i fara och det tar från 20 minuter till 2 timmar innan operationen utförs efter att beslutet är taget.) Studier visar att ett familjevänligt kejsarsnitt hjälper föräldrarna och bebisen att få direktkontakt, gör mamman lugn och ökar möjligheten att amma.

Här kan du läsa om forskningen bakom ”gentle c-section”!

Om du tycker att ett familjevänligt kejsarsnitt skulle passa er i fall du behöver det, eller om du vill föda med ett kejsarsnitt, kan du skriva en förlossningsplan för ett familjevänligt kejsarsnitt.

Några veckor innan ett planerat kejsarsnitt kommer du att få en tid för ett möte med läkaren som ska utföra operationen. Inför detta möte kan du ta med dig förlossningsplanen och läsa upp den för läkaren. Ge gärna en kopia till läkaren så att hen har möjlighet att själv läsa på om familjevänligt kejsarsnitt och innan operationen noga begrunda vad du önskar dig. Du kan också skriva en plan om det skulle bli ett akut kejsarsnitt efter att du startat en vaginal förlossning.

Här är några saker du kan begära för att få en så fin upplevelse som möjligt när du möter ditt barn för första gången:

  • Se till att du kan vara vaken under operationen. Du kommer inte att se själva operationen, men du kan vara närvarande när ditt barn föds. På vissa kliniker i England har mammorna möjlighet att själva lyfta ut barnet från sin buk. Kanske något att be om?
  • Ha med dig din partner eller doula innan, under och efter operationen. Stödet betyder mycket för din upplevelse av operationen.
  • Begär att få ha ditt barn hos dig på en gång, att bebisen inte skiljs från dig och att ni kan ligga hud-mot-hud. De första kontrollerna av bebisen kan göras trots att den ligger hos dig. Din partner eller doula kan hålla bebisen mot ditt bröst om du känner dig svag i armarna om epiduralen tog för mycket och dina armar har domnat.
  • Innan operationen startar, be om att få ha elektroderna på ryggen och sidan istället för på bröstet så att bebisen kan ligga på ditt bröst när den kommer ut.
  • Se till att infarten sätts på din icke-dominanta hand så att du lättare kan hålla ditt barn mot ditt bröst så fort det är fött.
  • Be om dämpad belysning.
  • Be om att bebisen tas ut långsamt.
  • Säg till innan att det är viktigt för dig att ingen pratar under operationen och stör det viktiga ögonblick när du möter ditt barn för första gången.
  • Sen avnavling kan användas även under ett familjevänligt kejsarsnitt. Kom dock ihåg att hålla moderkakan högre än bebisen efter ett kejsarsnitt eftersom moderkakan är ute och blodet behöver hjälp att rinna ner och tillbaka till bebisen. Barnmorskan kan hjälpa till att ”mjölka ur” navelsträngen tills den slutat pulsera och blivit vit.

Läs mer i boken ”Föd på dina villkor” av Maria Bengtsson Lenn och Victoria Häggblom (MiMa förlag, 2019).

Publicerad 1 kommentar

Dyktekniken, del 3

Del 3 i Föda lugnt:s serie om dyktekniken/dykmetoden, utarbetad av Cayenne Ekjordh.

Vi hade tänkt posta två fina hemmafilmer från Youtube men hittade bara den ena nu, den andra är borttagen. Och det är lite typiskt för detta med dyktekniken: väldigt många har använt sig av den (se många många trådar på Familjeliv t ex), ännu fler vill använda sig av den. Men det finns nästan inga kurser, väldigt lite att läsa och det konstigaste av allt: metoden praktiseras knappt alls på BB, trots att den varit möjlig att ta till sig sedan slutet av 80-talet.

Hur kommer det sig? Det finns en enormt kunnig barnmorska som har berättat för sina kollegor om den här metoden, som har hjälpt så många födande i över 30 år, men intresset från BB-klinikernas sida är minst sagt svalt?

Har det att göra med de starkt hierarkiska strukturerna inom förlossningsvården? Är de flesta barnmorskor rädda för att göra något annorlunda och riskera att få kritik? Det är ju inte som att det är något som helst skadligt eller riskabelt med metoden, och den är verkligen inte svår att lära sig. Beror det bara på stress, att det inte finns tillräckligt med tid under en förlossning på sjukhus för att låta den födande bli helt lugn, på gränsen till att somna?

Vi vet inte, men vi beklagar verkligen att det typ bara är de som föder hemma som får en chans att testa detta!

Om du har varit med om dyktekniken, hemma eller på sjukhus, med mer eller mindre bra resultat, berätta gärna här!

Här är del 1 och del 2 om dyktekniken finns

Du kan läsa mer om dyktekniken här, här och här.

Och här är Lena Alnebos lilla film från en hemfödsel, och en stund med Cayenne och dyktekniken.

Publicerad Lämna en kommentar

Dyktekniken, del 2

Vi fortsätter att utforska dyktekniken!

Här är del 2: Cayenne Ekjordh berättar själv om metoden (texten tidigare publicerad 2009 på barnmorska.net)

Cayenne Ekjordh (bild: Anna Toss)

”Sedan slutet av 80 talet har jag praktiserat en teknik som jag döpt till Dyktekniken. Förvånansvärt ofta har jag lyckats hjälpa kvinnorna att föda sina barn utan smärtlindring. Tekniken har fungerat på både de kvinnor som önskat föda utan smärtlindring och de som önskat föda med smärtlindring.

🐬 Bakgrund

Jag var i San Francisco 1978 och hade precis tagit mig en dusch, i ett hus med utsikt över havet. Av någon märklig anledning flåsade jag som en blåsbälg när jag torkade mig med handduken, vilket var högst anmärkningsvärt för en elitidrottare, som jag var på den tiden. Varför så andfådd? En djup tystnad följdes av en mycket pinsam insikt: Jag hade hållit andan under hela duschningsceremonin, av rädsla att få vatten i näsan. Först då insåg jag hur skräckslagen jag var för att drunkna.

🐬 Från sandkorn till Robinson Crusoe

Vid flera tillfällen hade jag sett bodysurfare på stranden och känt mig avundsjuk. Det såg helt underbart ut. Eftersom jag var mycket mån om mitt atletiska rykte, tog jag inga som helst risker att göra bort mig inför publik. Så klockan fem en morgon, inte en själ så långt ögat nådde, gick jag ner till ”Stilla” Havet, för att testa. Vågorna var så där en cirka två-tre meter höga. Nu skulle det ske. Nu stod jag mitt i kitteln, såg vågen, började sprattla med armarna. Here We Go! …

NEJ! Nej. Ni anar inte, jo, ni kanske anar, men jag anade inte. På en tiondels sekund förvandlades min existens till nästan ingenting. Från att ha varit en människa förvandlades jag till ett sandkorn på en knapp sekund. Vilken transformation! Vilken kraft!

Jag hade ingen aning om vad som var upp eller ner. Ingen aning. Det fanns ingenting, absolut ingenting jag kunde göra. Genom min hjärna for en blixtsnabb tanke:

– Gör ingenting! Följ med så finns det möjligtvis en chans att du överlever.

Någonstans i mitt bakhuvud visste jag hur en våg rör sig och den logiska slutsatsen jag – sandkornet – drog därinne i vågen var:

– Om du inte gör någonting kommer vågen, kraften i sig själv att ta upp dig till ytan.

Efter en lång evighet spolades min kropp upp på stranden. Nu hade jag förvandlats från ett sandkorn till Robinson Cruise. Jag var en något omtumlad överlevare. Jag kröp upp på stranden, och där fick jag sedan en helt fantastisk ljud- och färgupplevelse där jag låg uppkrupen i ”säkerheten”.

Gud vad jag skämdes efteråt. Jag menar, har man varit på Kanarieöarna och stått i två decimeter högt tidvatten och känt den styrkan, borde jag förstått. Men icke, sa Nicke.

🐬 Transformation

Sedan tog det mig tio år innan jag fattade vad jag lärt mig. Plötsligt en dag på förlossningsavdelningen, (jag hade precis fått in en förstföderska) sa det bara SMACK i hela kroppen. (Så är det för mig när jag lär mig något nytt.) Det går starka vågor genom hela min kropp, orsakade av en ny tanke som lyckats ta sej förbi mina tjatiga, bjäbbiga vardagstankar, och mitt intellekt börjar genast protestera: ”Det kan inte vara sant, det kan inte vara sant”, detta samtidigt som tanken dånar in i min kropp med dunder och brak. Alltid två gånger. Tanken som kom var:

”Värkarna är att betraktas och är av samma dignitet för den födande kvinnan, som vågorna i Stilla Havet var för dig den där morgonen.”

Nej! skrek mitt intellekt, det kan inte vara sant. Då kom orden en gång till och sedan blev det tyst…

Jag testade direkt på kvinnan jag hade framför mig och det fungerade!

Trodde självklart att det var en lyckträff, men idag femton år senare vet jag att det fungerar och att det inte var en lyckträff.

🐬 Ge dig inför naturkrafterna …

Vågar vi det? Den här kraften och styrkan skrämmer, i dom flesta fallen, skiten ur oss västerlänningar. Vi har en kultur som säger att det är vi som bestämmer och kan kontrollera livet. Men vi har inte den kontrollen.

Styrkan, kraften, den otämjbara, opåverkbara, obändiga lever sitt eget liv och kräver det. När vi försöker styra, motarbeta, tämja eller i värsta fall stoppa den, så ”dödar” den oss. Utan pardon. Enda chansen vi har är att ge efter, ge sig helt åt Gud, naturen, strunt samma vad man väljer att kalla det för. Den sekunden man ifrågasätter, kliver man in i helvetet. Det blir bara för jävligt.

🐬 Sitt bekvämt

Så till det praktiska: Sitt så bekvämt det bara är möjligt med fötterna stadigt på golvet. Använd gärna en saccosäck som stöd. Meningen är att Du inte ska behöva använda någon som helst kraft att hålla dig upprätt. Det går åt lika mycket energi att föda ett barn, som en skogsarbetare gör av med på en vecka, och så kallas vi det svaga könet …

🐬 Ge upp! Följ med och du överlever

Så till tekniken. Det finns två saker du ska göra när värken börjar och det är:

Släpp käkarna och släpp ner axlarna.

Dessa två saker ska du göra sekund ett och då menar jag sekund ett och inte efter att du haft sammandragning i två sekunder. Helst ska du se ut som Ringaren av Notre Dame. Sedan gör du ingenting. Total passivitet. Du kan i tanken gå ner i värken, som en upptäcktsresande. Är det varmt, kallt? Svider det? Brinner det? Helt enkelt hur känns det?

Skulle du missa sekund ett kommer hela värken att gå åt helvete. Om Ingmar Stenmark skulle missa sekund ett i starten är hela loppet kört: Samma sak med din värk. Det är omöjligt att ”köra ikapp”. Jag missade vågen i San Fransisco med kanske två sekunder och det höll på att bli min död …

🐬 Träna

Du kan börja träna redan under graviditeten, när du får förvärkarna/sammandragningar. Spring iväg någonstans när du får en förvärk eller stanna omedelbart upp och sjunk ner i livmodern. Skillnaden är enorm, enligt min erfarenhet.

🐬 Tystnad, respekt och mod

Den här tekniken fungerar, om du vågar. För det krävs en stor portion mod, eftersom vi är lärda att göra precis tvärt emot. Fly smärtan, så snabbt som det är möjligt. Dessutom krävs det en del av omgivningen; närvaro, stöd, tystnad och respekt för det enorma arbete du presterar, helt stillasittande.

Tänk om Ingmar Stenmark var tvungen köra ett lopp var femte minut, och det i 24 timmar. Jag är övertygad om att ingen, absolut ingen skulle ha mage att under ett lopp fråga, tilltala eller på minsta sätt kräva Stenmarks uppmärksamhet. Alla skulle vara respektfullt tysta och stöttande, jag tror inte ens dom skulle störa honom i femminuterspauserna.

Ja ord är ord. Hoppas att någon kan ta till sig, vad jag försökt förmedla. Jag önskar att jag bara skulle få en timme med varje födande kvinna, för det är ett mirakel varje gång jag ser att hon hittar tekniken, och jag blir lika lycklig som hon.”

Publicerad Lämna en kommentar

Dyktekniken, del 1

Dyktekniken är en fantastisk metod att slappna av under förlossningen, utarbetad av en av Sveriges mest erfarna barnmorskor, Cayenne Ekjordh. Vi kommer att beskriva den i tre poster på Föda lugnt.

Del 1: Barnmorska Eva-Lotta Funkquist, Uppsala universitet, beskriver dyktekniken.

Publicerad Lämna en kommentar

”Föd som en feminist” – ny bok av Milli Hill

Föda lugnt var igår med på en paneldebatt i London om vad det innebär att föda feministiskt.

Milli Hill, grundaren av The Positive Birth Movement, diskuterade sin nya bok ”Give Birth Like a Feminist” med traumapsykolog Dr Emma Svanberg, oberoende barnmorska och hypnobirthing-instruktör Kemi Johnson och doula Rebecca Schiller.

I sammanfattning handlar det om VALFRIHET 🌈 och MAKT 💪

Vi har bjudit in Kemi (se bild med Föda lugnts Kristina Turner) till Stockholm i vår för att berätta om hur man arbetar som oberoende barnmorska i England, och hur du som födande kan ta makten över din förlossning och föda som en feminist (lugnt!).

Special guest igår var ingen mindre än Ricki Lake (!!!) som ligger bakom den banbrytande filmen Business of Being Born.

Du kan lyssna på paneldebatten och frågestunden i en podd som vi kommer att lägga upp här och via @cribnotesbookclub på Insta.

Publicerad Lämna en kommentar

Fråga hur det kändes, anta inte

Målning av Amanda Greavette: http://amandagreavette.com

Dr Rachel Reed, barnmorska och forskare, skriver intressanta artiklar på MidwifeThinking. Den här texten, ”Judging birth” handlar om hur viktigt det är att inte lägga in sina egna värderingar – och framförallt inte sin rädsla – i en annan människas förlossning.

How the birth looks on paper may be very different to how it was perceived by the mother. I learned quickly as a community midwife doing postnatal visits that the ‘birth report’ had no connection to the woman’s perceptions of her birth. Women who had experiences such as ‘failed forceps’ and then a c-section could emerge feeling empowered and more than happy with their experience. On the other hand, women who had experienced ‘normal’ vaginal births without intervention could be traumatised. I find it is best to ask a woman how she feels about her birth rather than making assumptions based on the events. Often feelings centre around the care and respect, or lack of that was given during the birth journey rather than what happened.

OBS! Innehåller även en film som kan väcka starka känslor, av en mamma som föder helt oassisterat (allt går bra)!

Publicerad Lämna en kommentar

Det är inte bara Du som ska vara på gott humör när Du föder barn! Tänk på barnmorskorna också!

Utdrag ur boken ”Vi ska ha barn – den nya metoden för harmonisk förlossning” av Ingrid Mitchell, 1971

Sätt på en trevlig klänning, och framförallt: le!

👄😁👅


Syntolkning
:
bokuppslag, utdrag ur kapitel om att åka in till BB när förlossningen startar. Text på sidan:

”Innan ni far hemifrån, tycker jag, att ni ännu en gång ska göra er riktigt snygg. Ta på er en trevlig klänning. Gör i ordning håret och använd gärna litet make-up och parfym – ni går ju till ett av ert livs viktigaste rendezvouser! Om man snyggar upp sig litet, mår man ju också genast mycket bättre. Även sjukhuspersonalen blir glad att se er så. Det betyder mycket för den allmänna stämningen, om en kvinna bärs in till BB på bår i snuskig morgonrock, rufsigt hår och förvridna anletsdrag, eller om hon kommer vandrande till intagningen i trevlig klänning, välvårdad och med huvudet högt och ett leende på läpparna.”

Publicerad Lämna en kommentar

WHO:s globala riktlinjer för lugn och säker födsel

Vad, utöver kliniska ingrepp, måste göras för att få kvinnor att känna sig säkra, bekväma och positiva när de föder? Vår växande kunskap om hur man påbörjar, påskyndar, avslutar, reglerar eller övervakar den fysiologiska processen för värkarbete och förlossning har lett till en ökad medicinering av processen. Nu börjar vi inse att att detta tillvägagångssätt kan undergräva en kvinnas egen förmåga att föda, och kan ha en negativ inverkan på hennes upplevelse av vad som normalt borde vara en positiv, livsförändrande upplevelse” skriver Världshälsoorganisationen (WHO).

Föräldrar med sitt nyfödda barn, Malaysia. Bild: WHO/Yoshi Shimizu

FN: s globala strategi för kvinnors, barns och ungdomars hälsa försöker säkerställa att kvinnor inte bara överlever eventuella komplikationer vid förlossningen, utan också att de trivs och når sin fulla potential för hälsa och liv.

Därför utfärdade WHO 2018 nya rekommendationer för globala riktlinjer för vården av friska gravida kvinnor, och för att minska onödiga medicinska insatser.

Cirka 140 miljoner barn föds i världen varje år. De flesta utan komplikationer för födande och barn. Men under de senaste 20 åren har antalet ingrepp ökat – såna ingrepp som tidigare bara användes för att undvika risker eller behandla komplikationer. Till exempel oxytocindropp för att påskynda värkarbetet, eller kejsarsnitt.

”Vi vill att kvinnor ska föda i en säker miljö med skicklig vårdpersonal, i välutrustade anläggningar. Men den ökande medicineringen i normala förlossningsprocesser undergräver en kvinnas egen förmåga att föda, och påverkar hennes födelseupplevelse negativt” säger Dr Princess Nothemba Simelela, WHO: s biträdande generaldirektör för Familj, kvinnor, barn och ungdomar.

”Om födseln går framåt normalt och kvinnan och barnet mår bra, behöver de inte få ytterligare interventioner för att påskynda det hela” säger hon.
De nya WHO-riktlinjerna innehåller 56 evidensbaserade rekommendationer om vilken vård som behövs under hela förlossningen, och omedelbart efter, för den födande och barnet. Att anta en kvinnocentrerad filosofi och en mänsklig rättighetsbaserad strategi öppnar dörren till många av de vårdalternativ som kvinnor vill ha, till exempel att ha en valfri följeslagare under förlossningen; att säkerställa respektfull omsorg och god kommunikation mellan födande och vårdgivarna; att bibehålla integritet och konfidentialitet; att låta den födande fatta beslut om smärtbehandling, värkarbetet, födelsepositioner och krystningen med mera.

WHO har också påpekat att idén om att livmodern ”måste” öppna sig 1 cm/timme under den aktiva fasen är riskabel. I de nya riktlinjerna skriver WHO att att en långsammare öppningstakt *inte* ensamt ska vara en rutinindikering för att påskynda värkarbetet eller födelsen.

Publicerad Lämna en kommentar

Vad gör dig lugn?

Vad behövs för att du ska känna dig trygg när du föder? Vill du föda på sjukhus, på ett litet födselcenter, hemma eller i skogen? Vill du vara ensam, ha dina närmaste eller professionella omkring dig? Vill du föda vaginalt eller med snitt? ”Föda lugnt” är en samlingsplats för kunskap, diskussioner och media om vad som gör att du kan föda lugnt. Vi säljer inga böcker, kurser eller kepsar, men vi tipsar gärna om sånt som är hjälpsamt och klokt. Vad vill du att vi ska skriva eller tipsa om? Hör av dig här, på

Hör av dig här, på Facebook, på Instagram eller till [email protected]!

Anna, Maria och Kristina