Hormoner som endorfiner och oxytocin frigörs under en lugn födsel. De hjälper kroppen att föda utan fara och dämpar smärtan.
Enligt Jordbruksverket är det förbjudet att förflytta dräktiga kor eller kvigor inom 28 dygn före den beräknade kalvningen, eftersom det finstämda hormonsystemet kan rubbas om djuret blir förflyttat. Alla som arbetar med djur vet att en förflyttning kan medföra allvarliga förlossningskomplikationer för både ko och kalv. Människors hormonsystem fungerar exakt likadant som de andra däggdjurens. Det är samma slags hormoner som är i omlopp i en människas kropp som i vilket annat däggdjur som helst under en förlossning. Skillnaden är att rutinerna i förlossningsvården i regel inte tar hänsyn till en människas hormonsystem och känslomässiga tillstånd under förlossningen.
Oxytocin är ett av de hormoner som spelar extra viktig roll under förlossningen. Utsöndringen av oxytocin är nödvändigt för att mamman ska klara av att hantera intensiteten och smärtan under förlossningen. Oxytocinet hjälper henne att slappna av, livmodern att dra ihop sig och massera ut barnet. Samma hormon ser sedan till att moderkakan kommer ut utan för mycket blödning, att mamman är lugn efter förlossningen, att hon knyter an till det nyfödda barnet och att amningen sätter igång.
Utsöndringen av oxytocin kan stoppas även av väldigt små störningar, hos alla födande däggdjur. Det kan vara att den födande blir kall, orolig, känner sig iakttagen, måste svara på frågor, att någon kommer in i rummet eller pratar högt. Då slutar flödet av oxytocin och istället släpps adrenalin ut i vår kropp, vilket får värkarbetet att stanna upp. Detta är en överlevnadsmekanism som under evolutionen har hjälpt oss att rädda oss själva och våra barn från fara. På det sättet har adrenalinet bidragit till vår (däggdjurens) överlevnad.
Att färdas från en plats till en annan och komma till en ny miljö – hemifrån till sjukhuset – stannar upp värkarbetet för många kvinnor, eftersom adrenalinet frisätts och oxytocin-nivåerna går ner. På sjukhuset kallas detta fenomen för ”värksvaghet” och leder antingen till att kvinnan får åka hem igen, eller till att förlossningen sätts igång med värkstimulerande medel.
Ett sådant värkstimulerande medel är syntetiskt oxytocin (produkterna heter till exempel Oxytocin Pilum eller Syntocinon). Det ges vid så kallad ”värksvaghet” och ofta när den födande har fått en epiduralbedövning, eftersom den kan göra att förlossningen saktar av.
Men syntetiskt oxytocin hjälper inte kroppen på samma sätt som naturligt oxytocin. Syntetiskt oxytocin stör det naturliga hormonella flödet. Kvinnan kan komma att uppleva förlossningen som mycket mer smärtsam och kaotisk, vilket ofta leder till en epidural och/eller andra syntetiska smärtlindringsmedel, som i sin tur ofta leder till andra interventioner och förlossningskomplikationer. När syntetiskt oxytocin ges får kvinnan en infart i handen (vilket ofta är obekvämt och gör ont), hon måste vara kontinuerligt uppkopplad till en CTG-maskin, en skalpelektrod sätts på barnets huvud för att kolla barnets hjärtljud och sladdar kommer ur kvinnans underliv. Allt detta försvårar rörligheten hos kvinnan.
Värkarna som kommer med det syntetiska oxytocinet varar längre och kommer tätare, vilket kan orsaka minskat blodflöde till bebisen, som i sin tur blir stressad. Bebisen får också svårare att rotera och lägga sig i optimal fosterposition, vilket kan försvåra vägen ut under krystfasen.
Om kvinnan istället får hjälp att känna sig trygg och lugn – till exempel genom att få vara i ett varmt och dunkelt rum med avslappnande musik och aromaterapi, få lägga sig i ett varmt bad, få massage, stöd, uppmuntrande ord, kärlek (även fysisk; kyssar, smek och bröstvårtsstimulation av en eventuell partner) – ökar oxytocinproduktionen igen och värkarbetet kommer igång av sig självt.
Kvinnor behöver framförallt tid och ro att föda barn i sin egen takt. Kropp och psyke behöver tid att ställa om sig, öppna upp och låta bebisen rotera och födas i sin egen takt. Så länge som bebisens hjärtljud är bra behövs bara tålamod och en gynnsam miljö.
Det är sannolikt att bebisen känner av mammans nivåer av adrenalin och oxytocin, och det kanske gör att förlossningen har svårt att sätta igång.
Om du har möjlighet, försök att gå ner i varv och ta det lugnt I flera veckor innan beräknat förlossningsdatum. Bebisen är egentligen färdig redan i vecka 38, så det bästa för både dig och bebisen är om du kan sluta jobb i god tid före vecka 38 och istället fokusera på olika sätt att må bra. Det kommer att hjälpa dig att känna dig redo för bebisens ankomst.