Sen avnavling är oftast bättre än tidig

Varför ska du vänta med att klippa navelsträngen? Och varför klipper personalen på många kliniker fortfarande på en gång?

Direkt efter födseln skiftar bebisen omloppsbana för sitt blod. Under hela graviditeten har det gått via mammans moderkaka, Nu, utanför mamman, börjar barnet syresätta sitt blod via sitt eget hjärt-lung-kretslopp. Detta sker när barnet för första gången kommer i kontakt med luft, och reagerar med att dra in luften i sina lungor. Vissa bebisar tar de första andetagen ljudlöst, andra skriker. Oavsett så expanderas nu lungorna och det nya hjärt-lung-kretsloppet sätter igång.

Moderkakan fortsätter att förse barnet med blod medan den nyfödda kroppen arbetar med att etablera andningen. Ett klokt drag av naturen själv att generöst stödja den nya lilla varelsen med syresättning, energi och värme. Det varma blodet från moderkakan hjälper till att behålla god kroppstemperatur.

När barnets lungor fungerar tillräckligt bra stiger syresättningen blodet till den punkt där blodkärlen i navelsträngen självmant stänger sig. Det är alltså den nyfödda bebisens egen kropp som reglerar när den inte längre har behov av blodflödet från placenta (moderkakan).

Navelsträngen slutar då pulsera blod från moderkakan till barnet. Navelsträngen blir vit och slapp. Uttrycket ”wait for white”, vänta på vitt, har myntats som ett motto för att veta när det tidigast är dags att klippa navelsträngen. Det är först när navelsträngen tömts på blod och blivit vit som det är säkert att separera moderkakan från barnet.

Fram till 2007 var det rutin på Sveriges förlossningsavdelningar att avnavlingen skulle ske direkt, och navelsträngen klipptes omedelbart efter födseln. När detta sker går de nyfödda miste om mellan 100–150 milliliter (30–50 %) av hela sin blodvolym, beroende på vilken graviditetsvecka barnet föds i. Detta motsvarar 1,5 liter av en vuxen persons blodvolym.

Ola Andersson, överläkare och forskare, bidrog med sin forskning om fördelarna med sen avnavling – minst 3 minuter – vilket kom att ändra hela förlossningsvårdens arbetssätt dramatiskt. Hans forskning visade nämligen att den blodvolym som fortfarande är kvar inne i moderkakan vid födseln är oerhört viktigt för bebisens hälsa och förutsättningar för livet utanför magen.

Det livgivande blodet ger barnet röda blodkroppar som transporterar syre i kroppen. Blodet är rikt på syre, glukos och stamceller. Det når ut till alla vitala organ och fyller kroppens celler med energi och byggstenar. Det bidrar till läkning av eventuella hjärnskador vid skadlig syrebrist. Sen avnavling bidrar även till att barnet vid fyra års ålder har bättre funktion i både motorik och kognition än de barn som avnavlats tidigt. Det har spekulerats att sen avnavling skulle öka risken för gulsot, men det finns ingen evidens för detta. Evidensen är däremot hög för att sen avnavling är av stor vikt för bebisens första tid, och har påverkan även längre fram i livet.

Därför är det högst olyckligt att många förlossningsavdelningar utför tidig avnavling, den så kallade ”klipp och spring-metoden”, på de barn som visar tecken på att må dåligt direkt efter födseln. Dessa bebisar (cirka 10 %) är de som har störst behov av att få hela sin blodvolym – annars riskerar de att få hypovolemi (för låg blodvolym) och drabbas av blodbrist. Efter detta separeras mor och barn, och barnet förs ut till ett barnakutbord för att ges konstgjord andning och hjärt- och lungräddning.

I Malmö, Helsingborg, Lund och Halland bedrivs nu en studie för att bevisa att sen avnavling även är gynnsam för dessa barn, eftersom det märkligt nog inte behövs evidens för att sjukvården ska införa en rutin som hindrar naturen att ge bebisen både syre via andning och moderkaka, men för att denna skadliga rutin ska tas bort krävs bevis.

Redan idag finns stark evidens för att nyfödda barn behöver hela sin blodvolym. De som avnavlats tidigt har i högre utsträckning blodbrist och för låg blodvolym, vilket försvårar deras förutsättningar i starten av livet.

Just dessa bebisar borde vården vara extra rädda om och ge alla resurser som finns tillgängliga. De har rätt till allt sitt blod, minst lika mycket som alla andra barn, och förlossningsavdelningarna måste ändra sina rutiner för avnavling vid akutvård.

”For these, the most vulnerable of patients, should not have to choose between ventilation or full blood volume. They should have both.”

Katarina Åberg, Ph D, Karolinska Institutet

Inom ramen för neo-HLR (hjärt- och lungräddning på nyfödda) finns nämligen en rad förbättringar som kan göras enkelt. Räddningen kan utföras ”bedside”, det vill säga bredvid mamman – antingen på hennes mage eller på ett barnakutbord bredvid sängen, med navelsträngen intakt.

I de allra flesta lägen går det bra att ha navelsträngen intakt, och barnet lägre än moderkakan, så att bebisen får det blod den behöver medan personalen ger neo-HLR.

Navelsträngen kan även ”mjölkas”, kramas för hand, så att blodvolymen överförs till bebisen, både före och efter att navelsträngen klipps. Klippet bör vara så långt från bebisen som möjligt, så att allt blod som finns i navelsträngen går till bebisen.

~~~~~~~~~~~~
Källor

Det här var första artikeln i vårt tema ”Rutiner och obstetriskt våld”.
För mer kunskap om sen avnavling rekommenderar vi FB-gruppen ”Sen avnavling – barnets födslorätt”.
Vi tackar varmt gruppens grundare Linda Morge och barnmorskan Agneta Bergenheim för förhandsläsning av texten!