Del 3 om familjevänligt kejsarsnitt! (del 1, del 2)
Från maktlöshet till empowered
När Anna R Landaeus skulle föda sitt tredje barn hade hon redan erfarenhet av två kejsarsnitt. Första gången gick själva snittet bra, men hon fick inte ha sin bebis hos sig direkt och det var jobbigt. Andra gången hade Anna velat föda vaginalt, och hade förberett sig noga, men det blev ett snitt till slut, och under otrevliga omständigheter. Ur Annas berättelse:
”Min man, min doula och jag var hemma i många timmar innan vi åkte in till sjukhuset. När jag väl kom in var jag öppen runt fyra centimeter och jag kände att jag hanterade värkarna bra. Trots det blev det ganska snabbt beslutat att de skulle snitta mig igen. Den här gången inte i direkt samråd med mig utan mer som ett ultimatum konstaterat på ett otroligt okänsligt sätt av den ansvarige läkaren på plats. Med ord som: “Ja du kan ju fortsätta såhär (med mitt, enligt läkaren, oeffektiva värkarbete) i några timmar till men det kommer ändå sluta med snitt (baserat på att det blev snitt vid 4 cm förra gången)”. Min doula föreslog alternativ men läkaren och barnmorskan (som dessutom var höggravid och jobbade sin sista dag den dagen) var inte intresserade av att lyssna utan betedde sig väldigt auktoritära och beslutsamma.
Det skedde många olika överträdelser mot min vilja under de få timmarna jag var på förlossningsavdelningen men det är så svårt i en sådan skör situation, som det är under en förlossning, att hitta kraften att stå upp för sig själv och våga lyssna till sin kropp.
Efter förlossningen och lång tid efter var jag mycket nedstämd och så här i efterhand kan jag se att det hade att göra med allt som hände den dagen på sjukhuset. Allt sköttes så dåligt även efteråt. Läkaren kom exempelvis aldrig in efter snittet och återkopplade inte med mig, vilket är något som egentligen ska göras. Flera personer som arbetar inom förlossningsvården, både läkare och barnmorskor, har läst min journal från den förlossningen och kan inte förstå varför det blev kejsarsnitt. Ingenting indikerar att bebisen var stressad eller att jag inte skulle ha klarat att föda henne vaginalt.”
Även tredje gången ville Anna helst föda vaginalt, men i svensk förlossningssjukvård är det mer än regel att om de två föregående varit kejsarfödslar så även den tredje bli ett snitt.
En barnmorska tipsade henne om ”Gentle Ceasarean”, familjevänligt kejsarsnitt.
Anna berättar:
”Efter jag läst på om familjevänligt kejsarsnitt kände jag en sådan glädje och hopp. Det här var precis det jag önskade. Så jag bokade tid hos min läkare på förlossningen där mitt planerade snitt skulle vara och berättade i detalj hur jag önskade det (för det är inte en självklarhet att svenska läkare vet hur man utför ett familjevänligt kejsarsnitt).”
Anna hade tur och fick gehör för sina önskemål, och lilla trean föddes så fint som möjligt.
”För mig blev denna upplevelse helt annorlunda, jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på det. Det var en helt annan närvaro för både mig och min man. Jag fick vara med och bestämma, det var vår födsel mer än ett operativt ingrepp. Det blev precis som jag hade önskat: med bland annat dämpad belysning, tyst i salen så fort de öppnade mig, sen avnavling (min man höll i moderkakan i en påse ovanför vår son tills navelsträngen var tömd på blod). Jag fick honom på mitt bröst på en gång så snart moderkakan var ute. Han sökte bröstet på en gång och barnmorskan sa att hon aldrig sett något liknande vid ett snitt, eftersom bebisarna som kommit ut den vägen brukar behöva lite längre tid på sig. (…) För mig var det här ett sätt att vända känslan av maktlöshet till att bli ”empowered” och det är något jag önskar till alla kvinnor.”
Läs hela Annas berättelse här, på Stronger Mama
Vi har förstått att det inte är alla som får sin önskan om ett familjevänligt snitt tillgodosett – att det skiljer sig från klinik till klinik, hur insatta läkarna är och hur mycket de är villiga att ändra sina rutiner. Har du egen erfarenhet av detta? Berätta gärna här!
Pingback: April: kejsarmånad – Föda lugnt