Alla gravida vill ha en lugn och säker förlossning – oavsett om de vill få ett kejsarsnitt eller föda hemma. Det är dags att dra bort förhängena och se vårdapparaten där bakom, och patriarkatet som står och drar i spakarna.
Vi är trötta på att höra om krångliga mammor som kräver det ena eller det andra, som inte förstår varken sitt eget eller sitt barns bästa. Vi är ännu tröttare på bilden av kvinnogrupper som står på olika sidor av en konflikt: snittmammor vs hippiemammor, typ.
Att ställa blivande föräldrar mot varandra är bara dumt. De som gör det försöker antingen plocka hem billiga poänger eller smita ifrån sitt ansvar. I verkligheten vill alla föräldrar samma sak: att deras barn ska födas så tryggt och säkert som möjligt. De allra flesta tror att en vanlig sjukhusförlossning är den bästa garantin för en trygg och säker förlossning. Andra tror att ett planerat kejsarsnitt är det säkraste. Ytterligare andra tror att det blir lugnast och säkrast om de föder hemma, kanske i vatten.
När situationen på förlossningssjukhusen blir alltmer kaotisk blir allt fler osäkra på om en vaginal förlossning på BB verkligen är det säkraste. Då kräver fler att bli snittade, och fler vill föda hemma. Det är ingenting konstigt eller självupptaget med det – det är en helt rimlig och förväntad reaktion på att förlossningsvården har blivit allt mer instabil.
Vi kan ha olika uppfattningar om vad som är det bästa sättet, och det kan vara så att vi faktiskt behöver olika saker. Men målet är detsamma, och nu är det dags för de som styr över förlossningssjukvården att lyssna på oss föräldrar, och på forskningen. Att se till att alla känner sig trygga när de föder, och att de får föda där de känner sig trygga.
Förändringen har redan börjat, och ju fler som ställer krav desto mer kommer att hända! Att få göra informerade val; att få välja födselplats; att få ha en och samma barnmorska under graviditeten, födseln och eftervården; att få föda utan stress, med hänsyn till individuella förutsättningar och behov – allt det kan bli verklighet. Rimliga arbetsvillkor för barnmorskorna, rätt fördelning av resurser och enormt förbättrad hälsa i svenskt födande kan också bli verklighet, om vi tillsammans vågar ifrågasätta gamla dammiga regler och rutiner. Härifrån kan det bara bli bättre!
