”Han kommer!” skrek jag med en blandning av förvåning och förtjusning när jag hörde ett plopp inom mig. Det var vattnet som gick och beredde väg för mitt barn.
Min mamma, syster och dotter som sovit i rummet intill satte sig sömndruckna runt poolen. Bebisen hade legat vänstervänt och förmodligen orsakat den grymma ryggvärken under värkarbetet. Nu var värken som bortblåst och istället kände jag hur bebisen roterade fram och tillbaka flera gånger innan den vänt sig till bästa läge att komma ut på. Det kittlades inuti mig så att jag skrattade.
Eftersom jag stod upprätt på knäna hade bebisen utrymme att göra det som krävdes för att komma ut på bästa sätt. När huvudet var rätt inställt tryckte en krystvärk ut honom så mycket att jag kunde känna toppen av hans huvud och ett litet öra. Jag hann uppfatta att den här bebisen hade mindre hår än min dotter Stella hade, när nästa värk tryckte ut honom. Jag fångade hans starka lilla kropp och så fort han kom upp över ytan vrålade han högt. Han slutade skrika lika tvärt som han börjat så fort jag lade honom vid bröstet.
Stella som sett både nyfiken och lite rädd ut, log stort. Så tog hon av sig kläderna och hoppade i förlossningspoolen. Hon tog sin brors nyfödda händer i sina. Hans sneda små ögon var fortfarande stängda men han var ändå fullt närvarande och kändes stark.
Josh och jag grät och skrattade omvartannat. Hela min kropp var fylld till bredden av kärlek till min familj och tacksamhet för att jag fått uppleva ännu ett mirakel. När moderkakan kom ut en timme senare fick Stella klippa navelsträngen.
Alla utom jag somnade fort den natten.
Jag kunde inte sluta titta och känna min lilla pojke som sov på mitt bröst. Äntligen var Julius Maxwill här.
Detta är en kortad version av ”Jag hade förvandlats till en ’birth warrior’” ur boken Föd på dina villkor. Här berättar Maria i detalj om sina tre vattenfödslar i ett nytt avsnitt av Doulapodden!