Har förlossningssjukvården i Sverige idag tillräckliga resurser? Varje gång frågan ställs blir det kakafoni. Åsikterna går vitt isär. Men för vem som helst som betraktar kaoset utifrån är det kristallklart: födselvården måste prioriteras mycket högre. Att det finns tillräckligt många platser räcker inte – det måste finnas tillräckligt många barnmorskor också!
- Barnmorskor ska inte behöva jobba ihjäl sig.
Vi vet alla hur det ser ut för alltför många barnmorskor på förlossningen idag. De springer mellan tre olika födande. Ingen tid att äta eller gå på toa. Ingen tid att skapa lugn. Och på somrarna blir det etter värre, när de flesta tar semester. I och med pandemin är arbetsbelastningen ännu högre, orimligt hög. Deras chefer, sjukhusens ledningar och regionpolitikerna räknar iskallt med att barnmorskorna ska lösa problemen, med sina egna kroppar och sin egen sinnesfrid. De räknar med att barnmorskorna vill vara lojala med de födande, och att de försöker glömma sina egna behov av återhämtning och vila. Men det går bara till en viss gräns, och det går dessutom ut över de som ska föda och orsakar oro, smärta och alltför ofta skador.
För säkerhets skull har barnmorskorna på en av Stockholms stora kliniker fått en checklista med åtgärder att ta till när det blir kaos.
Ytterligare en ”strategi” inför sommaren 2020 är att barnmorskorna ska meddela koordinatorn på förlossningen när belastningen blir ”extraordinär”, alltså när de inte längre kan bedriva säker vård. Enligt de barnmorskor vi pratat med kan detta nödläge i sommar komma att utgöra cirka 90 % av tiden. Koordinatorn ska i sin tur meddela läkarna och överföra det medicinska ansvaret till dem.
- Bristen på barnmorskor får inte gå ut över de födande.
Det är orimligt att kvinnor som valt att föda med barnmorska lämnas ensamma att föda sitt barn, som skedde förra veckan på ett sjukhus i Stockholm. Det är också helt orimligt att barnmorskor i praktiken är oroliga för att någon ska dö på deras pass. Politikernas snålhet drabbar ju inte bara de friska födande, utan personalbristen kommer även att påverka de sjuka – de med preeklampsi, patologiska CTG, blödningar och så vidare.
Vi har också fått veta att många induktioner startas för att sen avbrytas, eftersom den födande inte kan vara kvar på rummet – någon annan med mer akuta behov ska in där.
En desperat nödlösning som vissa kliniker har tillämpat har varit att stänga en del förlossningsrum, säga att ”det är fullt på förlossningen” och hänvisa inkommande gravida till andra sjukhus. Naturligtvis fungerar inte heller detta i längden. De gravida fortsätter att komma in, eftersom de andra klinikerna också har fullt. Resultatet blir att kvinnor föder och krystar i bilar och hallar, eller oassisterat på en plastad brits i ett tillfälligt rum. Detta är inte god vård och det är inte en säker vård.
Ett nytt PM om syntetiskt oxytocin har nyligen införts med avsikt att få ner användandet – det tycker vi är jättebra, vi har skrivit tidigare om problemen med överdrivet användande av syntetiskt oxytocin. Men eftersom det handlar om att låta förlossningen ta mer tid än vad som varit tillåtet (utan att sätta in syntetiskt oxytocin) tidigare, kommer det sällan att vara möjligt att följa detta PM i sommar. Det skulle ju göra att rummen blir upptagna längre. Om man sätter in det syntetiska oxytocinet tidigare får man nya lediga rum snabbare. Vilket behövs, eftersom det är fullt överallt. Tyvärr innebär ju detta att fler födande får förlossningsskador, att fler barn får syrebrist och i största allmänhet att förlossningen upplevs som en mardröm istället för som en dröm.
- Det måste finnas råd att betala för erfarenhet och kunskap.
På ett av de sjukhus vi varit i kontakt med har barnmorskecheferna försökt att anställa tillräckligt med personal inför sommaren. Sex, sju erfarna barnmorskor ansökte om anställning, men deras lönekrav låg på cirka en tusenlapp för mycket i månaden. Sjukhusets budget räckte alltså bara till nyutbildad personal. I praktiken har ledningen dock inte sparat nånting, eftersom de kommer att behöva ta in bemanningsbarnmorskor som kostar 60 000 i månadslön. De befintliga barnmorskorna kommer dessutom att behöva arbeta extra, vilket medför ytterligare kostnader.
- Varje födande har rätt att ha en egen barnmorska.
Det projekt som pågår på KS/Huddinge med #minbarnmorska har blivit otroligt populärt och framgångsrikt. Föräldrarna älskar tryggheten i att få föda med en av de barnmorskor de lärt känna redan under graviditeten. I Norge är det en självklarhet, och bör vara ett minimikrav för att garantera patientsäkerheten även i Sverige: En barnmorska – en födande.
Staten måste alltså skjuta till mer pengar till förlossningssjukvården. Det ska finnas pengar till minst en kunnig och erfaren barnmorska per födande. Och pengar finns ju, det har vi sett nu under pandemin. Det handlar bara om resursfördelning. Vi menar; om regeringen kan skänka fem miljarder kronor till SAS för att de ska kunna fortsätta att transportera folk på ett miljöfarligt sätt till olika kolonialmakters utsugna områden medan de dricker sprit, så kanske det finns fem lite mindre sunkiga miljarder att lägga på blivande föräldrar och deras spädbarn, som ju råkar vara landets framtid? Och på de barnmorskor och andra inom vården som sliter ut sig för att göra dessa barns ankomst till världen så smärtfri som möjligt?
Den politiker som säger att det inte behövs mera statliga pengar till förlossningsvården måste ta personligt ansvar för alla de föräldrar, barn och barnmorskor som skadas, traumatiseras och slits ut på svenska BB idag.
***
Läs mer om Förlossningsvården – situationen inför sommaren 2020
1. Det finns för få barnmorskor. Anställ fler!
2. Politikerna har en falsk bild av läget. Ställ krav på sjukhusledning och politiker!
3. Det saknas platser för födande. Gör om S:t Göran till barnmorskeledd enhet!
4. Sjukhuset är inte alltid den säkraste platsen. Låt de gravida som vill få föda hemma med barnmorska!