Många är oroliga över utvecklingen i svensk förlossningsvård. Såväl blivande föräldrar som barnmorskor, doulor och andra inom vården. Hur kommer det sig att det bara verkar bli mer och mer stress, fler och fler med förlossningsskador? Att fler barnmorskor tvekar inför att jobba på förlossningen? Allt fler gravida som ser större trygghet i kejsarsnitt eller hemfödsel, än i att föda ”som vanligt” på sjukhus?
Vi på Föda lugnt har varit med i födselvärlden sedan 80-talet, och vi ser bara marginella förbättringar. Hur kan det ta sån tid?
2008 höll barnmorskeorganisationen ”Midwifery Today” en konferens i USA. Den amerikanske läkaren och forskaren Marsden Wagner var där och svarade på frågor från barnmorskor, kvinnor och födelseaktivister, till exempel ”Varför är det så stort gap mellan forskning och praktik”; ”Varför har barnafödandet blivit så tungt medikaliserat”; ”Hur kan vi göra förlossningar mer humana” och ”Finns det en negativ dominoeffekt av interventioner”.
Wagner berättar om hur hans syn på förlossning förändrades totalt när han för första gången fick se en helt ostörd födsel, och hur han fick ifrågasätta allt han lärt sig och upplevt dittills. Vad han bland annat insåg var att ”it was only very recently that the men invaded the world of childbirth, and wanted to take over and control everything” – att män kom in bara alldeles nyligen i födanderummen, och genast ville ta makten och kontrollera allt.
”My hope for the future is that birth should belong to the woman and her family, who will have absolute control over everything that goes on. That will never happen – in the hospital. I’m sorry. It will never happen in the hospital. Because the doctors are in control.”
De här orden sas inte av nån allmän tyckare. Marsden Wagner (1930–2014) var läkare med klinisk specialutbildning i pediatri, perinatologi (neonatologi och obstetrik) och en avancerad vetenskaplig examen i perinatal vetenskap. Efter flera års klinisk praktik på heltid och några år som fakultetsmedlem vid UCLA (University of California at Los Angeles) på heltid blev han chef för mödra-och barnhälsan på hälsomyndigheten i Kalifornien. Efter sex år i Danmark som chef för University of Copenhagen-UCLA Health Research Center arbetade han i 15 år som chef för kvinnors och barns hälsa för Världshälsoorganisationen (WHO), och var ordförande för de tre konsensuskonferenser som sammankallades av WHO om vilken teknologi som var lämplig vid förlossning. Wagner var ordförande för den arbetsgrupp som 1958 tog fram WHO-studien ”Having a baby in Europe”, som baserade sig på enkätsvar från 23 europeiska länder (och som avslöjade stora skillnader i praxis). Han föreläste i över 50 länder och var sakkunnig åt bland annat USA:s, Storbritanniens, Frankrikes, Italiens och Rysslands parlament, och skrev minst 131 vetenskapliga artiklar och 14 böcker.
Och efter allt detta menade han alltså att de födande borde ha total kontroll över allt som sker vid födseln, och att det aldrig kommer att hända om vi inte låter de friska födande (cirka 80–90 % av alla) föda med barnmorskor på små, barnmorskeledda kliniker, i födselcenter eller hemma.
Konferensen var för tolv år sen, men Wagners ord är lika brännande aktuella idag.