Vi har funderat mycket på hur det kommer sig att barnmorskor och andra på ”golvet” i förlossningssjukvården har så helt, diametralt, annan uppfattning om läget än vad sjukhusledningarna och politikerna verkar ha. Vi tror att det beror på ett glapp i kommunikationen mellan golv och takvåning, och på ett slags Stockholmssyndrom hos klinikcheferna.
Sjukhusledningens ansvar är att sköta sin budget gentemot politikerna, och det gör de genom att år efter år hävda att tillräckligt god vård erbjuds. Inget sjukhus vill sticka ut och vara det som inte klarar att leverera god vård enligt den budget som tilldelats dem. Men för att kunna visa ett sånt resultat måste sjukhuset nöja sig med en låg mödra- och barnadödlighet, och helt bortse från de förlossningsskador och psykiska trauman som besluten ger upphov till.
Barnmorskecheferna på golvet får därför inte mandat att tillhandahålla en god vård för alla födande, trots att de är väl införstådda med vad evidensbaserad och god vård innebär. Detta verkar ha samma effekt som ett Stockholmssyndrom. I stället för att göra sig omöjliga hos ledningen rationaliserar de och skyller på omständigheter som de menar att ingen kan rå över (att så många vill föda barn? att allt färre barnmorskor vill jobba på förlossningen?). De väljer att vara lojala med sjukhusledningen, och protesterar inte mot politikernas beslut som hindrar personalen från att bedriva patientsäker vård.
Och de födande får heller inga alternativ till den bristfälliga vård om erbjuds.
Denna situation gäller i hela Sverige, och är inte speciell för Stockholm.
Det här är just ett exempel på den skeva verklighetsbilden hos ansvariga sjukvårdspolitiker som Barnmorskeförbundets lokalavdelning i Stockholm beskriver. ”Födande kvinnor i akut värkarbete som avvisas på grund av plats- och personalbrist är inte bara en siffra i statistiken utan en individ i behov av trygghet och professionellt stöd. Det handlar om vilket perspektiv och vilken syn som får ta överhand när kvinnovård planeras” skriver de i en viktig debattartikel.
Ansvaret ligger hos de politiker som tillåter en kvinnofientlig, föräldrafientlig, barnfientlig och barnmorskefientlig förlossningspolitik. Som drabbar hela samhället på lång sikt. Hur ska vi till exempel kunna förbättra den psykiska ohälsan om vi inte samtidigt strävar efter att ge alla födande och nyfödda en psykiskt hälsosam upplevelse? Hur vi föder och föds spelar roll. De kvinnor som får allvarliga, undvikbara förlossningsskador påverkas i sitt föräldraskap, i sina relationer och i sitt yrkesliv, kanske i flera år framåt. De barn som skadas av syrebrist och onödiga interventioner orsakade av systemfelen kostar samhället enorma pengar.
Detta är politikernas ansvar, och därmed vårt ansvar som medborgare. Vi måste ställa krav på våra folkvalda såväl som på sjukhusens ledningar. Vi måste använda våra valsedlar, skriva insändare, ringa och ställa krav, gå samman, läsa på, träffas, demonstrera och göra allt som vi var och en kan!
***
Läs mer om Förlossningsvården – situationen inför sommaren 2020
1. Det finns för få barnmorskor. Anställ fler!
2. Politikerna har en falsk bild av läget. Ställ krav på sjukhusledning och politiker!
3. Det saknas platser för födande. Gör om S:t Göran till barnmorskeledd enhet!
4. Sjukhuset är inte alltid den säkraste platsen. Låt de gravida som vill få föda hemma med barnmorska!